Hässleholm, alltså! Ann-Helén Laestadius som skulle inlett blev sjuk, så Mårten Sandén fick prata om sina egna böcker, främst då ungdomsboken Den femte systern. Jag blev så nyfiken både där och på Litteralund att jag läste boken själv efteråt och den är riktigt spännande (även om den blev lidande av att jag läste den precis efter att jag avslutat Skämmarböckerna - boken var bra men så bra var den inte). Däremot tycker jag inte att den är så komplicerad som Sandén själv betonade - kanske är jag för van vid diverse tillkrånglade intriger… (Fyra år av Lost-tittande sätter sina spår!) För svår och framförallt för vuxen för våra barn är den däremot, men hans bilderbok Den fulaste nallen i världen har jag kikat på i bokhandeln och den kan nog dyka upp här vad det gäller!
Kim M. Kimselius och hennes historiska böcker hade jag aldrig hört talas om tidigare, men böckerna verkar väldigt spännande. Jag ställer mig ändå lite tveksam till att köpa in dem, eftersom vi inte har så många Hcg-läsare och böckerna är rätt tjocka, men de är värda att kolla upp för den som har goda läsare som behöver mer kunskap om historia.
Lena Lillestes deckarböcker om Tommy och Flisen är närmast kult bland barnen på vår skola och tydligen inte bara här – hon talade om att hon vid författarbesök fått frågor som ”har du livvakter?” och ”finns det paparazzi utanför ditt hus?” Hennes beskrivning av hur hon gör deckarskolor med barnen var väldigt intressant – kanske också någon att ha som författarbesök någon gång?
Jag måste rodnande medge att jag inte har läst Lina Lundhs Min pappa tyngdlyftaren (trots att vi har den), men jag blev nyfiken på att göra det sen jag hört henne prata. Hon hade en ganska nedtonad och eftertänksam samtalsstil som var mycket sympatisk och det hon berättade om sin utsatta men fantasifulla huvudperson gav mersmak. Jag fick också reda på att hon inte tycker om lyckliga slut… hmm… (Är själv mycket förtjust i lyckliga slut, om än naturligtvis trovärdiga sådana!)
Kalle Güettlers samtal om lättläst var en höjdpunkt; liksom Lundh är han nedtonad, men hade mycket att säga, bland annat om hur man måste hitta en berättande rytm även i korta meningar med enkla ord. Han påpekade också att det finns en stor skillnad mellan att skriva lättläst för utvecklingsstörda och normalbegåvade läsare – något som LL-förlaget tydligen inte insett förrän alldeles nyligen! Här på skolan är Güettlers bilderböcker om Lilla och Stora Monster mycket uppskattade medan hans ungdomsböcker varit mer svårsålda – varför är jag faktiskt inte säker på.
Den första av Isabelle Halvarssons böcker om katten Fräs har vi beställt i klassuppsättning och själv fick jag upp ögonen för dem genom hennes stund i Hässleholm. Visst hade jag köpt in dem redan tidigare och märkt att många barn läste och frågade efter dem, men jag hade inte läst själv. Efter Hässleholm läste jag första boken och föll pladask för den ömkliga lilla kattungen. Att veta att böckerna delvis är verklighetsbaserade gjorde saken ännu bättre och Halvarsson var ytterligare en författare som jag tänkte att kanske, någon gång, vi borde ha till skolan.
Niklas Krog var livlig och rolig att höra på, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst mer än någon enstaka av hans fantasyböcker, trots att flera av dem är lättlästa och lånas rätt ofta. Hans nya bok handlar om basket, vilket är ett ämne flera av våra barn efterfrågat. Att döma av utdraget på AdLibris kan säkert flera av våra bättre läsare bli förtjusta i den.
Årets hemliga gäst var vikingaexperten och glimabrottaren Lars Magnar Enoksen, en man med en sanslöst rolig svada och stora kunskaper i sitt ämne. Förutom i hans böcker kan man också få svar på sina frågor på sajten Unga Fakta, där han ingår i panelen.
Malmöbarnen skriver numera massor av böcker (i biblioteket finns sedan tidigare Konrad och Milous hemliga uppdrag, Malmö spökfaktaguide och Ellbogens hjärta). Den senaste i raden är Rosengårds RekORDbok, som presenterades i Hässleholm. Boken innehåller listor på coolaste orden, mest obegripliga orden o.s.v. Mina personliga favoriter är ”guzzilago” för en jättesöt tjej och ”samma potatis” i stället för t.ex. ”det knallar och går”.
Även sista talaren Katarina von Bredow var sjuk, så istället fick vi Kristian Carlsson, som diktbakade och pratade om sina böcker, däribland Bakelikakbakboken, en bakbok för barn där ett av recepten rentav är på vers. Han har också skrivit ett par böcker till för barn och flera för vuxna.
Därefter var dagen slut och även detta inlägg! Nästa kanske handlar om mitt bokprat som jag höll i morse… eller bildspelet med fotografier på barnen som hör till Petter Lidbeck-projektet… eller något helt annat. Nu vet jag bättre än att lova något bestämt!
tisdag 16 december 2008
Författarprat 2: LitteraLund (fredag)
På fredagen var Agneta Edwards åter moderator, denna gång för illustratörerna Maria Jönsson och Kristina Digman. Jönsson är även författare till de populära Spyflugan Astrid-böckerna. Detta samtal blev kul men är svårt att återge eftersom så mycket rörde bilderna. Det lär dock lämna spår i biblioteket – i synnerhet Digmans version av Grodprinsen blev jag väldigt sugen på.
För mig som just bloggare var det kul att höra Johanna Lindbäck och Lisa Greczanik prata om bloggen som verktyg. Det är helt uppenbart att man kan göra mycket mer med en blogg än vad jag gör! Lisas bok Bloggen möter undervisningen låter som någonting jag borde läsa - och kanske lärarna också? Vad gäller Lindbäck finns (som synes i länklistan till höger) nu även Bokhora med bland de bloggar jag håller ett öga på.
Ulf Sindt har skrivit både fack- och skönlitterära böcker som finns i vårt bibliotek. Han är en god författare, men efter att ha hört honom är det tydligt att han är ännu starkare som muntlig berättare! Huvudinnehållet var anekdoter från hans liv och barn han har känt, och det var helt omöjligt att veta vad som var sant eller inte (han medgav villigt att mycket var påhittat). Kanske någon att ta in till ett framtida författarbesök?
Det sista för min del blev Jujja Wieslander, mamman till Mamma Mu och Dagspöket. Jag är precis i den åldern att jag tyckte Mamma Mu var uuuurtöntigt när de första böckerna kom, men det har jag ju fått äta upp. Wieslander själv var både underhållande och sympatisk, och bland de bästa stunderna på hela konferensen var när hon berättade om ett barn som frågade om Wieslanders docka var levande. ”Nej,” sa Wieslander. ”Jo,” sa barnet, ”visst är hon levande, jag ser att hon har lite snor i näsan.” Barnet tog sen dockans händer och sa, ”Hej. Jag har klippt mig.” (!!!!! Jag smälter…)
Tyvärr hade jag ett jobb till att springa till på kvällen, så jag missade Lennart Hellsings föreläsning, men jag såg honom i alla fall på nära håll – han hade en fin orange kostym på sig.
Över till Hässleholm i nästa inlägg!
För mig som just bloggare var det kul att höra Johanna Lindbäck och Lisa Greczanik prata om bloggen som verktyg. Det är helt uppenbart att man kan göra mycket mer med en blogg än vad jag gör! Lisas bok Bloggen möter undervisningen låter som någonting jag borde läsa - och kanske lärarna också? Vad gäller Lindbäck finns (som synes i länklistan till höger) nu även Bokhora med bland de bloggar jag håller ett öga på.
Ulf Sindt har skrivit både fack- och skönlitterära böcker som finns i vårt bibliotek. Han är en god författare, men efter att ha hört honom är det tydligt att han är ännu starkare som muntlig berättare! Huvudinnehållet var anekdoter från hans liv och barn han har känt, och det var helt omöjligt att veta vad som var sant eller inte (han medgav villigt att mycket var påhittat). Kanske någon att ta in till ett framtida författarbesök?
Det sista för min del blev Jujja Wieslander, mamman till Mamma Mu och Dagspöket. Jag är precis i den åldern att jag tyckte Mamma Mu var uuuurtöntigt när de första böckerna kom, men det har jag ju fått äta upp. Wieslander själv var både underhållande och sympatisk, och bland de bästa stunderna på hela konferensen var när hon berättade om ett barn som frågade om Wieslanders docka var levande. ”Nej,” sa Wieslander. ”Jo,” sa barnet, ”visst är hon levande, jag ser att hon har lite snor i näsan.” Barnet tog sen dockans händer och sa, ”Hej. Jag har klippt mig.” (!!!!! Jag smälter…)
Tyvärr hade jag ett jobb till att springa till på kvällen, så jag missade Lennart Hellsings föreläsning, men jag såg honom i alla fall på nära håll – han hade en fin orange kostym på sig.
Över till Hässleholm i nästa inlägg!
Författarprat 1: LitteraLund (torsdag)
Detta inlägg är ett typiskt exempel på varför man inte ska ta på sig att prata om för mycket på en gång – då tar det två månader innan man får sagt det man vill. J
Jag kan inte skriva fullt så mycket om LitteraLund och författardagen i Hässleholm som jag hade tänkt, eftersom det finns andra ämnen vid det här laget som tränger sig på, men lite ska jag tala om i alla fall i dessa tre inlägg.
Torsdagen på LitteraLund inleddes av Aidan Chambers (han med boksamtalen), som dels pratade om sin egen bok, dels om bokens plats i digitalsamhället. Det var intressant att höra, framför allt när han gjorde kopplingar till bildkonstens utveckling. När fotografiet uppfanns trodde många att måleriet var dött, men folk målar fortfarande; det har bara blivit en mer renodlat konstnärlig företeelse. Chambers tror att detsamma kommer att gälla böckerna, och att det som lever vidare i bokform i högre grad kommer att leka med boken som fysiskt föremål. Han sade också att han själv tröttnat lite på ”han sa, hon sa”-berättelser, vilket jag personligen tycker är tråkigt – är det något som har överlevt tidens växlingar är det väl den typen av berättelser! I Bibeln kommer man till exempel inte längre än till tredje versen i Första Moseboks första kapitel innan det står ”sade”… (Däremot kan jag förstå att man som författare snarare än läsare kan känna att formen är uttjatad.)
Efter Chambers var det dags för debutanttimmen, där tre unga författare pratade om sina respektive debutböcker. Författarna var Louise Halvardsson, Peter Barlach och Åsa Anderberg Strollo, av vilka bara Peter Barlachs Inte bara tennis finns i vårt bibliotek; det är en mellanåldersbok om en pojke som förlorar sin mamma. De båda andra böckerna är ungdomsböcker och verkade väldigt intressanta men något för svåra för våra barn.
Den enda invändningen jag hade vid denna programpunkt kom inte från författarna utan från en förläggare, som sade att en bra bok ska vara som ett knytnävsslag i magen. Hoppsan och oj vad det förklarar mycket av utgivningen av ungdomsböcker! Jodå, jag tycker visst att det finns plats för allvar och sorg i ungdomsböckerna, men att man just i denna känsliga ålder förväntas uppskatta en bokdiet som huvudsakligen består av ”knytnävsslag” tycker jag är lite mycket begärt.
Efter debutanttimmen kom bokförlagsduellen, där vi fick se en skymt av nyutgivna och snart utgivna böcker. Många bra tips för skolan!
Diskussionen i Bokens resa till annan konstform led lite av att författaren Douglas Foley nästan inget fick (eller hade att?) säga om filmatiseringen av sina Habib-böcker. Det var i stället moderatorn Pia Huss som dominerade diskussionen, med Jan Modin, som regisserat pjäsen Skämmerskans dotter, på andra plats. Mest intressant var kanske frågan om hur mycket inflytande en författare kan och ska ha över adaptionen - Modin hade nästan ingen kontakt med Lene Kaaberbøl, men när hon kom och såg föreställningen var hon ändå i stort sett nöjd - med undantag för slutet, där Dina lyckas få Drakan att skämmas vilket hon aldrig gör i boken.
Samtalet mellan Mårten Sandén, Magnus Nordin och moderator Agneta Edwards led lite av att Magnus Nordin var försenad, men ännu mer av att samtalet blev inriktat på personerna i högre grad än böckerna. För att hoppa lite framåt kan jag säga att jag tyckte Sandéns stund i Hässleholm var mer givande, fastän det var en sistaminutenändring i programmet. (Mer om detta senare.)
Jag kan inte skriva fullt så mycket om LitteraLund och författardagen i Hässleholm som jag hade tänkt, eftersom det finns andra ämnen vid det här laget som tränger sig på, men lite ska jag tala om i alla fall i dessa tre inlägg.
Torsdagen på LitteraLund inleddes av Aidan Chambers (han med boksamtalen), som dels pratade om sin egen bok, dels om bokens plats i digitalsamhället. Det var intressant att höra, framför allt när han gjorde kopplingar till bildkonstens utveckling. När fotografiet uppfanns trodde många att måleriet var dött, men folk målar fortfarande; det har bara blivit en mer renodlat konstnärlig företeelse. Chambers tror att detsamma kommer att gälla böckerna, och att det som lever vidare i bokform i högre grad kommer att leka med boken som fysiskt föremål. Han sade också att han själv tröttnat lite på ”han sa, hon sa”-berättelser, vilket jag personligen tycker är tråkigt – är det något som har överlevt tidens växlingar är det väl den typen av berättelser! I Bibeln kommer man till exempel inte längre än till tredje versen i Första Moseboks första kapitel innan det står ”sade”… (Däremot kan jag förstå att man som författare snarare än läsare kan känna att formen är uttjatad.)
Efter Chambers var det dags för debutanttimmen, där tre unga författare pratade om sina respektive debutböcker. Författarna var Louise Halvardsson, Peter Barlach och Åsa Anderberg Strollo, av vilka bara Peter Barlachs Inte bara tennis finns i vårt bibliotek; det är en mellanåldersbok om en pojke som förlorar sin mamma. De båda andra böckerna är ungdomsböcker och verkade väldigt intressanta men något för svåra för våra barn.
Den enda invändningen jag hade vid denna programpunkt kom inte från författarna utan från en förläggare, som sade att en bra bok ska vara som ett knytnävsslag i magen. Hoppsan och oj vad det förklarar mycket av utgivningen av ungdomsböcker! Jodå, jag tycker visst att det finns plats för allvar och sorg i ungdomsböckerna, men att man just i denna känsliga ålder förväntas uppskatta en bokdiet som huvudsakligen består av ”knytnävsslag” tycker jag är lite mycket begärt.
Efter debutanttimmen kom bokförlagsduellen, där vi fick se en skymt av nyutgivna och snart utgivna böcker. Många bra tips för skolan!
Diskussionen i Bokens resa till annan konstform led lite av att författaren Douglas Foley nästan inget fick (eller hade att?) säga om filmatiseringen av sina Habib-böcker. Det var i stället moderatorn Pia Huss som dominerade diskussionen, med Jan Modin, som regisserat pjäsen Skämmerskans dotter, på andra plats. Mest intressant var kanske frågan om hur mycket inflytande en författare kan och ska ha över adaptionen - Modin hade nästan ingen kontakt med Lene Kaaberbøl, men när hon kom och såg föreställningen var hon ändå i stort sett nöjd - med undantag för slutet, där Dina lyckas få Drakan att skämmas vilket hon aldrig gör i boken.
