Kampen om böckerna

Nu är sommarlovet över för min del och om ett par veckor är det även över för eleverna. Det är alltid spännande med de nya sexåringarna som kommer - jag har sett flera av dem när dagis besökt biblioteket, men nu får de egna lånekort och jag lär känna dem bättre.

Under min semester såg jag en väldigt intressant artikel i The New Yorker: The Lion and the Mouse: The battle that reshaped children's literature. Den handlar om USAs första barnbibliotekarie Anne Carroll Moore och hennes kamp mot att E.B. Whites bok (och blivande klassiker) Stuart Little skulle få finnas på biblioteken. Artikeln är fascinerande eftersom den tydligt tar ställning för att Moore gjorde en välgärning för utvecklandet av barnbibliotek, men lika tydligt tar ställning för att hon hade fel i fallet Stuart Little.

Problemet är klassiskt i bibliotekskretsar: Med makten att köpa in, hur mycket ska man styra över utbudets inriktning? Att Moore inte tyckte om Stuart Little är inte så mycket att orda om; alla kan inte tycka om alla böcker (inte ens klassiker). Men hade hon rätten att för den skull försöka motverka den?

Ännu svårare blir det för oss skolbibliotekarier. Vi ska främst ge läsarna tillgång till goda och utvecklande böcker, det är en del av vårt uppdrag. Samtidigt är en bok värdelös om den inte blir läst, medan en bok som blir läst kan vara god och utvecklande för läsaren även om både bibliotekarie och lärare tycker att den är torftig, stereotyp och allmänt urusel. Det kan inte heller vara meningen att vi ska uppfostra barnen till kopior av oss själva, med samma tycke och smak i allting.

Lyckligtvis ges det ut så många barnböcker att ett litet skolbibliotek som vårt sällan har råd att fundera för mycket: det allra mesta vi köper in får klart godkänt av både barn och vuxna.