Terminen är inne på sin sista vecka och jag har avslutat min sista rymd-sagostund för lag 4-5. Rymdsagorna inleddes för ett par månader sen med "Maui och hans tusen tricks" från Skapelsemyter, en nyzeeländsk historia om en man som (med lite hjälp) fångar solen. Jag följde bokens version av historien ganska nära men lade till hans gamla farmor från andra källor och gav också hans syster en något mer framträdande roll.
Därefter berättade jag historien om Perseus från Hjältar och monster på himlavalvet, en berättelse som jag nu i efterhand tycker att jag borde gett mig mer tid till; nu hade jag bara tjugo minuter på mig att få in alltihop - profetian kring hans födelse, hur han och mamma Danae slängs i en kista i havet och sköljs upp på land, kungen som vill gifta sig med Danae, Medusas huvud, Andromeda, osv. Ändå verkade det som att barnen blev intresserade, inte minst av kopplingen till verkligheten genom stjärnhimlen. Jag har alltid älskat grekisk mytologi i allmänhet och Perseushistorien i synnerhet (inte minst eftersom han har vissa bimbotendenser och mest klarar sig för att alla hjälper honom), så jag hoppas att eleverna hittar fram till böckerna.
Den sista berättelsen var Lille prinsen, närmast i sin helhet, så den fick verkligen ta tid! Cirka 45-50 minuter tar det att berätta hela historien, och för en gångs skull kompletterade jag med lite rekvisita: några teckningar, en blomma, en räv och lite till. Detta beror också på att historien är skriven i första person; när jag berättade den blev det alltså mer en enmansföreställning än en renodlad sagostund. Som tur är hade jag fortfarande ganska tydliga minnen av historien sen jag var med i en teateruppsättning för ett antal år sen. (Men precis som då tycker jag räven är svår att få grepp om.)
Eftersom jag har valt berättelser först och kollat genustänket först efteråt har jag haft vissa problem, inte minst med Lille prinsen. Maui har farmor och Hina, Perseus har Danae och Andromeda, prinsen har... sin fåfänga och ytliga blomma. Ajdå. Att ändra i en så underbar berättelse som Lille prinsen känns som helgerån; jag fick trösta mig med att eftersom jag är tjej kunde också mitt "jag", piloten, ses som kvinna - möjligen också andra karaktärer som räven och geografen.
När några elever (som så ofta händer) frågade om det hänt på riktigt flög f-n i mig och jag svarade som sanningen är: att författaren Antoine de Saint-Exupery verkligen var pilot, att han verkligen kraschlandade i öknen, och att ingen vet vad som hände då... Jag är inte så mycket för att uppmuntra barn att tro på tomtar och troll annars, men, tja, jag ljög ju inte. :-)
För den som är intresserad finns alla böckerna i biblioteket, och om någon från ett annat arbetslag önskar höra dessa eller andra sagor står jag alltid till tjänst!
måndag 14 december 2009
måndag 23 november 2009
invigning av sagogrottan
Vår vackra sagogrotta har funnits ett tag, men nu är den också officiellt invigd! Alla förskolebarn fick komma dit med sina grupper. Sagofén Birgitta (misstänkt lik vår rektor) släppte in dem i grottan där Anna berättade två sagor. Den ena handlade om en fattig flicka som får en magisk grötgryta och den andra handlade om varför det finns så många apor i världen.
Den som vill se fler foton från invigningen kan gå till biblioteksikonen på PedNet - där ligger en länk till en zipfil med resten av bilderna!
Den som vill se fler foton från invigningen kan gå till biblioteksikonen på PedNet - där ligger en länk till en zipfil med resten av bilderna!
måndag 9 november 2009
Litteralund, post 2: Martin Widmark
Jag fortsätter min långsamma redovisning av Litteralund med en av barnbokssveriges jättekändisar, Martin Widmark:
På torsdagen började alltså det egentliga konferensprogrammet. Efter inledningen med sång och annat kom Martin Widmark upp på scen som första gästpratare. Martin har ju just gått om Astrid Lindgren som den mest utlånade författaren på svenska barnbibliotek, något han säger att han försöker låta bli att tänka på för att inte bli alldeles för nervös. Han har också skrivit otroligt MÅNGA böcker - ett 50-tal på tio år, plus ännu fler läromedel. Till de senare hör den läslära som inleddes med Huset på Alvägen, och som han särskilt ville skulle fokusera mycket mer på en rolig handling än vad som är vanligt med läseböcker. Själv har jag inte hunnit läsa de böckerna än, men jag blev väldigt nyfiken på att pröva när jag hörde hans beskrivning av båtbilar, apor och gömda skatter.
