Författarprat 3: Hässleholm

Hässleholm, alltså! Ann-Helén Laestadius som skulle inlett blev sjuk, så Mårten Sandén fick prata om sina egna böcker, främst då ungdomsboken Den femte systern. Jag blev så nyfiken både där och på Litteralund att jag läste boken själv efteråt och den är riktigt spännande (även om den blev lidande av att jag läste den precis efter att jag avslutat Skämmarböckerna - boken var bra men så bra var den inte). Däremot tycker jag inte att den är så komplicerad som Sandén själv betonade - kanske är jag för van vid diverse tillkrånglade intriger… (Fyra år av Lost-tittande sätter sina spår!) För svår och framförallt för vuxen för våra barn är den däremot, men hans bilderbok Den fulaste nallen i världen har jag kikat på i bokhandeln och den kan nog dyka upp här vad det gäller!

Kim M. Kimselius och hennes historiska böcker hade jag aldrig hört talas om tidigare, men böckerna verkar väldigt spännande. Jag ställer mig ändå lite tveksam till att köpa in dem, eftersom vi inte har så många Hcg-läsare och böckerna är rätt tjocka, men de är värda att kolla upp för den som har goda läsare som behöver mer kunskap om historia.

Lena Lillestes deckarböcker om Tommy och Flisen är närmast kult bland barnen på vår skola och tydligen inte bara här – hon talade om att hon vid författarbesök fått frågor som ”har du livvakter?” och ”finns det paparazzi utanför ditt hus?” Hennes beskrivning av hur hon gör deckarskolor med barnen var väldigt intressant – kanske också någon att ha som författarbesök någon gång?

Jag måste rodnande medge att jag inte har läst Lina Lundhs Min pappa tyngdlyftaren (trots att vi har den), men jag blev nyfiken på att göra det sen jag hört henne prata. Hon hade en ganska nedtonad och eftertänksam samtalsstil som var mycket sympatisk och det hon berättade om sin utsatta men fantasifulla huvudperson gav mersmak. Jag fick också reda på att hon inte tycker om lyckliga slut… hmm… (Är själv mycket förtjust i lyckliga slut, om än naturligtvis trovärdiga sådana!)

Kalle Güettlers samtal om lättläst var en höjdpunkt; liksom Lundh är han nedtonad, men hade mycket att säga, bland annat om hur man måste hitta en berättande rytm även i korta meningar med enkla ord. Han påpekade också att det finns en stor skillnad mellan att skriva lättläst för utvecklingsstörda och normalbegåvade läsare – något som LL-förlaget tydligen inte insett förrän alldeles nyligen! Här på skolan är Güettlers bilderböcker om Lilla och Stora Monster mycket uppskattade medan hans ungdomsböcker varit mer svårsålda – varför är jag faktiskt inte säker på.

Den första av Isabelle Halvarssons böcker om katten Fräs har vi beställt i klassuppsättning och själv fick jag upp ögonen för dem genom hennes stund i Hässleholm. Visst hade jag köpt in dem redan tidigare och märkt att många barn läste och frågade efter dem, men jag hade inte läst själv. Efter Hässleholm läste jag första boken och föll pladask för den ömkliga lilla kattungen. Att veta att böckerna delvis är verklighetsbaserade gjorde saken ännu bättre och Halvarsson var ytterligare en författare som jag tänkte att kanske, någon gång, vi borde ha till skolan.

Niklas Krog var livlig och rolig att höra på, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst mer än någon enstaka av hans fantasyböcker, trots att flera av dem är lättlästa och lånas rätt ofta. Hans nya bok handlar om basket, vilket är ett ämne flera av våra barn efterfrågat. Att döma av utdraget på AdLibris kan säkert flera av våra bättre läsare bli förtjusta i den.

Årets hemliga gäst var vikingaexperten och glimabrottaren Lars Magnar Enoksen, en man med en sanslöst rolig svada och stora kunskaper i sitt ämne. Förutom i hans böcker kan man också få svar på sina frågor på sajten Unga Fakta, där han ingår i panelen.

Malmöbarnen skriver numera massor av böcker (i biblioteket finns sedan tidigare Konrad och Milous hemliga uppdrag, Malmö spökfaktaguide och Ellbogens hjärta). Den senaste i raden är Rosengårds RekORDbok, som presenterades i Hässleholm. Boken innehåller listor på coolaste orden, mest obegripliga orden o.s.v. Mina personliga favoriter är ”guzzilago” för en jättesöt tjej och ”samma potatis” i stället för t.ex. ”det knallar och går”.

Även sista talaren Katarina von Bredow var sjuk, så istället fick vi Kristian Carlsson, som diktbakade och pratade om sina böcker, däribland Bakelikakbakboken, en bakbok för barn där ett av recepten rentav är på vers. Han har också skrivit ett par böcker till för barn och flera för vuxna.

Därefter var dagen slut och även detta inlägg! Nästa kanske handlar om mitt bokprat som jag höll i morse… eller bildspelet med fotografier på barnen som hör till Petter Lidbeck-projektet… eller något helt annat. Nu vet jag bättre än att lova något bestämt!