Samtalet mellan Mårten Sandén, Magnus Nordin och moderator Agneta Edwards led lite av att Magnus Nordin var försenad, men ännu mer av att samtalet blev inriktat på personerna i högre grad än böckerna. För att hoppa lite framåt kan jag säga att jag tyckte Sandéns stund i Hässleholm var mer givande, fastän det var en sistaminutenändring i programmet. (Mer om detta senare.)
torsdag 20 november 2008
Skämmerskans dotter: bok- och pjästips
Idag har jag varit på författardagen i Hässleholm, som jag ska prata om vid tillfälle precis som om Litteralund. (Jag vet, jag lovar och lovar...) Under tiden måste jag bara få göra reklam för teaterpjäsen Skämmerskans dotter och bokserien den bygger på.
Boken och pjäsen handlar om en flicka som heter Dina och lever i en (mycket trovärdig) fantasyvärld. Precis som sin mor har hon gåvan att få folk att skämmas – när hon ser dem i ögonen ser de och hon själv allt ont de har gjort, och de skäms för dem. Hon får i uppdrag att få en mördare att skämmas, men inser så småningom att den så kallade mördaren är oskyldig och att den verklige mördaren är så fullständigt skamlös att inte ens skämmarkrafter hjälper.
Pjäsen Skämmerskans Dotter, som spelas av Månteatern, såg jag första gången under Litteralund. Månteatern har samarbetat med skolelever från Norra Fäladen som testpublik, och efter föreställningen fick vi en chans att höra både skådespelarna och eleverna prata om samarbetet, vilket var mycket intressant. Regissören/dramatikern Jan Modin hade också haft ett seminarium tidigare samma dag som föreställningen tillsammans med Douglas Foley och Pia Huss om dramatiseringar av skönlitteratur. Dessutom var bokens författare Lene Kaaberbøl på Litteralund redan förra året och pratade då om Skämmarböckerna, så trots att jag aldrig hade läst dem hade jag ändå en del kött på benen när jag såg pjäsen.
Och oj vilken upplevelse det var! Teater är för mig en riktigt magisk konstform eftersom den kan vara så givande för fantasin trots att man får så lite till skänks. I böcker får man personernas tankar och känslor medan man får skapa sig egna bilder, i film får man bilderna gratis men måste själv lista ut tankarna och känslorna – men i teater måste man både lista ut tankarna och känslorna och skapa egna bilder utifrån den ofta knappa scenografi som finns. Och det går! De svarta skärmar som Månteatern flyttade runt (i en fantastiskt fin koreografi) skapade olika rum, och trots att draken bara bestod av två lampor och en rökmaskin kändes det verkligen som en drake. (För den som läst Ingmar Bergmans berättelse om hur han en gång alldeles tydligt kunde se en hårnål som en skådespelare stod och böjde, trots att hårnålen inte fanns – precis så var det!)
När jag sett pjäsen lånade jag så snabbt jag kunde den första boken och har nu läst mig igenom hela serien på fyra böcker – den sista, Skämmarkriget avslutade jag på tåget i morse. Böckerna blir faktiskt bara bättre och bättre! Världen är rikt beskriven, Dina och hennes vänner är levande karaktärer, det finns intressanta frågor om moral – och framför allt är historierna riktigt spännande. Medan jag höll på med tredje boken såg jag pjäsen en gång till och den håller bra fortfarande.
På skolan har vi bara sista boken, men jag funderar starkt på att köpa in även den första och försöka sälja in den till de bästa läsarna – visserligen är det inte särskilt många av våra femmor som kan klara den, men för dem som kan skulle den kunna bli en gåva för livet.
Föreställningen, som är betydligt mer lättillgänglig (jag såg om den förra helgen tillsammans med några utvecklingsstörda vuxna som mycket väl hängde med), går varje söndag fram till 14 december och jag rekommenderar den varmt. :-)
Boken och pjäsen handlar om en flicka som heter Dina och lever i en (mycket trovärdig) fantasyvärld. Precis som sin mor har hon gåvan att få folk att skämmas – när hon ser dem i ögonen ser de och hon själv allt ont de har gjort, och de skäms för dem. Hon får i uppdrag att få en mördare att skämmas, men inser så småningom att den så kallade mördaren är oskyldig och att den verklige mördaren är så fullständigt skamlös att inte ens skämmarkrafter hjälper.
Pjäsen Skämmerskans Dotter, som spelas av Månteatern, såg jag första gången under Litteralund. Månteatern har samarbetat med skolelever från Norra Fäladen som testpublik, och efter föreställningen fick vi en chans att höra både skådespelarna och eleverna prata om samarbetet, vilket var mycket intressant. Regissören/dramatikern Jan Modin hade också haft ett seminarium tidigare samma dag som föreställningen tillsammans med Douglas Foley och Pia Huss om dramatiseringar av skönlitteratur. Dessutom var bokens författare Lene Kaaberbøl på Litteralund redan förra året och pratade då om Skämmarböckerna, så trots att jag aldrig hade läst dem hade jag ändå en del kött på benen när jag såg pjäsen.
Och oj vilken upplevelse det var! Teater är för mig en riktigt magisk konstform eftersom den kan vara så givande för fantasin trots att man får så lite till skänks. I böcker får man personernas tankar och känslor medan man får skapa sig egna bilder, i film får man bilderna gratis men måste själv lista ut tankarna och känslorna – men i teater måste man både lista ut tankarna och känslorna och skapa egna bilder utifrån den ofta knappa scenografi som finns. Och det går! De svarta skärmar som Månteatern flyttade runt (i en fantastiskt fin koreografi) skapade olika rum, och trots att draken bara bestod av två lampor och en rökmaskin kändes det verkligen som en drake. (För den som läst Ingmar Bergmans berättelse om hur han en gång alldeles tydligt kunde se en hårnål som en skådespelare stod och böjde, trots att hårnålen inte fanns – precis så var det!)
När jag sett pjäsen lånade jag så snabbt jag kunde den första boken och har nu läst mig igenom hela serien på fyra böcker – den sista, Skämmarkriget avslutade jag på tåget i morse. Böckerna blir faktiskt bara bättre och bättre! Världen är rikt beskriven, Dina och hennes vänner är levande karaktärer, det finns intressanta frågor om moral – och framför allt är historierna riktigt spännande. Medan jag höll på med tredje boken såg jag pjäsen en gång till och den håller bra fortfarande.
På skolan har vi bara sista boken, men jag funderar starkt på att köpa in även den första och försöka sälja in den till de bästa läsarna – visserligen är det inte särskilt många av våra femmor som kan klara den, men för dem som kan skulle den kunna bli en gåva för livet.
Föreställningen, som är betydligt mer lättillgänglig (jag såg om den förra helgen tillsammans med några utvecklingsstörda vuxna som mycket väl hängde med), går varje söndag fram till 14 december och jag rekommenderar den varmt. :-)
lördag 15 november 2008
Petter Lidbecks besök i oktober
Som utlovat (och en månad efteråt) ska jag här prata om Petter Lidbeck-besöket. Besöken, kanske jag ska säga, eftersom han kom till Malmö redan fjärde september för att prata med lärarna inför projektet, så att alla visste en hel del om honom innan arbetet började på riktigt.
Barnen i 4-5 fick sedan läsa Världens elakaste fröken (som jag pratat om i ett annat blogginlägg), samtala om den och göra egna böcker där de bland annat berättade hur de trodde att boken skulle sluta. De fick också komma på frågor till författaren.
Den sextonde oktober kom Petter Lidbeck till Kroksbäcksskolan och elever från de flesta av Hyllies skolor fick komma dit och lyssna. Några av eleverna hade läst Den magiska kepsen, andra Flickan utan minne och de flesta som våra Världens elakaste fröken. Alla hade skrivit, ritat eller byggt alster som blev till en utställning i aulan.
Själv var jag i skolan och hjälpte till hela dagen, vilket innebär att jag fick höra samtalen om de andra böckerna också. Varje klass hade valt ett par elever som fick vara med i en panel och ställa frågor innan ordet blev fritt. Från vår skola var det pojkarna i biblioteksrådet som deltog i panelen.
Vi fick veta att Petter Lidbeck började skicka in manus redan som 20-åring, men att han var 32 när hans första bok kom ut. Han pratade om att det är viktigt att fortsätta skriva, träna på att bli bättre och inte ta åt sig när folk inte tycker att man är tillräckligt bra. Han berättade också att den första boken som blev antagen fick han skriva om helt och hållet. Nu har han gett ut över 30 böcker!
Han sade att han skrev Världens elakaste fröken eftersom han tröttnat på alla människor som säger sig "älska barn" som om alla barn var lika. Karin Karlsson blev alltså en fröken som trodde sig älska barn, men blir besviken över att de inte alls är så fina och oförstörda som hon trodde, varpå hon slår över och hatar alla barn i stället. Petter Lidbecks egna fröknar var snälla, och fröken i boken är baserad på tre människor som han tycker illa om, men vars egenskaper han har gjort mycket värre i boken. Att hon fick heta just Karin Karlsson berodde på att K-et är ett så hårt ljud; han jämförde med Katla i Bröderna Lejonhjärta.
Han pratade också om att skriva och om skillnaden mellan att skriva och att tala. När man talar är, enligt Petter Lidbeck, hur man säger något viktigare än vad man säger. Man kan säga "tack, älskling" och det låter som "jag hatar dig" och tvärtom. När man skriver är däremot vad man säger viktigare än hur - alla vill hellre ha ett illa skrivet kärleksbrev än ett välskrivet hatbrev.
Två skrivregler gav han publiken. 1: Skriv den historia bara du själv och ingen annan kan skriva. 2: Skriv enkelt och låt dig inte imponeras av dem som använder svåra ord. Om man inte kan förklara någonting med enkla ord beror det på att man inte förstår det ordentligt själv.
Naturligtvis sade han mycket, mycket mera (för att inte tala om hur mycket han sa vid samtalen om de två andra böckerna!) men allt får ju inte plats här i bloggen.
På det stora hela tyckte jag att det var en helkul dag – barnen var engagerade och ställde många och bra frågor, utställningen var jättefin och Petter Lidbeck själv är en riktig showmänniska som var väldigt roligt att lyssna på. Jag har frågat runt bland lärare och elever och de verkar också ha haft riktigt roligt. Det allra roligaste är att skolan nu har bestämt sig för att arbeta ännu mer med Petter Lidbeck-böcker och att eleverna hela tiden frågar efter dem i biblioteket. (Det lär enligt hörsägen till och med ha varit en elev som sagt, "Jag läser bara Petter Lidbeck-böcker nu!" vilket kanske är i mesta laget.)
Jag har redan fått förslag på fler författare man kan bjuda in, så vi får väl se vad som händer om ett par år eller så!
(Nästa blogginlägg ska förhoppningsvis handla om Litteralund och inte dröja alltför länge.)
lördag 1 november 2008
SMiLE-dagen
Oj vilken spännande månad oktober har varit! Det har hänt så mycket att jag får lov att bryta ner det i flera inlägg för att det ska bli lättare att läsa, annars blir det alldeles för långt. "tl;dr" brukar det stå ibland i nätforum; det står för "too long; didn't read." Så vill jag ju inte ha det!
Den 15 hade vi lärgångsdag med SMiLE och fick höra flera intressanta föreläsningar, bland annat av Elza Dunkels, som pratade om ungas nätanvändning. Hon påpekade bland annat att för dem som nu är 20 år och yngre är Internet en osynlig teknologi, precis som telefonen är för oss andra – nånting vi tänker på i termer av vad vi kan göra med den, inte hur den fungerar. Vuxenvärlden däremot envisas ofta med att hitta tekniska lösningar på sådant som egentligen inte är tekniska problem. Nätmobbning, till exempel, stoppas inte bäst genom att man blockerar barnen från att gå in på vissa sidor.
Jag betraktar mig oftast både som IT-kunnig och ungdom, men när Elza pratade insåg jag att jag faktiskt tillhör "den äldre generationen", som använde nätet först på gymnasiet och inte kan betrakta den som något självklart.
Vi fick också höra Carl Löthman prata om fusk på internet. Han förklarade hur man kan använda fuskmetoder som klipp & klistra för att lära sig någonting – till exempel kan barnen klippa och klistra en recension från nätet, som de sedan själva får skriva en "motrecension" till och argumentera med.
Därefter pratade Annika Lantz-Andersson om textflytt och sökslump, det vill säga hur elever ofta söker information utan genomtänkt strategi för detta, och hur de skriver om texter "med egna ord" i stället för att tänka själva. (Som Ross Todd formulerade det vid en tidigare lärgång: arbetet är färdigt när informationen har gått från boken till uppsatsen, men hjärnan är aldrig inblandad.) Detta är också temat i boken Textflytt och sökslump, som vi har flera ex av i biblioteket – välkommen in och låna!
Vi fick också ett exemplar av boken Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet , som jag tror att vi kommer ha mycket nytta av.
Till sist fick vi höra om vad som händer på andra SMiLE-skolor i Malmö. Bland annat visade Ribersborg upp sin fina blogg, som gör mig grön av avundsjuka.
Redan dagen efter hände nästa roliga sak, när Petter Lidbeck kom på besök till Hyllies skolor. Detta blir ämnet för nästa blogginlägg!
Den 15 hade vi lärgångsdag med SMiLE och fick höra flera intressanta föreläsningar, bland annat av Elza Dunkels, som pratade om ungas nätanvändning. Hon påpekade bland annat att för dem som nu är 20 år och yngre är Internet en osynlig teknologi, precis som telefonen är för oss andra – nånting vi tänker på i termer av vad vi kan göra med den, inte hur den fungerar. Vuxenvärlden däremot envisas ofta med att hitta tekniska lösningar på sådant som egentligen inte är tekniska problem. Nätmobbning, till exempel, stoppas inte bäst genom att man blockerar barnen från att gå in på vissa sidor.
Jag betraktar mig oftast både som IT-kunnig och ungdom, men när Elza pratade insåg jag att jag faktiskt tillhör "den äldre generationen", som använde nätet först på gymnasiet och inte kan betrakta den som något självklart.
Vi fick också höra Carl Löthman prata om fusk på internet. Han förklarade hur man kan använda fuskmetoder som klipp & klistra för att lära sig någonting – till exempel kan barnen klippa och klistra en recension från nätet, som de sedan själva får skriva en "motrecension" till och argumentera med.
Därefter pratade Annika Lantz-Andersson om textflytt och sökslump, det vill säga hur elever ofta söker information utan genomtänkt strategi för detta, och hur de skriver om texter "med egna ord" i stället för att tänka själva. (Som Ross Todd formulerade det vid en tidigare lärgång: arbetet är färdigt när informationen har gått från boken till uppsatsen, men hjärnan är aldrig inblandad.) Detta är också temat i boken Textflytt och sökslump, som vi har flera ex av i biblioteket – välkommen in och låna!
Vi fick också ett exemplar av boken Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet , som jag tror att vi kommer ha mycket nytta av.
Till sist fick vi höra om vad som händer på andra SMiLE-skolor i Malmö. Bland annat visade Ribersborg upp sin fina blogg, som gör mig grön av avundsjuka.