En anledning till att han kan ha så många olika bokserier igång samtidigt är att hans idéer är av så olika slag. Får han en idé till en spökhistoria, till exempel, så passar det bättre för Nelly Rapp än för LasseMaja. Till serien om David och Larissa använder han ofta småfilosofiska tankar. Han började till exempel fundera över hur det skulle vara att ha ett samhälle helt byggt på förnuft. Först tyckte han att det skulle vara rätt bra, men ju mer han tänkte på det desto mer skrämmande verkade det. När han till sist fick med idén i Under en himmel av glas är det ett ganska läskigt samhälle han beskriver.
Han pratade också en del om skolan, om hur David inte utnyttjar sin begåvning eftersom skolan inte riktigt hinner med honom - men egentligen, vilket Larissa visar, är det ju David själv som bestämmer hur mycket han ska lära sig. Ingen kan hindra honom! Martin medgav också att den skola Larissa förespråkar har sina avigsidor - ryska flickor har kommit fram till honom och sagt att visst, de lärde sig mycket i skolan, men de mådde ganska dåligt.
Jag har märkt i diskussioner och debatter om barnlitteratur att hans böcker - LasseMaja-böckerna i synnerhet - ofta får ta stryk, de betraktas som massmarknadslitteratur utan kvalitet. Man kan inte direkt påstå att Martin gav stryk tillbaka, men det snuddade vid det ibland: han påpekade att en del böcker som skrivs för barn egentligen verkar vara böcker om barn skrivna för vuxna. (Och visst, jag har undrat själv varför - för att använda ett gammalt exempel som inte kan såra någon - Alice i Underlandet betraktas som en bok för barn så små att de knappast kan ha roligt åt parodier på rättegångar, schackspel m.m.) Han nämnde också att han är en ganska långsam läsare, vilket gör att han ofta har med upprepningar i sina böcker eftersom han räknar med att läsaren hunnit glömma saker. Typiskt en sån sak jag som läsare kan bli tokig på - men så tillhör jag inte heller målgruppen! För en långsam läsare kan det enligt honom också vara skönt att läsa böcker i långa serier, eftersom det tar ett tag att komma in i varje författares stil. Det är en bra poäng, men där blev jag faktiskt lite orolig, för hur lär man barnen att den där motiga känslan vid de första sidorna går över, om det hela tiden finns fler böcker av samma författare att tillgå? Å andra sidan har jag själv läst författare i "sjok" på det där sättet och ändå kunnat gå vidare till annat, så min oro kanske är obefogad.
Nytt på gång av Martin Widmark: Nelly Rapp ska bli radiojulkalender och LasseMaja långfilm. Dessutom skriver han på en ny trilogi om en pojke vid namn Tycho Flores som letar efter sin mamma. De böckerna ska illustreras av Henrik Tamm som har jobbat på DreamWorks. (Filmbolaget som gjort Shrek med mera.) Det ser jag fram emot!
På torsdagen började alltså det egentliga konferensprogrammet. Efter inledningen med sång och annat kom Martin Widmark upp på scen som första gästpratare. Martin har ju just gått om Astrid Lindgren som den mest utlånade författaren på svenska barnbibliotek, något han säger att han försöker låta bli att tänka på för att inte bli alldeles för nervös. Han har också skrivit otroligt MÅNGA böcker - ett 50-tal på tio år, plus ännu fler läromedel. Till de senare hör den läslära som inleddes med Huset på Alvägen, och som han särskilt ville skulle fokusera mycket mer på en rolig handling än vad som är vanligt med läseböcker. Själv har jag inte hunnit läsa de böckerna än, men jag blev väldigt nyfiken på att pröva när jag hörde hans beskrivning av båtbilar, apor och gömda skatter.
