Författarprat 1: LitteraLund (torsdag)

Detta inlägg är ett typiskt exempel på varför man inte ska ta på sig att prata om för mycket på en gång – då tar det två månader innan man får sagt det man vill. J

Jag kan inte skriva fullt så mycket om LitteraLund och författardagen i Hässleholm som jag hade tänkt, eftersom det finns andra ämnen vid det här laget som tränger sig på, men lite ska jag tala om i alla fall i dessa tre inlägg.

Torsdagen på LitteraLund inleddes av Aidan Chambers (han med boksamtalen), som dels pratade om sin egen bok, dels om bokens plats i digitalsamhället. Det var intressant att höra, framför allt när han gjorde kopplingar till bildkonstens utveckling. När fotografiet uppfanns trodde många att måleriet var dött, men folk målar fortfarande; det har bara blivit en mer renodlat konstnärlig företeelse. Chambers tror att detsamma kommer att gälla böckerna, och att det som lever vidare i bokform i högre grad kommer att leka med boken som fysiskt föremål. Han sade också att han själv tröttnat lite på ”han sa, hon sa”-berättelser, vilket jag personligen tycker är tråkigt – är det något som har överlevt tidens växlingar är det väl den typen av berättelser! I Bibeln kommer man till exempel inte längre än till tredje versen i Första Moseboks första kapitel innan det står ”sade”… (Däremot kan jag förstå att man som författare snarare än läsare kan känna att formen är uttjatad.)

Efter Chambers var det dags för debutanttimmen, där tre unga författare pratade om sina respektive debutböcker. Författarna var Louise Halvardsson, Peter Barlach och Åsa Anderberg Strollo, av vilka bara Peter Barlachs Inte bara tennis finns i vårt bibliotek; det är en mellanåldersbok om en pojke som förlorar sin mamma. De båda andra böckerna är ungdomsböcker och verkade väldigt intressanta men något för svåra för våra barn.

Den enda invändningen jag hade vid denna programpunkt kom inte från författarna utan från en förläggare, som sade att en bra bok ska vara som ett knytnävsslag i magen. Hoppsan och oj vad det förklarar mycket av utgivningen av ungdomsböcker! Jodå, jag tycker visst att det finns plats för allvar och sorg i ungdomsböckerna, men att man just i denna känsliga ålder förväntas uppskatta en bokdiet som huvudsakligen består av ”knytnävsslag” tycker jag är lite mycket begärt.

Efter debutanttimmen kom bokförlagsduellen, där vi fick se en skymt av nyutgivna och snart utgivna böcker. Många bra tips för skolan!

Diskussionen i Bokens resa till annan konstform led lite av att författaren Douglas Foley nästan inget fick (eller hade att?) säga om filmatiseringen av sina Habib-böcker. Det var i stället moderatorn Pia Huss som dominerade diskussionen, med Jan Modin, som regisserat pjäsen Skämmerskans dotter, på andra plats. Mest intressant var kanske frågan om hur mycket inflytande en författare kan och ska ha över adaptionen - Modin hade nästan ingen kontakt med Lene Kaaberbøl, men när hon kom och såg föreställningen var hon ändå i stort sett nöjd - med undantag för slutet, där Dina lyckas få Drakan att skämmas vilket hon aldrig gör i boken.

Samtalet mellan Mårten Sandén, Magnus Nordin och moderator Agneta Edwards led lite av att Magnus Nordin var försenad, men ännu mer av att samtalet blev inriktat på personerna i högre grad än böckerna. För att hoppa lite framåt kan jag säga att jag tyckte Sandéns stund i Hässleholm var mer givande, fastän det var en sistaminutenändring i programmet. (Mer om detta senare.)