Redan dagen efter hände nästa roliga sak, när Petter Lidbeck kom på besök till Hyllies skolor. Detta blir ämnet för nästa blogginlägg!
torsdag 9 oktober 2008
Spökhistoria #1: Den tyske studentens äventyr
Avdelningen Spöket på fritids har bett att få spökhistorier en gång varannan vecka. Igår berättade jag första spökhistorien, en ruskig berättelse från franska revolutionen som satt sig i minnet när jag läste den som barn. Det var också ur minnet som jag berättade den, med vissa ändrade detaljer.
Jag kom ihåg att jag hade sett berättelsen i en av de antologier som vi har här i biblioteket, och när jag letade visade det sig stämma: historien finns i Robert D. San Soucis Fler spännande spökhistorier. Det är en anpassad version av ett äldre original, Washington Irvings The Adventure of the German Student.
De ändringar jag gjort till historien gällde framför allt början - för att få en förklaring till varför demonen förföljde studenten lade jag till ett avtal i Fausts anda. Analyser av berättelsen har sett alltihop som en galen människas fantasier, det vill säga studenten har antingen tagit hem ett lik eller hallucinerat alltihop från början till slut. Såna tråkiga förklaringar tycker dock inte jag att man behöver bry sig om. :-)
Vilken spökhistoria det blir om två veckor vet jag inte än, men jag letar i våra antologier efter något lämpligt!
Jag kom ihåg att jag hade sett berättelsen i en av de antologier som vi har här i biblioteket, och när jag letade visade det sig stämma: historien finns i Robert D. San Soucis Fler spännande spökhistorier. Det är en anpassad version av ett äldre original, Washington Irvings The Adventure of the German Student.
De ändringar jag gjort till historien gällde framför allt början - för att få en förklaring till varför demonen förföljde studenten lade jag till ett avtal i Fausts anda. Analyser av berättelsen har sett alltihop som en galen människas fantasier, det vill säga studenten har antingen tagit hem ett lik eller hallucinerat alltihop från början till slut. Såna tråkiga förklaringar tycker dock inte jag att man behöver bry sig om. :-)
Vilken spökhistoria det blir om två veckor vet jag inte än, men jag letar i våra antologier efter något lämpligt!
onsdag 24 september 2008
Tema: OS
Arbetslag 4-5 har bestämt sig för att arbeta med OS som tema. Jag har sammanställt denna lista med böcker, länkar och annat som är praktiskt att arbeta med.
Böcker
OS-stjärnor (sport:fakta) – biografier över massor av 1900-talets OS-vinnare. Mkt. intressant, t.ex. sidan om Jesse Owens (som vann flera grenar i Berlinolympiaden 1936).
Spännande kunskap: Sportens värld (sport: fakta) - har både historisk översikt och fakta om moderna sporter
IFK Trumslagaren (sport: skönlitteratur) – välkänd kapitelbok om skånsk friidrottsgrupp.
Sportfånar och fånsporter (sport: fakta) – rolig bok om udda sportgrenar, fanatiska åskådare, sportskrock m.m.
Fatta sport (sport: fakta) – regler, historia m.m. till diverse sporter
Bland idrottare och atleter (sport: fakta) – sporthistoria fram till modern tid. Innehåller bland annat fakta om hur de moderna olympiska spelen kom till.
IPC stora sportlexikon (sport: fakta) – har regler för massor av sporter
Jubel & tårar (sport: fakta) – insändare och artiklar om sport från KP
Res till forna kulturer (historia) – har fakta om olympiska spelen såväl som om antika grekiska hem, marknadsplatser, mat m.m.
Antikens Grekland (historia)
Följ med till antikens Grekland (historia) – har bl.a. foton av antika krukor med bild på olympiska löpare.
Vad vet man om antikens greker? (historia) – har rätt lite om olympiska spelen men mycket om allt annat.
Spännande kunskap: De gamla grekerna (historia)
De geniala grekerna (historia) – del i serien ”Förfärliga fakta” som presenterar olika ämnen på ett lättsamt sätt. Här finns även ett kapitel om de olympiska spelen, inklusive vissa morbida anekdoter om hur farligt det kunde vara.
Inblick i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Röda Lövet från Laoying i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Matte med mening (matematik) – innehåller fakta om kända antika grekiska matematiker
Film
Om de olympiska spelen – 15 minuter faktafilm, finns som strömmande media eller DVD från PC.
Svenska länkar
SOK: Svenska Olympiska Kommittén: Relevant om dock inte alldeles enkel sida. Har dock underavdelningen:
OS i skolan:Sida från SOK speciellt utformad för den som vill arbeta med OS som skoltema. Har förslag på hur man kan få in OS i ett dussin olika skolämnen.
Juniorsporten, Sveriges Radio: Barnvänlig sida med faktablad, test, spel, pussel med mera.
Sportal: Nyhetssida för sportnyheter.
SVT sportnytt
Sportnätet: Söksida för sportlänkar
Svenska handikappidrottförbundet: har bland annat info om Paralympics i Beijing.
I samband med detta rekommenderar jag även denna snygga video med rullstolstricks.
Grekland: Ganska lättläst sida om antikens Grekland, med särskild avdelning för idrott.
Olympia: faktasida om platsen för olympiska spelen. Inte alldeles lättläst, kan kräva lärares hjälp.
Lilla Uppladdningen: sida för barn som kopplar ihop idrott och mat. Har också stycke för lärare.
Därutöver finns naturligtvis hemsidor för diverse specifika sporters förbund!
Engelska länkar
SI Kids: sportsida med nyheter m.m. för barn.
Internationella paralympiska kommittén
Ancient Greece: sida för barn om antika Grekland. Under avdelningen ”cartoon classics” finns ett interaktivt stycke om just olympiska spelen.
Beijing-OS officiella hemsida
Olympics Kids Zone: Faktasida med korta texter om alla de olika olympiska idrottsgrenarna.
Böcker
OS-stjärnor (sport:fakta) – biografier över massor av 1900-talets OS-vinnare. Mkt. intressant, t.ex. sidan om Jesse Owens (som vann flera grenar i Berlinolympiaden 1936).
Spännande kunskap: Sportens värld (sport: fakta) - har både historisk översikt och fakta om moderna sporter
IFK Trumslagaren (sport: skönlitteratur) – välkänd kapitelbok om skånsk friidrottsgrupp.
Sportfånar och fånsporter (sport: fakta) – rolig bok om udda sportgrenar, fanatiska åskådare, sportskrock m.m.
Fatta sport (sport: fakta) – regler, historia m.m. till diverse sporter
Bland idrottare och atleter (sport: fakta) – sporthistoria fram till modern tid. Innehåller bland annat fakta om hur de moderna olympiska spelen kom till.
IPC stora sportlexikon (sport: fakta) – har regler för massor av sporter
Jubel & tårar (sport: fakta) – insändare och artiklar om sport från KP
Res till forna kulturer (historia) – har fakta om olympiska spelen såväl som om antika grekiska hem, marknadsplatser, mat m.m.
Antikens Grekland (historia)
Följ med till antikens Grekland (historia) – har bl.a. foton av antika krukor med bild på olympiska löpare.
Vad vet man om antikens greker? (historia) – har rätt lite om olympiska spelen men mycket om allt annat.
Spännande kunskap: De gamla grekerna (historia)
De geniala grekerna (historia) – del i serien ”Förfärliga fakta” som presenterar olika ämnen på ett lättsamt sätt. Här finns även ett kapitel om de olympiska spelen, inklusive vissa morbida anekdoter om hur farligt det kunde vara.
Inblick i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Röda Lövet från Laoying i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Matte med mening (matematik) – innehåller fakta om kända antika grekiska matematiker
Film
Om de olympiska spelen – 15 minuter faktafilm, finns som strömmande media eller DVD från PC.
Svenska länkar
SOK: Svenska Olympiska Kommittén: Relevant om dock inte alldeles enkel sida. Har dock underavdelningen:
OS i skolan:Sida från SOK speciellt utformad för den som vill arbeta med OS som skoltema. Har förslag på hur man kan få in OS i ett dussin olika skolämnen.
Juniorsporten, Sveriges Radio: Barnvänlig sida med faktablad, test, spel, pussel med mera.
Sportal: Nyhetssida för sportnyheter.
SVT sportnytt
Sportnätet: Söksida för sportlänkar
Svenska handikappidrottförbundet: har bland annat info om Paralympics i Beijing.
I samband med detta rekommenderar jag även denna snygga video med rullstolstricks.
Grekland: Ganska lättläst sida om antikens Grekland, med särskild avdelning för idrott.
Olympia: faktasida om platsen för olympiska spelen. Inte alldeles lättläst, kan kräva lärares hjälp.
Lilla Uppladdningen: sida för barn som kopplar ihop idrott och mat. Har också stycke för lärare.
Därutöver finns naturligtvis hemsidor för diverse specifika sporters förbund!
Engelska länkar
SI Kids: sportsida med nyheter m.m. för barn.
Internationella paralympiska kommittén
Ancient Greece: sida för barn om antika Grekland. Under avdelningen ”cartoon classics” finns ett interaktivt stycke om just olympiska spelen.
Beijing-OS officiella hemsida
Olympics Kids Zone: Faktasida med korta texter om alla de olika olympiska idrottsgrenarna.
fredag 12 september 2008
Septembers bokprat för lärare
I går höll jag bokprat för lärarna med ett urval från de senast inköpta böckerna. Det här är böckerna jag pratade om:
Vem är ensam? / Vem är söt? / Vem är arg? av Stina Wirsén.
Tre underbara böcker för dagisåldern och uppåt som handlar om situationer i vardagen. Teckningarna är enkla och uttrycksfulla och språket även det enkelt. Historierna har mycket charm och fungerar förmodligen utmärkt som utgångspunkter för hjärtestunder och livskunskap – i Vem är ensam? visas till exempel skillnaden mellan självvald och påtvingad ensamhet. I biblioteket finns även Vem är arg? och Vem blöder? Fler böcker i serien är ännu inte inköpta.
Hjälp vår jord! av Lauren Child
Charlie och Lola går som tecknad TV-serie och är välförtjänt populära även som böcker. I den här boken ska de städa sina rum och kommer på att de kan återvinna i stället för att bara slänga. Hela skolan ställer upp i en tävling för att återvinna så mycket som möjligt. Böckerna har en blandning av roligt naivistiska teckningar och collageteknik och påminner på så sätt om Alfonsböckerna.
När prinsessor tar semester av Per Gustavsson och Min bok om prinsessor av Amanda Eriksson
Prinsessor är ett tacksamt ämne för barnböcker. Per Gustavssons tredje bok om prinsessor är liksom de föregående en blandning av saga och vardagsmiljö. Prinsessorna bygger tält av sina stora klänningar, använder örhängen som fiskekrokar och jagar bort hyenor med svärd. Amanda Eriksson skriver om prinsessor bland vanliga människor. De går att känna igen på att de ofta är glad-arga, att de hatar att städa och att de gillar tårta. Hon beskriver vad prinsessor kan ha på sig, hur man gör om sitt rum till ett prinsess-rum och andra bra tips.
Amana och Lilla Ingenting (Amanah wa-al-shay al-saghir) av Hanna Fakhreddine
Den här boken är tvåspråkig och läses baklänges med svenska mått mätt. Det handlar om Amana som inte vill äta upp den sista oliven på tallriken – och tur är det, för det visar sig att oliven innehåller en liten rymdvarelse som tar med sig Amana på resor till de konstigaste ställen. Boken är påhittig och trevlig med färgglada, söta bilder som ser lite mangainspirerade ut.
Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman
Den här söta historien är kort och har inte så mycket text, men kräver ändå en del läsvana. Huvudpersonen bor i Sydafrika, där det finns många babianer (eller bobbejaan som de kallas på afrikaans). Han vet att han inte får mata babianerna, men blir nyfiken och går dit med lite bananer i alla fall, framför allt för att få titta närmare på en liten söt apunge. Tyvärr visar det sig att de vuxna vet vad de pratar om – aporna hittar hem till pojken och river närapå hela huset i sin jakt på mer mat. Berättelsen är finstämd och passar bra för högläsning och mysstunder.
Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck
Hyllies skolor gör i höst tillsammans ett Petter Lidbeck-projekt, där alla femmor läser en av hans böcker och sedan samlas till ett författarbesök. (Mer om detta senare i bloggen, jag lovar!) 4-5 i vår skola ska läsa denna bok, som är en både ruggig och rolig historia om en fröken som blivit så besviken på mänskligheten att hon hatar alla barn och gör allt för att knäcka dem. Förutom att den är en spännande historia kan boken vara praktisk för alla barn som stöter på någon som säger elaka saker på ett sätt som verkar vara vänligt (vilket alla barn – och vuxna! – gör förr eller senare.) Här får de lära sig att behålla självförtroendet även i sådana situationer.
Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe
Medan jag ändå är inne på temat elaka lärare vill jag slå ett slag för denna historia, som är en av de mest hjärtskärande berättelser om utsatthet jag har läst. Den är inte ny, utan kom i en kartong bortskänkta böcker från Pedagogiska Centralen (jag har ett vagt minne av att ha läst den redan som barn), men den är fortfarande relevant. Boken utspelar sig i Norrland på 30-talet, i de laestadianska trakterna. Huvudpersonen Elina kommer från en fattig finsk familj och har det svårt i skolan, framför allt med svenska språket. Inte heller hemma förstår de sig riktigt på henne – hon är hjälpsam men tystlåten och hennes inre liv kommer till uttryck på myren, där hon samtalar med fantasivarelser och sin pappas ande. Historien har också filmatiserats och som film fått mycket positiv uppmärksamhet, vilket är förståeligt om filmen är det minsta som den underbara boken.
Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning av Holly Black och Tony DiTerlizzi
Böckerna om Spiderwick är mycket populära bland våra elever och kompletteras här med en låtsas-faktabok om övernaturliga varelser. Här får man veta hur älvor, gripar och andra oknytt lever, med många spännande detaljer och fantastiskt levande illustrationer med inspiration från både djur- och växtvärld. Det är ingen bok man läser från pärm till pärm, men man kan utan tvekan sitta i timmar och njuta av den.
Skolmysteriet av Martin Widmark, Dadlar och datorer av Eva Töllborg och Blomsterkungen av Dag Sebastian Ahlander. (CD)
Skolan håller på att förbättra sitt utbud av ljudböcker. Bland annat har vi köpt in flera titlar av de populära berättelserna om LasseMajas detektivbyrå, berättade av Johan Ulveson (suverän som alltid). Vi har också köpt in faktaböcker. Dadlar och datorer handlar om den arabiska halvön från många olika perspektiv: hur man firar bröllop och lagar kamelmjölks-fil (laban), hur beduinerna bor och vilka svenska ord som kommer från arabiskan. Blomsterkungen är en biografi över Carl von Linné, hållen i berättande ton. Båda böckerna är inlästa av Gunnar Johnson och finns naturligtvis även i tryckt form i vårt bibliotek.
Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Bajs: det onämnbaras naturhistoria av Nicola Davies
De här böckerna kom som en sista hälsning från vårt numera uppsägda BTJ-abonnemang. Jag var mycket tveksam, men blev störtförälskad i dessa två humoristiska och sanslöst informativa faktaböcker. Här får man ett helhetsperspektiv såväl som fascinerande detaljer. Jag hade ingen aning om att australierna var tvungna att importera dyngbaggar för att ta hand om alla komockor som blev till efter de importerade korna, eftersom australiska dyngbaggar inte begriper sig på komockor. Eller att man kan köra ett svampdjur i en mixer och sedan hälla tillbaka den i havet där den sätter ihop sig till ett svampdjur igen. För att inte tala om allt man kan utsätta björndjur för utan att de dör…
Ve & Fasa: råttrutten av Tina Lundgren
Ve och Fasa är två råttor som bor på Glimmingehus. De träffar musikläraren Arne och tar med honom på en resa genom Skåne, där de samtalar med spöken på olika historiska platser. Boken är både en saga och ett praktiskt läromedel för skånsk lokalhistoria. Det finns också flera sånger med noter och allt. En modern Nils Holgersson i enklare tappning – men trots att den inte är så svår får barnen nog ut mest av boken om de har ledning av lärare.
(Snilleblixtarna berättar om) Världens viktigaste uppfinningar av Lisa Swerling, Ralph Lazar och Jilly MacLeod
Den här boken ser rätt bilderboksaktig ut men kräver en van läsare eller hjälp av lärare. På informationsrika uppslag får man fakta om olika uppfinningar, vanligtvis sammansatta till större historiska sammanhang som fordonens utveckling från hjulet till Concorde (med den globala uppvärmningen nämnd på ett hörn). Här finns också uppfinnare, inte bara de allra mest kända som Leonardo da Vinci, utan också Applekillarna Steve Wozniak och Steve Jobs och uppfinnaren av diskmaskinen, Josephine Cochran. Boken är spännande, men upplägget lite rörigt.
Vem är ensam? / Vem är söt? / Vem är arg? av Stina Wirsén.
Tre underbara böcker för dagisåldern och uppåt som handlar om situationer i vardagen. Teckningarna är enkla och uttrycksfulla och språket även det enkelt. Historierna har mycket charm och fungerar förmodligen utmärkt som utgångspunkter för hjärtestunder och livskunskap – i Vem är ensam? visas till exempel skillnaden mellan självvald och påtvingad ensamhet. I biblioteket finns även Vem är arg? och Vem blöder? Fler böcker i serien är ännu inte inköpta.
Hjälp vår jord! av Lauren Child
Charlie och Lola går som tecknad TV-serie och är välförtjänt populära även som böcker. I den här boken ska de städa sina rum och kommer på att de kan återvinna i stället för att bara slänga. Hela skolan ställer upp i en tävling för att återvinna så mycket som möjligt. Böckerna har en blandning av roligt naivistiska teckningar och collageteknik och påminner på så sätt om Alfonsböckerna.
När prinsessor tar semester av Per Gustavsson och Min bok om prinsessor av Amanda Eriksson
Prinsessor är ett tacksamt ämne för barnböcker. Per Gustavssons tredje bok om prinsessor är liksom de föregående en blandning av saga och vardagsmiljö. Prinsessorna bygger tält av sina stora klänningar, använder örhängen som fiskekrokar och jagar bort hyenor med svärd. Amanda Eriksson skriver om prinsessor bland vanliga människor. De går att känna igen på att de ofta är glad-arga, att de hatar att städa och att de gillar tårta. Hon beskriver vad prinsessor kan ha på sig, hur man gör om sitt rum till ett prinsess-rum och andra bra tips.
Amana och Lilla Ingenting (Amanah wa-al-shay al-saghir) av Hanna Fakhreddine
Den här boken är tvåspråkig och läses baklänges med svenska mått mätt. Det handlar om Amana som inte vill äta upp den sista oliven på tallriken – och tur är det, för det visar sig att oliven innehåller en liten rymdvarelse som tar med sig Amana på resor till de konstigaste ställen. Boken är påhittig och trevlig med färgglada, söta bilder som ser lite mangainspirerade ut.
Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman
Den här söta historien är kort och har inte så mycket text, men kräver ändå en del läsvana. Huvudpersonen bor i Sydafrika, där det finns många babianer (eller bobbejaan som de kallas på afrikaans). Han vet att han inte får mata babianerna, men blir nyfiken och går dit med lite bananer i alla fall, framför allt för att få titta närmare på en liten söt apunge. Tyvärr visar det sig att de vuxna vet vad de pratar om – aporna hittar hem till pojken och river närapå hela huset i sin jakt på mer mat. Berättelsen är finstämd och passar bra för högläsning och mysstunder.
Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck
Hyllies skolor gör i höst tillsammans ett Petter Lidbeck-projekt, där alla femmor läser en av hans böcker och sedan samlas till ett författarbesök. (Mer om detta senare i bloggen, jag lovar!) 4-5 i vår skola ska läsa denna bok, som är en både ruggig och rolig historia om en fröken som blivit så besviken på mänskligheten att hon hatar alla barn och gör allt för att knäcka dem. Förutom att den är en spännande historia kan boken vara praktisk för alla barn som stöter på någon som säger elaka saker på ett sätt som verkar vara vänligt (vilket alla barn – och vuxna! – gör förr eller senare.) Här får de lära sig att behålla självförtroendet även i sådana situationer.
Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe
Medan jag ändå är inne på temat elaka lärare vill jag slå ett slag för denna historia, som är en av de mest hjärtskärande berättelser om utsatthet jag har läst. Den är inte ny, utan kom i en kartong bortskänkta böcker från Pedagogiska Centralen (jag har ett vagt minne av att ha läst den redan som barn), men den är fortfarande relevant. Boken utspelar sig i Norrland på 30-talet, i de laestadianska trakterna. Huvudpersonen Elina kommer från en fattig finsk familj och har det svårt i skolan, framför allt med svenska språket. Inte heller hemma förstår de sig riktigt på henne – hon är hjälpsam men tystlåten och hennes inre liv kommer till uttryck på myren, där hon samtalar med fantasivarelser och sin pappas ande. Historien har också filmatiserats och som film fått mycket positiv uppmärksamhet, vilket är förståeligt om filmen är det minsta som den underbara boken.
Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning av Holly Black och Tony DiTerlizzi
Böckerna om Spiderwick är mycket populära bland våra elever och kompletteras här med en låtsas-faktabok om övernaturliga varelser. Här får man veta hur älvor, gripar och andra oknytt lever, med många spännande detaljer och fantastiskt levande illustrationer med inspiration från både djur- och växtvärld. Det är ingen bok man läser från pärm till pärm, men man kan utan tvekan sitta i timmar och njuta av den.
Skolmysteriet av Martin Widmark, Dadlar och datorer av Eva Töllborg och Blomsterkungen av Dag Sebastian Ahlander. (CD)
Skolan håller på att förbättra sitt utbud av ljudböcker. Bland annat har vi köpt in flera titlar av de populära berättelserna om LasseMajas detektivbyrå, berättade av Johan Ulveson (suverän som alltid). Vi har också köpt in faktaböcker. Dadlar och datorer handlar om den arabiska halvön från många olika perspektiv: hur man firar bröllop och lagar kamelmjölks-fil (laban), hur beduinerna bor och vilka svenska ord som kommer från arabiskan. Blomsterkungen är en biografi över Carl von Linné, hållen i berättande ton. Båda böckerna är inlästa av Gunnar Johnson och finns naturligtvis även i tryckt form i vårt bibliotek.
Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Bajs: det onämnbaras naturhistoria av Nicola Davies
De här böckerna kom som en sista hälsning från vårt numera uppsägda BTJ-abonnemang. Jag var mycket tveksam, men blev störtförälskad i dessa två humoristiska och sanslöst informativa faktaböcker. Här får man ett helhetsperspektiv såväl som fascinerande detaljer. Jag hade ingen aning om att australierna var tvungna att importera dyngbaggar för att ta hand om alla komockor som blev till efter de importerade korna, eftersom australiska dyngbaggar inte begriper sig på komockor. Eller att man kan köra ett svampdjur i en mixer och sedan hälla tillbaka den i havet där den sätter ihop sig till ett svampdjur igen. För att inte tala om allt man kan utsätta björndjur för utan att de dör…
Ve & Fasa: råttrutten av Tina Lundgren
Ve och Fasa är två råttor som bor på Glimmingehus. De träffar musikläraren Arne och tar med honom på en resa genom Skåne, där de samtalar med spöken på olika historiska platser. Boken är både en saga och ett praktiskt läromedel för skånsk lokalhistoria. Det finns också flera sånger med noter och allt. En modern Nils Holgersson i enklare tappning – men trots att den inte är så svår får barnen nog ut mest av boken om de har ledning av lärare.
(Snilleblixtarna berättar om) Världens viktigaste uppfinningar av Lisa Swerling, Ralph Lazar och Jilly MacLeod
Den här boken ser rätt bilderboksaktig ut men kräver en van läsare eller hjälp av lärare. På informationsrika uppslag får man fakta om olika uppfinningar, vanligtvis sammansatta till större historiska sammanhang som fordonens utveckling från hjulet till Concorde (med den globala uppvärmningen nämnd på ett hörn). Här finns också uppfinnare, inte bara de allra mest kända som Leonardo da Vinci, utan också Applekillarna Steve Wozniak och Steve Jobs och uppfinnaren av diskmaskinen, Josephine Cochran. Boken är spännande, men upplägget lite rörigt.
tisdag 12 augusti 2008
sagostund: Trollflöjten
Terminens första sagostund genomförde jag idag för fritidsbarnen, som fick höra Trollflöjten. Jag förklarade för dem att det varit en opera från början, att den också filmats flera gånger och gjorts om till böcker, och när sagan var färdig fick de titta dels i bilderboken, dels i librettot till Bergmans film, där det finns bilder ur filmen.
Många operaälskare klagar över att historien till Trollflöjten är tunn, men som saga betraktad är den inte alls tunn utan tvärtom mycket rik. Det finns spänning och sorg såväl som humor och lyckligt slut, och barnen hängde utan problem med. En av pojkarna pekade självmant ut Tamino och Papageno i librettot efteråt: ”Där är Papageno och Tamino. Papageno är rädd och Tamino bara sitter där.”
För den som missade sagostunden eller av andra orsaker vill låta barnen möta Trollflöjten i någon version följer en lista på diverse alternativ. Teater eller film har förstås den klara fördelen att man då får musiken också (jag spelade bara ett kort stycke ur ouvertyren på CD).
Ingmar Bergmans film från 1975 fungerar bra även för ganska små barn (men de bör helst vara i skolåldern). Den utspelar sig i en tydlig sagomiljö med starka inslag av teater – man kan till och med se bakom kulisserna vid flera tillfällen. Den är väl rollbesatt och genomförd på alla sätt, även om operapurister har hörts klaga över att Bergman slängt om vissa av scenerna.
LP-versionen av librettot har gott om bilder och sångarbiografier, vilket gör att det faktiskt fungerar som ”ljudbok” för den som vuxit ur de korta Disneyhistorierna med ”när du hör PIP är det dags att vända blad.” Tyvärr har CD-versionen mindre och färre bilder, men är å andra sidan lättare att ta med sig.
Kenneth Branaghs film från 2006 skiljer sig rätt mycket från Bergmans. Handlingen är förlagd till första världskriget och symboliken mer komplicerad, vilket gör att barnen nog helst bör vara lite äldre innan de ser den. Dessutom är språket naturligtvis engelska. För tonåringar och vuxna står den dock bra på egna ben, med tilltalande skådespelare och många rörande ögonblick.
Det finns förstås också en del mindre påkostade filmatiseringar. För den som verkligen vill barnanpassa innehållet finns en animerad version.
Vad gäller böcker har vi alltså en i biblioteket, Cecilia Sidenbladhs bilderboksversion. (Sidenbladh har också anpassat Shakespeare för barn i En midsommarnattsdröm.) Sidenbladh väljer att tona ner konflikterna: Pamina är hos Sarastro frivilligt, Nattens drottning överlever och Monostatos finns inte alls med. Annars följer historien i stort sett operan och har fina bilder av Tord Nygren.
För vuxna och äldre tonåringar finns flera romaner på temat som inte är översatta till svenska: Marion Zimmer Bradleys Night’s Daughter, Barbara Trapidos Temple of Delight och Cameron Dokeys Sunlight and Shadows (för något yngre läsare än de båda andra).
Men som sagt, det bästa är att låta barnen möta historien som den är, med musik och allt. Det näst bästa är att boka in en ny sagostund. J
Många operaälskare klagar över att historien till Trollflöjten är tunn, men som saga betraktad är den inte alls tunn utan tvärtom mycket rik. Det finns spänning och sorg såväl som humor och lyckligt slut, och barnen hängde utan problem med. En av pojkarna pekade självmant ut Tamino och Papageno i librettot efteråt: ”Där är Papageno och Tamino. Papageno är rädd och Tamino bara sitter där.”
För den som missade sagostunden eller av andra orsaker vill låta barnen möta Trollflöjten i någon version följer en lista på diverse alternativ. Teater eller film har förstås den klara fördelen att man då får musiken också (jag spelade bara ett kort stycke ur ouvertyren på CD).
Ingmar Bergmans film från 1975 fungerar bra även för ganska små barn (men de bör helst vara i skolåldern). Den utspelar sig i en tydlig sagomiljö med starka inslag av teater – man kan till och med se bakom kulisserna vid flera tillfällen. Den är väl rollbesatt och genomförd på alla sätt, även om operapurister har hörts klaga över att Bergman slängt om vissa av scenerna.
LP-versionen av librettot har gott om bilder och sångarbiografier, vilket gör att det faktiskt fungerar som ”ljudbok” för den som vuxit ur de korta Disneyhistorierna med ”när du hör PIP är det dags att vända blad.” Tyvärr har CD-versionen mindre och färre bilder, men är å andra sidan lättare att ta med sig.
Kenneth Branaghs film från 2006 skiljer sig rätt mycket från Bergmans. Handlingen är förlagd till första världskriget och symboliken mer komplicerad, vilket gör att barnen nog helst bör vara lite äldre innan de ser den. Dessutom är språket naturligtvis engelska. För tonåringar och vuxna står den dock bra på egna ben, med tilltalande skådespelare och många rörande ögonblick.
Det finns förstås också en del mindre påkostade filmatiseringar. För den som verkligen vill barnanpassa innehållet finns en animerad version.
Vad gäller böcker har vi alltså en i biblioteket, Cecilia Sidenbladhs bilderboksversion. (Sidenbladh har också anpassat Shakespeare för barn i En midsommarnattsdröm.) Sidenbladh väljer att tona ner konflikterna: Pamina är hos Sarastro frivilligt, Nattens drottning överlever och Monostatos finns inte alls med. Annars följer historien i stort sett operan och har fina bilder av Tord Nygren.
För vuxna och äldre tonåringar finns flera romaner på temat som inte är översatta till svenska: Marion Zimmer Bradleys Night’s Daughter, Barbara Trapidos Temple of Delight och Cameron Dokeys Sunlight and Shadows (för något yngre läsare än de båda andra).
Men som sagt, det bästa är att låta barnen möta historien som den är, med musik och allt. Det näst bästa är att boka in en ny sagostund. J
torsdag 7 augusti 2008
Kampen om böckerna
Nu är sommarlovet över för min del och om ett par veckor är det även över för eleverna. Det är alltid spännande med de nya sexåringarna som kommer - jag har sett flera av dem när dagis besökt biblioteket, men nu får de egna lånekort och jag lär känna dem bättre.