En anledning till att han kan ha så många olika bokserier igång samtidigt är att hans idéer är av så olika slag. Får han en idé till en spökhistoria, till exempel, så passar det bättre för Nelly Rapp än för LasseMaja. Till serien om David och Larissa använder han ofta småfilosofiska tankar. Han började till exempel fundera över hur det skulle vara att ha ett samhälle helt byggt på förnuft. Först tyckte han att det skulle vara rätt bra, men ju mer han tänkte på det desto mer skrämmande verkade det. När han till sist fick med idén i Under en himmel av glas är det ett ganska läskigt samhälle han beskriver.
Han pratade också en del om skolan, om hur David inte utnyttjar sin begåvning eftersom skolan inte riktigt hinner med honom - men egentligen, vilket Larissa visar, är det ju David själv som bestämmer hur mycket han ska lära sig. Ingen kan hindra honom! Martin medgav också att den skola Larissa förespråkar har sina avigsidor - ryska flickor har kommit fram till honom och sagt att visst, de lärde sig mycket i skolan, men de mådde ganska dåligt.
Jag har märkt i diskussioner och debatter om barnlitteratur att hans böcker - LasseMaja-böckerna i synnerhet - ofta får ta stryk, de betraktas som massmarknadslitteratur utan kvalitet. Man kan inte direkt påstå att Martin gav stryk tillbaka, men det snuddade vid det ibland: han påpekade att en del böcker som skrivs för barn egentligen verkar vara böcker om barn skrivna för vuxna. (Och visst, jag har undrat själv varför - för att använda ett gammalt exempel som inte kan såra någon - Alice i Underlandet betraktas som en bok för barn så små att de knappast kan ha roligt åt parodier på rättegångar, schackspel m.m.) Han nämnde också att han är en ganska långsam läsare, vilket gör att han ofta har med upprepningar i sina böcker eftersom han räknar med att läsaren hunnit glömma saker. Typiskt en sån sak jag som läsare kan bli tokig på - men så tillhör jag inte heller målgruppen! För en långsam läsare kan det enligt honom också vara skönt att läsa böcker i långa serier, eftersom det tar ett tag att komma in i varje författares stil. Det är en bra poäng, men där blev jag faktiskt lite orolig, för hur lär man barnen att den där motiga känslan vid de första sidorna går över, om det hela tiden finns fler böcker av samma författare att tillgå? Å andra sidan har jag själv läst författare i "sjok" på det där sättet och ändå kunnat gå vidare till annat, så min oro kanske är obefogad.
Nytt på gång av Martin Widmark: Nelly Rapp ska bli radiojulkalender och LasseMaja långfilm. Dessutom skriver han på en ny trilogi om en pojke vid namn Tycho Flores som letar efter sin mamma. De böckerna ska illustreras av Henrik Tamm som har jobbat på DreamWorks. (Filmbolaget som gjort Shrek med mera.) Det ser jag fram emot!
lördag 31 oktober 2009
Litteralund, post 1: Lisen Adbåge
Nu har Litteralund gått av stapeln igen, lika fantastisk som tidigare år jag varit med. För att snabbt få upp iallafall lite info på bloggen har jag bestämt mig för att dela upp festivalpratet i småbitar.
I år var det festivalens 5-årsjubileum, vilket firades bland annat med en specialskriven jubileumssång, skriven av Thérèse Granwald och framförd av kulturskoleelever med körsång och bokblädder. (Jodå, bokblädder är ett instrument, försök själv!) Festivalens grundare, Thorbjörn Nilsson (numera kulturchef i Hässleholm) pratade också lite om hur idén kommit till på en internationell konferens där han lyssnat på alla deltagare som berättat om bokfestivalerna i deras hemstäder.
Men nu går jag egentligen händelserna i förväg. Detta hände nämligen på morgonen torsdag 22/10, men mitt festivalbesök inleddes redan kvällen före, då Lisen Adbåge pratade på Skissernas muséum. De av er som var med på Petter Lidbeck-projektet kanske minns hennes namn; hon har nämligen illustrerat flera av hans böcker. Den här kvällen pratade hon mest om sina nyaste bilderböcker om Kurt och Kio, som hon både har skrivit och illustrerat. Namnen Kurt och Kio kom från ett par hundar hon kände, men Kurt och Kio i böckerna är människor, en vuxen och ett barn, som båda två har mössor i form av korvar. Lisen förklarade att hon lärt sig ur KP en gång i tiden att man ska ge sina figurer kännetecken som funkar bra i silhuett - som till exempel en korvmössa.