Under min semester såg jag en väldigt intressant artikel i The New Yorker: The Lion and the Mouse: The battle that reshaped children's literature. Den handlar om USAs första barnbibliotekarie Anne Carroll Moore och hennes kamp mot att E.B. Whites bok (och blivande klassiker) Stuart Little skulle få finnas på biblioteken. Artikeln är fascinerande eftersom den tydligt tar ställning för att Moore gjorde en välgärning för utvecklandet av barnbibliotek, men lika tydligt tar ställning för att hon hade fel i fallet Stuart Little.
Problemet är klassiskt i bibliotekskretsar: Med makten att köpa in, hur mycket ska man styra över utbudets inriktning? Att Moore inte tyckte om Stuart Little är inte så mycket att orda om; alla kan inte tycka om alla böcker (inte ens klassiker). Men hade hon rätten att för den skull försöka motverka den?
Ännu svårare blir det för oss skolbibliotekarier. Vi ska främst ge läsarna tillgång till goda och utvecklande böcker, det är en del av vårt uppdrag. Samtidigt är en bok värdelös om den inte blir läst, medan en bok som blir läst kan vara god och utvecklande för läsaren även om både bibliotekarie och lärare tycker att den är torftig, stereotyp och allmänt urusel. Det kan inte heller vara meningen att vi ska uppfostra barnen till kopior av oss själva, med samma tycke och smak i allting.
Lyckligtvis ges det ut så många barnböcker att ett litet skolbibliotek som vårt sällan har råd att fundera för mycket: det allra mesta vi köper in får klart godkänt av både barn och vuxna.
Under min semester såg jag en väldigt intressant artikel i The New Yorker: The Lion and the Mouse: The battle that reshaped children's literature. Den handlar om USAs första barnbibliotekarie Anne Carroll Moore och hennes kamp mot att E.B. Whites bok (och blivande klassiker) Stuart Little skulle få finnas på biblioteken. Artikeln är fascinerande eftersom den tydligt tar ställning för att Moore gjorde en välgärning för utvecklandet av barnbibliotek, men lika tydligt tar ställning för att hon hade fel i fallet Stuart Little.
Problemet är klassiskt i bibliotekskretsar: Med makten att köpa in, hur mycket ska man styra över utbudets inriktning? Att Moore inte tyckte om Stuart Little är inte så mycket att orda om; alla kan inte tycka om alla böcker (inte ens klassiker). Men hade hon rätten att för den skull försöka motverka den?
Ännu svårare blir det för oss skolbibliotekarier. Vi ska främst ge läsarna tillgång till goda och utvecklande böcker, det är en del av vårt uppdrag. Samtidigt är en bok värdelös om den inte blir läst, medan en bok som blir läst kan vara god och utvecklande för läsaren även om både bibliotekarie och lärare tycker att den är torftig, stereotyp och allmänt urusel. Det kan inte heller vara meningen att vi ska uppfostra barnen till kopior av oss själva, med samma tycke och smak i allting.
Lyckligtvis ges det ut så många barnböcker att ett litet skolbibliotek som vårt sällan har råd att fundera för mycket: det allra mesta vi köper in får klart godkänt av både barn och vuxna.
tisdag 17 juni 2008
systerblogg med barnens boktips
Idag har jag skapat en systerblogg till Holmabloggen. Barnen har under de senaste två åren skrivit så många boktips att jag inte längre får plats med dem i pärmen. Därför har jag börjat föra över dem till en egen boktipsblogg, som också har den fördelen framför pärmen att man kan söka på ämnesord (precis som man kan på den här bloggen).
torsdag 29 maj 2008
bokpratsböcker, maj
Andra bokpratet för terminen var den 13 maj, och dessa var böckerna jag pratade om:
Quentin Blake: Mamma, pappa, monster
En underbar historia om ett ungt par som får ett litet skärt barn per paket, och sedan blir mycket förvånade när barnet förvandlas till diverse olika saker (en skrikig gam, en klumpig elefant, m.m.). Det fantasieggande upplägget fungerar dels som metafor för barns utveckling, dels kan det vara en inspiration för barn som leker fantasilekar.
Boken påminner en smula om Kim Fupz Aakesons Mannen, damen och nånting i magen, där det unga paret får en apa i stället för en baby. Den boken kan jag också varmt rekommendera.
Jörn Jensen: Ett FARligt spöke (Kalla kårar, paket 2)
Även nybörjarläsarna frågar ofta efter spännande och hemska böcker. Serien Kalla Kårar är där en guldgruva – mycket enkla historier om spöken och monster, där det farliga alltid har en naturlig förklaring. Jensen är också "pappa" till Kasper, Palle, Mia och Mette och Sofie, allihop mycket uppskattade av barnen.
Gull Åkerblom: Humleboet (Djurväktarna)
Gull Åkerblom är känd för böckerna om Samuel och Moa, Emily och Inez. Serien om Djurväktarna är tänkt för nybörjarläsaren, och första boken handlar om hur barnen Anton och Ella bygger ett humlebo av en gammal musfälla (tydligen tycker jordhumlor om doften av sork). Liksom Åkerbloms andra böcker är det en charmig historia som är lätt att tycka om.
Lotta Bergqvist & Annika Lundeberg (red): Lätt & Blandat
För den som vill ha en tjock bok men inte läsa så mycket i taget är Lätt & Blandat helt perfekt. Boken innehåller dikter, noveller, serier och utdrag ur kapitelböcker, trevligt skrivet och med roliga bilder.
Adéle Ciboul: Cirkus
En av våra nya popupböcker, där man får se akrobater, cyklister, lindansare och andra cirkusartister, som alltså dessutom går att röra på. Bra att kombinera med Paula & cirkusen, som har fotoillustrationer och mer text.
Emma Brownjohn: Så kan jag ta hand om Jorden
Det går att ha popupböcker om allting, inklusive miljöarbete! Boken går pedagogiskt igenom miljöproblem hemma, på gården och andra platser, samtidigt som man får reda på vad man kan göra åt problemen.
Laurie David och Cambria Gordon: Jordens framtid i dina händer
Teamet bakom filmen En obekväm sanning har gjort en miljöbok för barn. Boken är grundlig, med många exempel och även vissa liknelser som är rätt på kornet – problemet med de smältande polarisarna illustreras till exempel med en isglass: skillnaden mellan en isglass som är +-0 grader och en som är ett par plusgrader är rätt stor… Bokens största nackdel är att den är tydligt tänkt för amerikanska barn från början – det talas om "våra" nationalparker och så vidare. Det hade varit praktiskt om boken hade anpassats mer för svenska förhållanden i översättningen.
Paul Vaderlind: Su-do-ku för barn
Sudokubok där man använder bilder i stället för siffror, och där varje sudokupussel har något färre rutor än brukligt. På framsidan står det att den passar för barn från fem år, men den kan mycket väl vara rolig för långt större barn också. (Okay, okay, jag erkänner, den var rolig för mig också.)
Hiroyuki Takei: En shaman i Tokyo (Shaman King)
Trettonårige Yoh är shaman, vilket innebär att han kan framkalla de dödas andar och ta dem i sin egen kropp, för att lösa diverse uppdrag. Ofta tar han hjälp av samurajanden Admidamaru, men ibland är uppdragen av en annan sort, som när en frustrerad målares ande behöver hjälp att måla färdigt sin reklamskylt. Japanska mangaserier är ofta väldigt välgjorda och spännande, och det gäller den här också – den är både kul, actionfylld och rörande.
Choi Kyung-Ah: Snow Drop del ett
Snow Drop är manga av en helt annan sort än Shaman King – en kärlekshistoria i tonårsmiljö mellan den rika flickan So-Na och fotomodellen Hae-Gi. Båda har trasslig bakgrund, och intrigen nystar ut denna såväl som deras problem i nutid. Serien påminner lite om tonårsprogram på TV, men inte på ett negativt sätt – den är spännande berättad och har karaktärer man bryr sig om.
Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet (DVD)
Biblioteket har börjat köpa in lite spelfilmer, främst sådana som är baserade på böcker. Den första Narniafilmen har underbara specialeffekter, en engagerande historia och bra prestationer från både barnskådespelare och vuxna. DVD-versionen har dessutom massor av extramaterial, som är kul att titta på både om man har pratat om boken och om man vill prata om hur det går till att göra filmer (i synnerhet då fantasyfilmer med mycket vidunder).
Petter Lidbeck: Den döde sonen (Tre tjejer)
Lidbeck är en av mina favoriter bland svenska barnboksförfattare, och jag ser mycket fram emot det författarbesök Hyllie stadsdel ska få av honom i höst. Serien om Tre tjejer är rättframma deckarhistorier som ändå får plats med ovanligt mycket nyanser bland all spänning. Den döde sonen är mörkare än de tidigare delarna – den handlar om ett brutalt överfallsmord som beskrivs som precis så ruskigt och tragiskt som det är.
Kirsten Miller: Skuggornas stad (Kiki Strike)
Vill man ha spänning i mer lättsam form är Kiki Strike en trevlig ny bekantskap. Hennes gäng The Irregulars består främst av flickscouter, men de är definitivt inga dygdemönster. Var och en har sin egen specialitet: hackern Oona, kemisten DeeDee, uppfinnaren Luz, Betty som gör förklädnader, och berättaren Ananka som dels har massor av böcker, dels älskar detektivarbete. Tillsammans ska de kartlägga den "skuggstad" som sägs finnas under staden New York. Det underbara med denna bok, utom att den är väldigt spännande, är att alla inblandade är flickor utan att det är något tjatande om den saken – jag var faktiskt väldigt långt inne i boken innan jag upptäckte att det faktiskt knappt finns några manliga personer i den alls. Att flickorna i fråga är så kul att läsa om är en extra bonus!
Maria Parr: Våffelhjärtat
En norsk historia om den lilla pojken Trille och hans bästis Lena, som har diverse hyss och äventyr för sig under ett år. Boken är otroligt charmig, med framför allt roligheter men också ett och annat sorgligt kapitel. Att hitta ett favoritställe är svårt, eftersom mycket av humorn ligger i ögonblicksbilder, som när Trille förklarar för Lena vad man egentligen ska ha en pappa till (äta ens kokta kål).
Tony Manieri och åtta femteklasser i Västra innerstaden: Mysteriet med Elbogens hjärta
Häromåret skrev andraklassarna i flera stadsdelar boken Konrads och Milous hemliga uppdrag. Femmorna i Västra Innerstaden blev inspirerade och skrev denna spännande historia, där Tony Manieri knytit ihop berättelsen genom att skriva första och sista kapitlet. Det märks att huvuddelen av historien är skriven av femmor – presens och imperfekt blandas friskt och händelseföljden är inte alltid logiskt – men den är kul att läsa ändå. Dessutom är det roligt för våra elever att få en berättelse skriven av barn i deras egen ålder som till råga på allt utspelar sig i delar av Malmö som de själva känner till.
Tony Ross: Jag vill ha lampan tänd
Bilderböckerna om den lilla prinsessan tar upp olika småbarnsproblem på ett roligt sätt. Den här gången är det fråga om spökrädsla. Flera personer i slottet försöker trösta prinsessan, men det är inte förrän husan förklarar att om spöken finns är de pyttesmå som prinsessan blir lugnad. Det visar sig också att spöket är rädd för små flickor… Bilderna ger extra (mycket roliga) dimensioner till historien.
Quentin Blake: Mamma, pappa, monster
En underbar historia om ett ungt par som får ett litet skärt barn per paket, och sedan blir mycket förvånade när barnet förvandlas till diverse olika saker (en skrikig gam, en klumpig elefant, m.m.). Det fantasieggande upplägget fungerar dels som metafor för barns utveckling, dels kan det vara en inspiration för barn som leker fantasilekar.
Boken påminner en smula om Kim Fupz Aakesons Mannen, damen och nånting i magen, där det unga paret får en apa i stället för en baby. Den boken kan jag också varmt rekommendera.
Jörn Jensen: Ett FARligt spöke (Kalla kårar, paket 2)
Även nybörjarläsarna frågar ofta efter spännande och hemska böcker. Serien Kalla Kårar är där en guldgruva – mycket enkla historier om spöken och monster, där det farliga alltid har en naturlig förklaring. Jensen är också "pappa" till Kasper, Palle, Mia och Mette och Sofie, allihop mycket uppskattade av barnen.
Gull Åkerblom: Humleboet (Djurväktarna)
Gull Åkerblom är känd för böckerna om Samuel och Moa, Emily och Inez. Serien om Djurväktarna är tänkt för nybörjarläsaren, och första boken handlar om hur barnen Anton och Ella bygger ett humlebo av en gammal musfälla (tydligen tycker jordhumlor om doften av sork). Liksom Åkerbloms andra böcker är det en charmig historia som är lätt att tycka om.
Lotta Bergqvist & Annika Lundeberg (red): Lätt & Blandat
För den som vill ha en tjock bok men inte läsa så mycket i taget är Lätt & Blandat helt perfekt. Boken innehåller dikter, noveller, serier och utdrag ur kapitelböcker, trevligt skrivet och med roliga bilder.
Adéle Ciboul: Cirkus
En av våra nya popupböcker, där man får se akrobater, cyklister, lindansare och andra cirkusartister, som alltså dessutom går att röra på. Bra att kombinera med Paula & cirkusen, som har fotoillustrationer och mer text.
Emma Brownjohn: Så kan jag ta hand om Jorden
Det går att ha popupböcker om allting, inklusive miljöarbete! Boken går pedagogiskt igenom miljöproblem hemma, på gården och andra platser, samtidigt som man får reda på vad man kan göra åt problemen.
Laurie David och Cambria Gordon: Jordens framtid i dina händer
Teamet bakom filmen En obekväm sanning har gjort en miljöbok för barn. Boken är grundlig, med många exempel och även vissa liknelser som är rätt på kornet – problemet med de smältande polarisarna illustreras till exempel med en isglass: skillnaden mellan en isglass som är +-0 grader och en som är ett par plusgrader är rätt stor… Bokens största nackdel är att den är tydligt tänkt för amerikanska barn från början – det talas om "våra" nationalparker och så vidare. Det hade varit praktiskt om boken hade anpassats mer för svenska förhållanden i översättningen.
Paul Vaderlind: Su-do-ku för barn
Sudokubok där man använder bilder i stället för siffror, och där varje sudokupussel har något färre rutor än brukligt. På framsidan står det att den passar för barn från fem år, men den kan mycket väl vara rolig för långt större barn också. (Okay, okay, jag erkänner, den var rolig för mig också.)
Hiroyuki Takei: En shaman i Tokyo (Shaman King)
Trettonårige Yoh är shaman, vilket innebär att han kan framkalla de dödas andar och ta dem i sin egen kropp, för att lösa diverse uppdrag. Ofta tar han hjälp av samurajanden Admidamaru, men ibland är uppdragen av en annan sort, som när en frustrerad målares ande behöver hjälp att måla färdigt sin reklamskylt. Japanska mangaserier är ofta väldigt välgjorda och spännande, och det gäller den här också – den är både kul, actionfylld och rörande.
Choi Kyung-Ah: Snow Drop del ett
Snow Drop är manga av en helt annan sort än Shaman King – en kärlekshistoria i tonårsmiljö mellan den rika flickan So-Na och fotomodellen Hae-Gi. Båda har trasslig bakgrund, och intrigen nystar ut denna såväl som deras problem i nutid. Serien påminner lite om tonårsprogram på TV, men inte på ett negativt sätt – den är spännande berättad och har karaktärer man bryr sig om.
Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet (DVD)
Biblioteket har börjat köpa in lite spelfilmer, främst sådana som är baserade på böcker. Den första Narniafilmen har underbara specialeffekter, en engagerande historia och bra prestationer från både barnskådespelare och vuxna. DVD-versionen har dessutom massor av extramaterial, som är kul att titta på både om man har pratat om boken och om man vill prata om hur det går till att göra filmer (i synnerhet då fantasyfilmer med mycket vidunder).
Petter Lidbeck: Den döde sonen (Tre tjejer)
Lidbeck är en av mina favoriter bland svenska barnboksförfattare, och jag ser mycket fram emot det författarbesök Hyllie stadsdel ska få av honom i höst. Serien om Tre tjejer är rättframma deckarhistorier som ändå får plats med ovanligt mycket nyanser bland all spänning. Den döde sonen är mörkare än de tidigare delarna – den handlar om ett brutalt överfallsmord som beskrivs som precis så ruskigt och tragiskt som det är.
Kirsten Miller: Skuggornas stad (Kiki Strike)
Vill man ha spänning i mer lättsam form är Kiki Strike en trevlig ny bekantskap. Hennes gäng The Irregulars består främst av flickscouter, men de är definitivt inga dygdemönster. Var och en har sin egen specialitet: hackern Oona, kemisten DeeDee, uppfinnaren Luz, Betty som gör förklädnader, och berättaren Ananka som dels har massor av böcker, dels älskar detektivarbete. Tillsammans ska de kartlägga den "skuggstad" som sägs finnas under staden New York. Det underbara med denna bok, utom att den är väldigt spännande, är att alla inblandade är flickor utan att det är något tjatande om den saken – jag var faktiskt väldigt långt inne i boken innan jag upptäckte att det faktiskt knappt finns några manliga personer i den alls. Att flickorna i fråga är så kul att läsa om är en extra bonus!
Maria Parr: Våffelhjärtat
En norsk historia om den lilla pojken Trille och hans bästis Lena, som har diverse hyss och äventyr för sig under ett år. Boken är otroligt charmig, med framför allt roligheter men också ett och annat sorgligt kapitel. Att hitta ett favoritställe är svårt, eftersom mycket av humorn ligger i ögonblicksbilder, som när Trille förklarar för Lena vad man egentligen ska ha en pappa till (äta ens kokta kål).
Tony Manieri och åtta femteklasser i Västra innerstaden: Mysteriet med Elbogens hjärta
Häromåret skrev andraklassarna i flera stadsdelar boken Konrads och Milous hemliga uppdrag. Femmorna i Västra Innerstaden blev inspirerade och skrev denna spännande historia, där Tony Manieri knytit ihop berättelsen genom att skriva första och sista kapitlet. Det märks att huvuddelen av historien är skriven av femmor – presens och imperfekt blandas friskt och händelseföljden är inte alltid logiskt – men den är kul att läsa ändå. Dessutom är det roligt för våra elever att få en berättelse skriven av barn i deras egen ålder som till råga på allt utspelar sig i delar av Malmö som de själva känner till.
Tony Ross: Jag vill ha lampan tänd
Bilderböckerna om den lilla prinsessan tar upp olika småbarnsproblem på ett roligt sätt. Den här gången är det fråga om spökrädsla. Flera personer i slottet försöker trösta prinsessan, men det är inte förrän husan förklarar att om spöken finns är de pyttesmå som prinsessan blir lugnad. Det visar sig också att spöket är rädd för små flickor… Bilderna ger extra (mycket roliga) dimensioner till historien.
måndag 5 maj 2008
Fundering om kunskap, kreativitet och Fredrik Härén
En kompis visade mig Fredrik Häréns föredrag från Kunskapens Dag på YouTube. Jag blev så fascinerad att jag såg alla fem delarna (cirka en timme) – det blev s.a.s. kvällens TV-underhållning. Framför allt kände jag att detta var något som i högsta grad berörde SMiLE-gruppen och hela skolan. Vi vill utveckla våra elevers förmåga att reflektera och tänka själva, och som Härén visar är idéer det viktigaste kapitalet i världen idag.
Några huvudpunkter ur föredraget (men jag rekommenderar verkligen att ni ser hela):
- Utbildningsnivån i Asien stiger i rasande fart. Studenterna där har koll på sin egen världsdel och på vår, men hur bra koll har vi på Asien? (Frågor han ställer publiken är t.ex. vad Indiens och Kinas ledare heter, namnet på 10 indiska eller kinesiska företag, namnet på en asiatisk hitsång, o.s.v.)
- Alla idéer är kombinationer av två eller fler tidigare kända saker. Information och kunskap är därför väsentliga för att en person ska få idéer. Både informations- och kunskapsnivån går uppåt. Detsamma gäller antal personer – var tjugonde person som någonsin fötts lever fortfarande. Detta innebär att utvecklingen inom i princip alla branscher fullkomligt har exploderat.
- Ett stort problem med indelningen i ”developed nations” (I-länder) och ”developing nations” (U-länder) är att det signalerar åt I-länderna att vi redan är färdiga, ”developed”. Saker behöver inte bli bättre. Med den inställningen blir man lätt omsprungen – det är viktigt att alltid fortsätta utvecklas!
Härén kan naturligtvis ifrågasättas både i detalj och generellt – källkritik, people. :-) Men personligen tycker jag att han tar upp några viktiga och intressanta poänger. Hur ser vi till att våra elever inte lär sig bara hur saker är idag (eller ännu värre, hur de var igår!) utan hur de kan tänkas bli imorgon – hur de själva kan få saker att bli på ett visst sätt imorgon? Hur ser vi till att deras världsbild vidgas? Våra barn har en fantastisk tillgång i det att många av dem redan har kunskaper (i språk, musik, kulturella koder m.m.) som är en bristvara i det svenska samhället, men hur hjälper vi dem ta vara på denna tillgång och utvecklas ytterligare?
Ett litet exempel från mitt eget fält: som bibliotekarie, i synnerhet nu när vi tittar närmare på facklitteraturen, har jag märkt och beklagat hur patetiskt begränsad utgivningen av faktaböcker för barn är (utom när det gäller dinosaurier, riddare och andra särskilt populära ämnen) men det räcker ju inte att beklaga faktum, jag måste hitta något sätt att kompensera för problemet. Det är inte bara barnen som ska bli kreativa och tänka själva, utan vi. Vill vi att barnen ska få undervisning i något så ska det ske också!
Jag önskar att jag hade några briljanta idéer redan nu, men tyvärr är så inte fallet (ännu mindre något så galet underbart som att kombinera tandläkarmottagning och thailändskt spa). Jag ska be att få återkomma. Under tiden länkar jag till Häréns föredrag:
Del 1 (inbäddad):
Del 2 (länkad): http://youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE
Del 3 (länkad): http://youtube.com/watch?v=aHy6JZdLzoM
Del 4 (länkad): http://youtube.com/watch?v=gpEe777O3tA
Del 5 (länkad): http://youtube.com/watch?v=1_xCwUhC7N8
torsdag 24 april 2008
Rapport från Världsbokdagen
Så var Världsbokdagen över för den här gången. Alla klasserna hade någon som berättade en historia för dem – själv gick jag runt i 2-3 och förberedelseklassen och berättade Spöket på Canterville av Oscar Wilde. För den som inte var med och lyssnade och inte heller känner till historien sen tidigare, är det en humoristisk (men också lite sorglig och lite läskig) spökhistoria om ett stackars engelskt spöke som upptäcker att den amerikanska familj som flyttar in på hans slott inte alls går att skrämma.
Berättelsen funkade mycket bra även på nutida barn, fastän den är skriven på artonhundratalet. De flesta fnissade åt de busiga tvillingarna och satt spänt och lyssnade när Virginia följde med spöket in i den hemliga korridoren.
Personligen kan jag också känna att Virginia är intressant ur genusperspektiv. Hon är i stort sett osynlig under den första delen av boken som handlar om hur familjen ställer till trassel för spöket. Wildes beskrivning av henne är dock mångfacetterad redan från början:
”Miss Virginia E. Otis was a little girl of fifteen, lithe and lovely as a fawn, and with a fine freedom in her large blue eyes. She was a wonderful amazon, and had once raced old Lord Bilton on her pony twice round the park, winning by a length and a half, just in front of the Achilles statue, to the huge delight of the young Duke of Cheshire, who proposed for her on the spot, and was sent back to Eton that very night by his guardians, in floods of tears.”
Å ena sidan liknas hon vid ett rådjurskid, å andra sidan vid en amazon. Virginias kvalitéer är på sätt och vis mycket kvinnliga: hon är snällare, stillsammare och allvarligare än resten av familjen. Det är dock just detta som gör att hon lyssnar på vad spöket har att säga och kan hjälpa honom, och hon är mycket modig när det gäller. För mig som sagoberättare var det roligt att kunna erbjuda barnen en så levande hjältinna.
Själva boken, däremot, är inte riktigt lämplig för de flesta av våra nioåringar. Den är visserligen helt ljuvlig, rolig och ganska kort, men den är i första hand skriven för vuxna. Jag skulle inte tveka att sätta den i händerna på en bokslukande tolvåring, men vad gäller yngre barn är jag rädd att språket och satiren över 1800-talssamhället kan göra den obegriplig. Hellre vänta ett par år än förstöra upplevelsen, med andra ord. Så det är lite synd – jag hoppas att barnen fortfarande kommer ihåg berättelsen när de är redo att möta originalet. (Ett och annat av våra riktigt framåt barn kanske är redo redan nu – man vet aldrig!)
***
En annan trevlig sak som hände på Världsbokdagen var att vi inledde vår bokbytarhylla i personalrummet, där personalen kan ställa ifrån sig böcker som någon annan redan tar. Jag glömde själv bort att ta med mig några böcker igår, men tog med några idag i stället. Tyvärr är jag väldigt dålig på att släppa ifrån mig böcker jag tycker om, så de guldklimpar jag hittade var bra mycket bättre än dem jag lämnade ifrån mig. Men det finns kanske nån som tycker tvärtom!
För den som tycker om att byta böcker finns det också trevliga hemsidor på nätet. Min ena favorit är http://www.bookcrossing.com/ där man kan få etiketter att sätta i böcker som man sedan lägger ut på offentliga platser. Den som hittar och läser boken kan sedan gå in på hemsidan och tala om att man har gjort det, och om man tänker spara boken eller låta den gå vidare till någon annan.
Min andra favorit är www.bookmooch.com som är en mer regelrätt bokbytarsida. Man lägger upp namnen på de böcker man kan tänka sig att vara av med och skickar dem sedan till den som önskar. För varje bok man skickar får man poäng (högre poäng för böcker som skickas utomlands) och de poängen använder man sen för att ”köpa” böcker. För den som tycker att utlandsporto blir lite dyrt kan man välja att enbart skicka inom Sverige – men då missar man de höga utlandspoängen.
***
Det var också mycket roligt att alla klasserna jag var runt i visste att det var Världsbokdagen (även om de inte alltid kom ihåg vad den hette mer exakt). Kul att alla lärarna pratat om detta!
onsdag 23 april 2008
Funderingar kring flickböcker
Som avbrott från listorna ett lite mer allmänt funderande inlägg kring den gammaldags flickboken. L.M. Montgomerys Emily dök upp bland En bok för alla-böckerna. Som vanligt helt rätt tänkt i innehållet, men helt fel i layouten: pyttetext och en vattenfärgs-framsida som tilltalar vuxna mer än barn. Jag hyllar därför boken här i hopp om att någon ska kunna hitta denna underbara historia om ett poetiskt begåvat barn som växer upp bland stundom oförstående släktingar. Huvudpersonen själv är ibland ganska påfrestande, men bipersonerna är fantastiska; mina favoriter är den stränga moster Elisabeth och Emilys bästis, halvvilda och föga uppfostrade Ilse Burnley.
Montgomery är ju annars mest känd för Anne på Grönkulla. Hennes betydelse för min uppväxt som barn kan knappast överskattas. Jag gav romantiska namn till platser i min närhet, eftersom Anne gjorde det. Jag längtade efter en Diana och en Gilbert, drömde upp fantastiska luftslott, och blev störtförälskad i Megan Follows som spelade Anne i miniserien på TV. Några år senare föll jag ner med en duns, tyckte romantiken var fånig och Anne överspänd. Ytterligare några år senare insåg jag att författaren är mycket medveten om dessa fel hos sin hjältinna, att det är en kärleksfull beskrivning av ett drömmande barn, och att Anne så småningom (i de efterföljande böckerna) blir mer praktisk och vuxen, även om hon alltid kommer ha halva hjärtat i drömmarna. Vid min nuvarande höga ålder J (snart 28) känner jag mig närmare Anne än någonsin.
Över huvud taget har jag känt större släktskap med gammaldags flickböcker än med s.k. ”realistiska” ungdomsromaner – kanske för att flickböckerna i högre drag handlar om alla sidor hos en flickas personlighet över tid, snarare än ett enda problem. På engelska gör man skillnad på karaktärsdrivna ”novels” och intrigdrivna ”romances”, och även om inte alla flickböcker är ”novels” är det ganska vanligt.
En svensk favorit är Claque, alias Anna-Lisa Wärnlöf. Hennes Pellaböcker är 99% bortglömda av min generation, men det torde inte finnas någon flicka jag kände mig så besläktad med som Pella: hon var klok, rolig, lite småtråkig till utseendet, rätt blyg i folksamlingar med ändå med journalistiska ambitioner. Hennes betraktelser är otroligt levande. I en scen beskriver hon en hyrestant som en sån där person som ägnar hela sitt liv åt sina möbler och saker. I samma scen liknar hon sin fästman Ulf Jacob vid Leslie Howard i rollen som Pimpernel Smith. Dialogen därefter utspelar sig alltså mellan ”Möbler & Saker” och ”Mister Smith” och man kan verkligen se dem framför sig. Det är inte ens nödvändigt att ha sett Pimpernel Smith, vilket jag inte hade när jag läste boken första gången.
Pellas ”syster” Fredrike i böckerna Pojken en trappa upp och Fredrikes barn är argsint och trasslig i själen – det är inte lätt att vara tonåring, i synnerhet när föräldrarna skiljs och man måste flytta. Men även hon kan vara både rolig och fyndig, som när hon fräser att hon ska skicka kort till pojken en trappa upp ”på menlösa barns dag”.
Inspirerad av Pella är Gun-Britt Sundströms Oppositionspartiet. Om den ska räknas som flickbok eller ungdomsbok är väl närmast en smaksak. I vilket fall är det en nyckelroman från en gymnasieklass i början av 60-talet och absolut ljuvlig i sin beskrivning av ett gäng flickor med stark integritet, bland dem huvudpersonen, den ”överbegåvade” Saga Sandler som under berättelsens gång riskerar att bli flickan med stort A i allting utom ordning och uppförande.
Till och med Astrid Lindgren skrev ju flickböcker, även om de ofta glöms bort. De är väldigt kul att läsa, i synnerhet böckerna om Kati med den näbbiga synen på saker långt bort och nära. Som popcorn-älskare blev jag förtjust i beskrivningen på hur ofta amerikaner äter popcorn: om man obducerar en död person och magen är full med majs är det antingen en amerikan eller en höna. (Kati i Amerika.)
Mammas bokhyllor innehöll förståndiga flickböcker som Pellaböckerna, Edith Unnerstads (hon med Kastrullresan) rara Muck, de småtrevliga böckerna om Pernille av Grete Stevns, och Kärstin Hellstens fyra böcker om Monika (som plötsligt och irriterande blev Monica i sista boken, även om hon alltid kallades Mona). Mona var konstnärlig, rättfram, och en väldigt trevlig bekantskap. Där fanns också en del böcker av Martha Sandwall-Bergström, men inte Kulla-Gulla-böckerna (dem läste jag ändå), utan några av böckerna om Oskarssons och om Spanien. Jag föll pladask för Spanienböckerna, i synnerhet den argsinta och högmodiga Arabella i Silvermånen - flickbokshjältinnor behöver inte alls vara särskilt snälla av sig! (Och nej, hon var inte snäll ens i slutet av boken. Helt underbar, men inte snäll.)
Där fanns också Sju syskon av Ethel Turner, näst efter Anne på Grönkulla min favorit bland de riktigt gamla flickböckerna, med den modiga, pojkaktiga lilla Judy i främsta rummet. Storasyster Meg har jag blivit mer förtjust i med tiden – beskrivningen av hur hon försöker bli smalare känns osedvanligt modern, även om hon använder sig av snörning i stället för självsvält. Och jag kan verkligen inte låta bli att älska en bok som inleds med en varning över att barnen i boken inte är några dygdemönster, eftersom australiska barn aldrig är det.
Syrran hade fått sina flickböcker från en vän till mamma, och de var i allmänhet lite jolmigare än mammas (med titlar som Född på en söndag eller Vi rider mot lyckan), men jag läste dem glatt ändå. Bland böckerna fanns också Bonnieböcker, en serie farsartade äventyr med mycket nonsensspråk, som egentligen är ganska tramsiga, men som fortfarande får mig att skratta med sin buskishumor. (Författaren Bengt Linder var också den som skrev den klassiska sketchen om Skattkammarön.)
Mina syskon köpte gärna ett gäng billiga Wahlströms-böcker på antikvariat till mina födelsedagar. De flesta passerade utan att göra intryck, men jag föll för Nusse-böckerna av Kerstin Arthur-Nilson, rätt vardagliga historier med farsinslag – bland nyare böcker kan man jämföra det med Ingelin Angerborns ”Om jag bara inte råkat…”-böcker.
Den hemliga trädgården, gick liksom Anne på TV när jag var liten, och jag köpte boken vid mitt livs enda besök i London. Jag älskade Mary Lennox, som var en riktig surpotta, och levde upp tillsammans med henne och pojkarna när de började försöka få trädgården att växa. Det är nog egentligen en moralisk bok, men sånt brydde jag mig inte om då och vill inte gärna bry mig om nu.
Biblioteket fungerade bra som extraresurs – de hade inte de rödryggade Wahlströms-böckerna, men en del av de andra flickböckerna fanns där. Vanligtvis läste jag en eller två delar hemma och hittade resten på biblioteket. Någon äldre flickboksserie som jag hittade helt och hållet på biblioteket kommer jag inte på.
Finns det då inga mer moderna flickböcker, utanför massmarknaden? Jo, naturligtvis. De kallas bara inte så längre. Jag har redan nämnt Ingelin Angerborn och hennes böcker om Tilda. Några andra moderna böcker som ger mig kraftiga flickboksvibbar är följande:
Lois Lowry: Anastasia K (med fortsättningar). Fantastiskt dråplig och rörande serie där jag har läst tre delar och definitivt kommer att läsa fler så fort jag får råd till privata bokinköp. Lowry har också skrivit allvarligare böcker, bland annat den underbara science fiction-historien Den utvalde.
Hilary McKay: Saffys ängel (med fortsättningar). Rara berättelser med mycket humor och lite svärta om den stökiga familjen Casson.
Lotta Olsson: Elva år på jorden och Tolv dagar i mitt liv, en dagboksberättelse om Lisa som vill bli författare.
Petter Lidbecks Anna Larssons hemliga dagbok, en annan dagboksberättelse, där huvudpersonen inte är särskilt bra på nåt (tycker hon själv) och därför skriver sin dagbok om hur saker inte är. Petter Lidbeck har också skrivit deckarserien ”Tre tjejer”, som väl är en utveckling av den mer äventyrliga sortens flick/barnbok.
Michelle Magorian: En liten kärlekssång utspelar sig på 40-talet, vilket kan bidra till stämningen. Det är en oerhört stark berättelse om en ung flickas utveckling.
Kajsa Isaksson: Min Ella, om två flickor som ombeds brevväxla med varandra, men där den ena inte svarar och den andra därför blir alltmer öppenhjärtig.
Jaqueline Wilson: Lola Rosa, Legenden om Tracy Beaker, m.m. berättelser som är arvtagare i traditionen med flickor det är synd om, men som är starka nog att klara sig ändå.
Meg Cabot: En Prinsessas dagbok, en serie lättviktare i sammanhanget, men väldigt charmigt skrivna (och mycket bättre än filmerna, vilket jag inte hör till dem som säger slentrianmässigt).
Randa Abdel-Fattah: Ser mitt huvud tjockt ut i den här? och Tio saker jag hatar med mig själv, som kombinerar klassiskt flickboksmaterial (nånstans mitt emellan ”novel” och ”romance”) med att informera läsaren om islam och mångkultur. Charmar sig förbi pekpinnarna - nästan hela tiden.
För den som är intresserad av flickböcker och vill veta mer finns det en väldigt trevlig avhandling av Birgitta Theander som heter Älskad och förnekad. Flickboken i Sverige 1945-1965. Den är till stor del ett försvar för flickboken och dess kvalitéer, och har rätt i mycket den säger, även om den i mitt tycke tagit på sig ett omöjligt uppdrag, för hur ska man kunna försvara en genre med så varierande innehåll som ”flickbok”?
fredag 4 april 2008
IKT-länkar
Ett inlägg till med SMiLE-inriktning: vår skola behöver utvecklas på IKT-området, och därför satte jag till ett möte igår ihop en lista med vad som finns på vårt bibliotek i den vägen, och vilka länkar som kan vara lämpliga för årskurs F-5. Tyvärr finns det inte mycket i bokväg för rätt målgrupp, inte heller på AdLibris vad jag kan se. Jag antar att webbens utveckling innebär att författarna väljer att lägga sin undervisning där, men barnen hittar inte till rätt plats och många vuxna vet knappt var de ska börja leta.
Nåja. En idé är ju att börja leta just precis här! Sen kan man gå vidare till datorsektionen av Annas Länkburkar, där jag har tagit de flesta av dessa länkar. Det är verkligen en helt fantastisk sida, även om upplägget med bildlänkar kan göra det svårt att vid första anblicken veta vad man egentligen surfar fram till.
Nåja. En idé är ju att börja leta just precis här! Sen kan man gå vidare till datorsektionen av Annas Länkburkar, där jag har tagit de flesta av dessa länkar. Det är verkligen en helt fantastisk sida, även om upplägget med bildlänkar kan göra det svårt att vid första anblicken veta vad man egentligen surfar fram till.
BÖCKER
Informationsfärdighet i praktiken, Monica Nilsson (vuxen, barnuppgifter, från 2007)
Surfa med Stötnisse, Annika Granholm (Barn, från 1996)
World Wide Web för nybörjare, Asha Kalbag (äldre barn/vuxna, från 1998)
PC och jag, Birgitta Berling (barn, från 2000)
Internetsökningens didaktik, AnnBritt Enochsson (vuxen, från 2007)
Lär dig digitalfoto, Alan Buckingham (barn, från 2006)
HANDLEDNINGAR
Stigfinnaren, Mia Hallenbring & Marie Fogelberg (vuxen, barnuppgifter, kopieringsbar, med DVD, från 2004)
Här kan du lära dig arbeta med Word, av vår lärare L. (barn, från 1999)
Datortips, även detta av vår lärare L. (Vuxen. Inget datum angivet, men inte nytt.)
LÄNKAR
Några av länkarna är hämtade från Länkskafferiet, men de allra flesta från datoravdelningen av Annas länkburkar: http://www.burkar.nu/data/data.htm Titta där efter fler sidor!
http://www.ur.se/webbdeckarna/ Webbdeckarna, ett äventyr/spel som lär mellanstadiebarn om hur man använder Internet. Här finns också en informationssida för lärare som är bra att ha läst igenom i förväg.
http://www.medieradet.se/upload/Rapporter_pdf/superundersokarna_MSU.pdf Superundersökarna - saga i PDF-format om hur man använder datorer.
http://www.kids-online.net/learn/clickjr/clickjr.html engelska om datorns delar, ganska lätt förutom språket.
http://www.pagina.se/itord/ Paginas IT-ordbok; ganska svår, mest praktisk för femmor och lärare.
http://www.medieradet.se/static/saft-quiz_sve.htm SAFTs nättest, där man får lära sig internetsäkerhet, nettikett, smileys m.m.
http://www.squill.se/ Sida där barn kan varna varandra ifall de hittar en internetanvändare som är suspekt.
http://www.ecpat.se/upl/files/94.pdf Hur du skyddar dig online – kort fakta för barn och ungdomar
http://www.livstid.org/etusivu.htm Sida med interaktiva äventyr om internettrygghet. Egentligen tänkt för årskurs 6-9, men kan nog funka för femmorna.
http://audacity.sourceforge.net/ Audacity, gratis ljudredigeringsprogram, om barnen ska redigera t.ex. musik eller berättelser i datorn. Man kan komplettera detta med http://www.sounddogs.com/ eller http://www.ljudo.com/ som har ljudeffekter för nedladdning.
http://www.multimedia.skolutveckling.se/Trekvarten/ Multimediabyråns ”trekvarten”. Praktiska övningar i datoranvändning, t.ex. bild, video m.m. med enkla program. Vissa program är gratis, andra kostar pengar. Detta står tydligt på hemsidan. Multimediabyrån har också andra användbara avdelningar på samma hemsida, som till exempel mediearkiv.
http://kollakallan.skolutveckling.se/ Kolla Källan, material om infosökning, källkritik m.m. för lärare och bibliotekarier.
http://www.freefoto.com/index.jsp Gratis foton att använda för bildredigering o.dyl.
http://fotofinnaren.se/ Fler gratis foton.
https://www.blogger.com/start Sida där vem som vill kan skapa en blogg. På http://www.nogg.se/ kan man skapa en hel hemsida.
http://www.kunskapsstjarnan.se/tangenttraning.php Tangentträning. Sidan har även avdelningar för matte, geografi och hjärngympa.
http://www.busbra.nu/ halvlätt sida med tips om bland annat html, grafik och photoshop.
http://hejbilist.nu/win.htm Windows i bilen - skojsida om vad som skulle hända om en bil fungerade som Windows. Tillagd på denna lista, för nåt roligt ska ni väl ha. :-)
http://www.burkar.nu/vuxlankar/vux-lank.html#it ännu fler länkar för vuxna…
faktaböcker, fortsättning
Här kommer del två ur listan på höstens inköpta faktaböcker!
Rut och Knut tittar ut på urtiden
Ännu en faktabok med de kända figurerna Rut och Knut. Många bilder och rätt lätt text.
Hundar som jobbar
Fantastiskt fin bok om olika arbeten hundar kan ha, bland annat spårhund, servicehund, skådishund…
Pirater & smugglare
En av flera böcker i serien Fascinerande fakta. Texten är inte alldeles lätt, men böckerna har spännande bilder som håller intresset uppe.
Kriminalteknik
Fascinerande fakta - här får man bland annat lära sig hur man läser fingeravtryck.
Naturkatastrofer
Fascinerande fakta - boken tar upp olika sorters naturkatastrofer och deras effekter, från Pompeji till tsunamin 2004.
Spioner
Fascinerande fakta - boken tar upp olika sätt att spionera såväl som kända spioner genom tiderna.
Dödshuset
Den entusiasmerande faktaboksförfattaren Jonathan Lindström förklarar arkeologi på ett lättförståeligt och engagerande sätt genom att visa en utgrävningsplats och hur människor har bott där i flera tusen år. (Lindström har för övrigt varit på författarbesök för femmor här i Malmö.)
Egyptologi
Spännande och lärorik bok med många utvikningsbara bilder, hemliga brev, spel och annat. Låtsas vara en egyptenfarares (kvinnlig, yay!) dagbok, även om det flera gånger påpekas att dagboken kanske inte är äkta. Kräver en del varsamhet i hanteringen, men även små barn kan lära sig massor eftersom så mycket är ”hands on”. Trots skörheten älskar jag denna typ av utvikningsböcker och den effekt de har på eleverna.
Piratologi
Samma upplägg men om pirater. Bland finesserna finns en kompass i omslaget som faktiskt fungerar (men om den pekar norrut har jag ingen aning om).
Krigare
En utviksbok, men inte fullt lika lättläst som ”-ologi”-böckerna. Tar upp krigare från många olika kulturer, från vikingar och romerska soldater till azteker och zulukrigare.
Rovdjur: med bilder i verklig storlek
”Uppföljare” till den populära boken om hajar och djuphavsmonster. Mycket fakta om olika rovdjur från de jättestora till malariamyggorna. Bilderna är en stor tillgång - även de stora djuren finns representerade i naturlig storlek genom tassar, tänder m.m.
Samuel och Linnéa går till BVC/Samuel och Linnéa går till tandläkaren
Böckerna berättar i vardagligt tonfall om allt som syster/tandläkaren gör. Under barntexten finns en text för de vuxna som förklarar ytterligare.
Antikens Egypten/Antikens Grekland/Antikens Rom
Faktaböcker i storformat som även har vissa transparenta bilder för att visa samma saker utanpå och inuti.
Upptäck vädret
Relativt lättläst väderbok.
Sofis trädexpedition
En av flera faktaböcker om Sofi av den trevlige författaren Stefan Casta. Sofi är en liten myra som upptäcker saker.
Fula kryp/Djupa hav/Utvecklas eller dö/De geniala grekerna/De ruskiga romarna/Den hissnande galaxen/Blod ben och baciller
Böcker ur serien Förfärliga fakta, som är helt underbara som inspiration och lärglädje (något lika viktigt som läsglädje!) om än rätt oanvändbara som uppslagsverk eftersom fakta står i den ordning som funkar bäst för en spännande bok. Samlar anekdoter, frågesport, serieteckningar och allt möjligt annat. Lagom för de lite äldre barnen.
Djurlexikon
Fint lexikon med många färgsprakande foton och översikter både på djur som är släkt och andra kategorier som t.ex. hur de skaffar mat. Tyvärr är ”lexikon” felstavat på ryggen, vilket ger ett lite oseriöst intryck som inte stämmer med innehållet.
Hur man blir en riddare
Ytterligare en utvikningsbok, denna gång i form av en handbok från en riddare till hans son. Mycket populär!
Pelles experiment med apelsiner/Pelles experiment med vatten
Lättlästa faktaböcker i bilderboksformat som visar olika lätta experiment som passar både i förskola och skola.
Rut och Knut tittar ut på urtiden
Ännu en faktabok med de kända figurerna Rut och Knut. Många bilder och rätt lätt text.
Hundar som jobbar
Fantastiskt fin bok om olika arbeten hundar kan ha, bland annat spårhund, servicehund, skådishund…
Pirater & smugglare
En av flera böcker i serien Fascinerande fakta. Texten är inte alldeles lätt, men böckerna har spännande bilder som håller intresset uppe.
Kriminalteknik
Fascinerande fakta - här får man bland annat lära sig hur man läser fingeravtryck.