Lisen vet inte allt om sina figurer. Bland annat vet hon inte ifall Kio är en pojke eller flicka, eller vad de jobbar med, men hon vet hur det ser ut hemma hos Kurt och Kio (ganska sunkigt) trots att hon inte ritat så många bilder därifrån. I andra boken fick hon också börja fundera på var olika platser i Kurt och Kios värld egentligen låg - hur går man från kiosken till affären till exempel? Det måste ju stämma från bild till bild!
Bilderna är inte riktigt likadana i alla Lisens böcker; stilen beror lite på hur allvarlig historien är. Böckerna om Kurt och Kio är roliga, så där använder hon en skämtsam, överdriven stil utan konturer. Den boken hon arbetar med nu är mer allvarlig. Men man känner alltid igen Lisens stil (om man inte möjligen förväxlar henne med systern Emma, som vissa gjort). Det finns uppdragsgivare som velat att hon skulle rita mer realistiskt, och då tycker hon att de lika gärna kunde ha anställt någon annan. Hon gillar att ha mycket frihet och tycker att hon får det bland annat med Petter Lidbeck som författare - men allra bäst tycker hon om att jobba med sitt eget material och välja helt själv. Vad hon skriver beror väldigt mycket på vad hon har lust att rita; bland annat får figurerna flytta mycket på sig så att hon får rita nya roliga miljöer.
Lisen Adbåge har också en blogg där man bland annat kan få se olika teckningar hon har gjort på sista tiden (också sånt som inte hamnar i böcker).
I år var det festivalens 5-årsjubileum, vilket firades bland annat med en specialskriven jubileumssång, skriven av Thérèse Granwald och framförd av kulturskoleelever med körsång och bokblädder. (Jodå, bokblädder är ett instrument, försök själv!) Festivalens grundare, Thorbjörn Nilsson (numera kulturchef i Hässleholm) pratade också lite om hur idén kommit till på en internationell konferens där han lyssnat på alla deltagare som berättat om bokfestivalerna i deras hemstäder.
Men nu går jag egentligen händelserna i förväg. Detta hände nämligen på morgonen torsdag 22/10, men mitt festivalbesök inleddes redan kvällen före, då Lisen Adbåge pratade på Skissernas muséum. De av er som var med på Petter Lidbeck-projektet kanske minns hennes namn; hon har nämligen illustrerat flera av hans böcker. Den här kvällen pratade hon mest om sina nyaste bilderböcker om Kurt och Kio, som hon både har skrivit och illustrerat. Namnen Kurt och Kio kom från ett par hundar hon kände, men Kurt och Kio i böckerna är människor, en vuxen och ett barn, som båda två har mössor i form av korvar. Lisen förklarade att hon lärt sig ur KP en gång i tiden att man ska ge sina figurer kännetecken som funkar bra i silhuett - som till exempel en korvmössa.
Lisen vet inte allt om sina figurer. Bland annat vet hon inte ifall Kio är en pojke eller flicka, eller vad de jobbar med, men hon vet hur det ser ut hemma hos Kurt och Kio (ganska sunkigt) trots att hon inte ritat så många bilder därifrån. I andra boken fick hon också börja fundera på var olika platser i Kurt och Kios värld egentligen låg - hur går man från kiosken till affären till exempel? Det måste ju stämma från bild till bild!
Bilderna är inte riktigt likadana i alla Lisens böcker; stilen beror lite på hur allvarlig historien är. Böckerna om Kurt och Kio är roliga, så där använder hon en skämtsam, överdriven stil utan konturer. Den boken hon arbetar med nu är mer allvarlig. Men man känner alltid igen Lisens stil (om man inte möjligen förväxlar henne med systern Emma, som vissa gjort). Det finns uppdragsgivare som velat att hon skulle rita mer realistiskt, och då tycker hon att de lika gärna kunde ha anställt någon annan. Hon gillar att ha mycket frihet och tycker att hon får det bland annat med Petter Lidbeck som författare - men allra bäst tycker hon om att jobba med sitt eget material och välja helt själv. Vad hon skriver beror väldigt mycket på vad hon har lust att rita; bland annat får figurerna flytta mycket på sig så att hon får rita nya roliga miljöer.