Naturkatastrofer
Fascinerande fakta - boken tar upp olika sorters naturkatastrofer och deras effekter, från Pompeji till tsunamin 2004.
Spioner
Fascinerande fakta - boken tar upp olika sätt att spionera såväl som kända spioner genom tiderna.
Dödshuset
Den entusiasmerande faktaboksförfattaren Jonathan Lindström förklarar arkeologi på ett lättförståeligt och engagerande sätt genom att visa en utgrävningsplats och hur människor har bott där i flera tusen år. (Lindström har för övrigt varit på författarbesök för femmor här i Malmö.)
Egyptologi
Spännande och lärorik bok med många utvikningsbara bilder, hemliga brev, spel och annat. Låtsas vara en egyptenfarares (kvinnlig, yay!) dagbok, även om det flera gånger påpekas att dagboken kanske inte är äkta. Kräver en del varsamhet i hanteringen, men även små barn kan lära sig massor eftersom så mycket är ”hands on”. Trots skörheten älskar jag denna typ av utvikningsböcker och den effekt de har på eleverna.
Piratologi
Samma upplägg men om pirater. Bland finesserna finns en kompass i omslaget som faktiskt fungerar (men om den pekar norrut har jag ingen aning om).
Krigare
En utviksbok, men inte fullt lika lättläst som ”-ologi”-böckerna. Tar upp krigare från många olika kulturer, från vikingar och romerska soldater till azteker och zulukrigare.
Rovdjur: med bilder i verklig storlek
”Uppföljare” till den populära boken om hajar och djuphavsmonster. Mycket fakta om olika rovdjur från de jättestora till malariamyggorna. Bilderna är en stor tillgång - även de stora djuren finns representerade i naturlig storlek genom tassar, tänder m.m.
Samuel och Linnéa går till BVC/Samuel och Linnéa går till tandläkaren
Böckerna berättar i vardagligt tonfall om allt som syster/tandläkaren gör. Under barntexten finns en text för de vuxna som förklarar ytterligare.
Antikens Egypten/Antikens Grekland/Antikens Rom
Faktaböcker i storformat som även har vissa transparenta bilder för att visa samma saker utanpå och inuti.
Upptäck vädret
Relativt lättläst väderbok.
Sofis trädexpedition
En av flera faktaböcker om Sofi av den trevlige författaren Stefan Casta. Sofi är en liten myra som upptäcker saker.
Fula kryp/Djupa hav/Utvecklas eller dö/De geniala grekerna/De ruskiga romarna/Den hissnande galaxen/Blod ben och baciller
Böcker ur serien Förfärliga fakta, som är helt underbara som inspiration och lärglädje (något lika viktigt som läsglädje!) om än rätt oanvändbara som uppslagsverk eftersom fakta står i den ordning som funkar bäst för en spännande bok. Samlar anekdoter, frågesport, serieteckningar och allt möjligt annat. Lagom för de lite äldre barnen.
Djurlexikon
Fint lexikon med många färgsprakande foton och översikter både på djur som är släkt och andra kategorier som t.ex. hur de skaffar mat. Tyvärr är ”lexikon” felstavat på ryggen, vilket ger ett lite oseriöst intryck som inte stämmer med innehållet.
Hur man blir en riddare
Ytterligare en utvikningsbok, denna gång i form av en handbok från en riddare till hans son. Mycket populär!
Pelles experiment med apelsiner/Pelles experiment med vatten
Lättlästa faktaböcker i bilderboksformat som visar olika lätta experiment som passar både i förskola och skola.
Invigningsinlägg - faktaböcker
Hej läsare!
Härmed inviger jag Holmaskolans biblioteksblogg. Den är startad som ett led i vårt utvecklingsarbete genom projekt Många SMiLE, men själva bloggen kommer inte i första hand att handla om SMiLE utan om allt av intresse: Bok- och mediatips, vad som händer på biblioteket, och så vidare. Eventuellt kommer jag att starta en blogg till, med barnens egna boktips, men vi får ta ett steg i sänder.
Dessa första inlägg blir dock SMiLE-baserat på så sätt att vår utveckling framför allt gäller faktaområdet. Därför kommer här en lista på alla faktaböcker biblioteket har köpt höstterminen 2007, med en kort beskrivning av varje bok. Beskrivningarna är något uppdaterade. Listan har delats i flera bloggposter för att få mer hanterlig längd. (Katten att man får ha högst 200 tecken i etiketterna!)
Fönster mot kosmos
Biografi över Edith Södergran av D. Ahlander som också gjort flera andra av de lättlästa biografier vi har i biblioteket.
Stora Varförboken
Ett allmänt hållet uppslagsverk med många teckningar.
Första uppslagsboken
I samma serie som Stora varförboken, även denna med många bilder och lättsam ton.
Alla åker motorcykel
Bok av Håkan Jaensson som ligger mitt emellan skön och fack - upplagd som en berättelse, men med fakta om alla möjliga sorters motorcyklar och faktiskt även elrullstol!
Lätta fakta om flyg
En bok i serien Lätta fakta, där vi redan har flera delar. De allra minsta barnen kan trots seriens titel behöva hjälp att förstå texten, i synnerhet som det finns flera ämnesspecifika ord (det ”värsta” jag hittade var ”hydraulisk saxlift”).
Japan - allt du vill veta
Innehåller verkligen ALLT möjligt om Japan. All text är skriven både på japanska och svenska, och det finns även språklektioner med japanska uttryck skrivna med latinska bokstäver. Boken är rätt tjock men inte så svår.
Min första svensk/franska bildordbok
Lätt sätt att lära sig många franska ord - flera av barnen tycker att det är jätteintressant att lära sig språk. En nackdel är att det inte finns någon uttalsguide, så det blir mest att lära sig läsa franska om ingen vuxen hjälper till.
Min första engelska ordbok
Liten tjock bok med många bilder som liksom den franska delar in orden efter områden. Den här är snäppet mer fantastisk eftersom den för varje ord också har en mening på svenska och engelska samt extra ord för mer inlärning.
Godisgrisar och blixtlås/Bananflugor och kramsnö
Två roliga böcker som hanterar ord på ett roligt sätt - teckningarna visar hur det skulle se ut om man tolkade orden bokstavligt, och texten resonerar om varför det heter som det gör. Mati Lepp har illustrerat, och det är kul att bland annat se en liten gubbe åka slalom på ostens skidbacke.
Avspark - allt om fotboll
Böcker om fotboll är nästan alltid populära i biblioteket, och det gäller i högsta grad för den här: jag har knappt sett röken av den sen den köptes.
Mrika från Prishtina i Kosovo/Esraa från Alexandria i Egypten
Två böcker ur den lättlästa serien om barn i andra länder. Biblioteksrådet önskade just dessa två böcker eftersom de handlar om barnens egna hemländer.
Modig och stark
Vuxenfaktabok om genus och könsroller i barnböcker.
Följ med till Mount Everest
Spännande, halvsvår faktabok som visat sig vara mycket populär.
Pinsamt
En bok med röster från barn om pinsamma situationer, samt tips om hur man hanterar dessa. Jag vet att klasser på andra skolor haft den som läsgruppsbok. Något att tänka på?
Det gränslösa språkrummet
Inköpt kurslitteratur av samma författare som tidigare skrivit Den meningsfulla språkväven, båda mycket intressanta böcker.
Samtalet som grund
Mer kurslitteratur om läsinlärning m.m. Flera spännande exempel från verkliga livet.
Teckna lätt manga
Vi har vid det här laget ett flertal böcker i just denna kategori - och ändå är köerna långa. Mangatecknande är verkligen något barnen vill lära sig, och de lånar gärna flera såna här guider efter varandra.
Guinness world records - rekordboken 2008
Behöver väl ingen närmare presentation. Denna upplaga har också vissa bilder som lyser i mörkret. Barnen äääääälskar rekordboken och den är dessutom praktisk att använda som avstamp för undervisning, eftersom den väcker nyfikenhet.
Motivationshöjande samtal i skolan
Mer kurslitteratur som presenteras bättre på Studentlitteraturs hemsida än vad jag kan göra här.
Så firar man Halloween
Precis vad det står - praktisk bok för den som vill lära sig mer om denna relativt nyimporterade helg. Lättläst för vuxna, mer medelsvår för barn.
Alla barnens stora lek- och sångbok
Ur Gahrtons Alla barnen-serie. Med boken följer också en CD så att man kan lära sig sångerna ordentligt.
Zebraflickan
Vuxenfakta om självskadebeteende. Jag har inte läst den, men vår lärare L. rekommenderar den!
Krumelurpiller
Liten bok med citat av Astrid Lindgren inom olika områden.
Kinesisk konst och kultur
Rik bok som tar upp alla möjliga kinesiska konstformer från arkitektur till film, med vackra bilder som visar på rikedomen. En bok om islamisk konst och kultur finns i teorin men är tyvärr slut.
Så känns sorg
En av flera böcker om känslor där barn själva berättar. Rätt mycket text, passar som diskussionsunderlag för de lite äldre barnen (ev. även 2-3 om lärarna läser högt.)
David Beckham lär dig spela fotboll
Personligt hållen fotbollsbok av vår tids kanske mest kända spelare.
Tänk (tvärt) om!
Bok om könsroller som intar ett ”tvärtomperspektiv” och uppmanar till tankeexperiment för att ifrågasätta vårt ibland slarviga könsrollstänkande.
Dockor och djur för lek och teater
Praktiskt för den vuxna eller ett lite äldre barn som vill göra en present till småsyskonet. Ganska lätta saker att tillverka.
Härmed inviger jag Holmaskolans biblioteksblogg. Den är startad som ett led i vårt utvecklingsarbete genom projekt Många SMiLE, men själva bloggen kommer inte i första hand att handla om SMiLE utan om allt av intresse: Bok- och mediatips, vad som händer på biblioteket, och så vidare. Eventuellt kommer jag att starta en blogg till, med barnens egna boktips, men vi får ta ett steg i sänder.
Dessa första inlägg blir dock SMiLE-baserat på så sätt att vår utveckling framför allt gäller faktaområdet. Därför kommer här en lista på alla faktaböcker biblioteket har köpt höstterminen 2007, med en kort beskrivning av varje bok. Beskrivningarna är något uppdaterade. Listan har delats i flera bloggposter för att få mer hanterlig längd. (Katten att man får ha högst 200 tecken i etiketterna!)
Fönster mot kosmos
Biografi över Edith Södergran av D. Ahlander som också gjort flera andra av de lättlästa biografier vi har i biblioteket.
Stora Varförboken
Ett allmänt hållet uppslagsverk med många teckningar.
Första uppslagsboken
I samma serie som Stora varförboken, även denna med många bilder och lättsam ton.
Alla åker motorcykel
Bok av Håkan Jaensson som ligger mitt emellan skön och fack - upplagd som en berättelse, men med fakta om alla möjliga sorters motorcyklar och faktiskt även elrullstol!
Lätta fakta om flyg
En bok i serien Lätta fakta, där vi redan har flera delar. De allra minsta barnen kan trots seriens titel behöva hjälp att förstå texten, i synnerhet som det finns flera ämnesspecifika ord (det ”värsta” jag hittade var ”hydraulisk saxlift”).
Japan - allt du vill veta
Innehåller verkligen ALLT möjligt om Japan. All text är skriven både på japanska och svenska, och det finns även språklektioner med japanska uttryck skrivna med latinska bokstäver. Boken är rätt tjock men inte så svår.
Min första svensk/franska bildordbok
Lätt sätt att lära sig många franska ord - flera av barnen tycker att det är jätteintressant att lära sig språk. En nackdel är att det inte finns någon uttalsguide, så det blir mest att lära sig läsa franska om ingen vuxen hjälper till.
Min första engelska ordbok
Liten tjock bok med många bilder som liksom den franska delar in orden efter områden. Den här är snäppet mer fantastisk eftersom den för varje ord också har en mening på svenska och engelska samt extra ord för mer inlärning.
Godisgrisar och blixtlås/Bananflugor och kramsnö
Två roliga böcker som hanterar ord på ett roligt sätt - teckningarna visar hur det skulle se ut om man tolkade orden bokstavligt, och texten resonerar om varför det heter som det gör. Mati Lepp har illustrerat, och det är kul att bland annat se en liten gubbe åka slalom på ostens skidbacke.
Avspark - allt om fotboll
Böcker om fotboll är nästan alltid populära i biblioteket, och det gäller i högsta grad för den här: jag har knappt sett röken av den sen den köptes.
Mrika från Prishtina i Kosovo/Esraa från Alexandria i Egypten
Två böcker ur den lättlästa serien om barn i andra länder. Biblioteksrådet önskade just dessa två böcker eftersom de handlar om barnens egna hemländer.
Modig och stark
Vuxenfaktabok om genus och könsroller i barnböcker.
Följ med till Mount Everest
Spännande, halvsvår faktabok som visat sig vara mycket populär.
Pinsamt
En bok med röster från barn om pinsamma situationer, samt tips om hur man hanterar dessa. Jag vet att klasser på andra skolor haft den som läsgruppsbok. Något att tänka på?
Det gränslösa språkrummet
Inköpt kurslitteratur av samma författare som tidigare skrivit Den meningsfulla språkväven, båda mycket intressanta böcker.
Samtalet som grund
Mer kurslitteratur om läsinlärning m.m. Flera spännande exempel från verkliga livet.
Teckna lätt manga
Vi har vid det här laget ett flertal böcker i just denna kategori - och ändå är köerna långa. Mangatecknande är verkligen något barnen vill lära sig, och de lånar gärna flera såna här guider efter varandra.
Guinness world records - rekordboken 2008
Behöver väl ingen närmare presentation. Denna upplaga har också vissa bilder som lyser i mörkret. Barnen äääääälskar rekordboken och den är dessutom praktisk att använda som avstamp för undervisning, eftersom den väcker nyfikenhet.
Motivationshöjande samtal i skolan
Mer kurslitteratur som presenteras bättre på Studentlitteraturs hemsida än vad jag kan göra här.
Så firar man Halloween
Precis vad det står - praktisk bok för den som vill lära sig mer om denna relativt nyimporterade helg. Lättläst för vuxna, mer medelsvår för barn.
Alla barnens stora lek- och sångbok
Ur Gahrtons Alla barnen-serie. Med boken följer också en CD så att man kan lära sig sångerna ordentligt.
Zebraflickan
Vuxenfakta om självskadebeteende. Jag har inte läst den, men vår lärare L. rekommenderar den!
Krumelurpiller
Liten bok med citat av Astrid Lindgren inom olika områden.
Kinesisk konst och kultur
Rik bok som tar upp alla möjliga kinesiska konstformer från arkitektur till film, med vackra bilder som visar på rikedomen. En bok om islamisk konst och kultur finns i teorin men är tyvärr slut.
Så känns sorg
En av flera böcker om känslor där barn själva berättar. Rätt mycket text, passar som diskussionsunderlag för de lite äldre barnen (ev. även 2-3 om lärarna läser högt.)
David Beckham lär dig spela fotboll
Personligt hållen fotbollsbok av vår tids kanske mest kända spelare.
Tänk (tvärt) om!
Bok om könsroller som intar ett ”tvärtomperspektiv” och uppmanar till tankeexperiment för att ifrågasätta vårt ibland slarviga könsrollstänkande.
Dockor och djur för lek och teater
Praktiskt för den vuxna eller ett lite äldre barn som vill göra en present till småsyskonet. Ganska lätta saker att tillverka.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