Lisen Adbåge har också en blogg där man bland annat kan få se olika teckningar hon har gjort på sista tiden (också sånt som inte hamnar i böcker).
tisdag 20 oktober 2009
Bokpratsböcker, oktober
Pija Lindenbaum: Siv sover vilse
Lindenbaum är ljuvlig som alltid i denna bok, där Siv ska sova över hos sin kompis Cerisia. Det är spännande och lite läskigt. Ännu läskigare blir det när Cerisia somnar och Siv måste titta vad som händer i lägenheten på natten. Tonen i texten är vardaglig, men bilderna desto mera dramatiska!
Stina Wirsén: Vem sover inte?
Även en av mina andra favoritförfattare har skrivit en bok om att sova över. Kanin ska sova över hos nalle, men tycker att det är ännu svårare än vad Siv tyckte i Lindenbaums bok. Som alltid i Vem-böckerna visas dagisbarns problem med enkla, perfekt valda ord och uttrycksfulla bilder.
Ann Forslind: Aj! eller När jag hamnade på sjukhus
Flickan i boken vaknar på natten och behöver kissa, men kan inte. Hon får åka in till sjukhuset, där de upptäcker att hon måste opereras. Boken visar hur det kan gå till på sjukhuset och har väldigt fina bilder som tydligt visar hur flickan mår.
Nicola Davies: Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån
Nicola Davies är utan tvekan min favorit bland faktaboksförfattarna. Hon skriver böcker om djur och natur som gör mina ögon alldeles runda av förtjust förvåning. Den här gången handlar det om parasiter (och kliar gör det verkligen innan man läst klart), från vanliga huvudlöss till konstigheter som Cymothoa Exigua som äter upp en fisks tunga och sen sitter kvar och fungerar som en ny tunga. (!!!) Davies visar verkligen hur häftig biologi kan vara.
Thérèse Bringholm: Fiskögon, sopor – och annat smaskens
Mer häftig biologi, som funkar bra även för yngre barn. Boken berättar om olika äckliga saker och vilka djur som äter just den saken. Äckel-effekten gör säkert många barn förtjusta (i ärlighetens namn gjorde den mig förtjust också), och så lär man sig ju saker!
Elizabeth Strachan: Däggdjur från forntiden
En av flera böcker som inte är splitternya utan som vi har fått av PC. Jag blev nyfiken eftersom vi har många böcker om dinosaurier, men inte så mycket om däggdjur från samma tid. Boken är väldigt lärorik och vissa bitar fantasieggande, som till exemplet avsnittet om dvärgar och jättar (små elefanter och stora bävrar, t.ex.).
Mårten Melin: Susanne och den lilla grisen
Hur man får barnen att bli vegetarianer, steg ett. J Om inte annat borde många av de barn som inte äter griskött bli tacksamma för den saken. Detta är ännu en bok från PC, en lättläst historia om Susanne som upptäcker hur små grisar egentligen har det. Förutom att det är en spännande berättelse kan den fungera som diskussionsunderlag och motvikt mot alla gulliga bondgårdsböcker.
Cris Caudron: Måla roliga ansikten
Vi har ett antal böcker om att rita på papper – men vem vill göra det när man kan ha en fjäril i ansiktet, eller göra om sig till hemskt monster? Boken har lätta instruktioner och är väldigt praktisk inför maskerader och liknande. Modellerna syns utan smink på sista uppslaget, så att man kan se hur mycket målningen förändrar dem. Kul!
Mårten Sandén: Den fulaste nallen i världen
Frida önskar sig en vit, fluffig, gullig nalle – och får en hård, brun nalle som hon tycker är jätteful. Hon blir väldigt arg på nallen och slänger bort den, men ångrar sig när hon själv får känna på hur det är att bli kallad ful. En ömsint historia som också öppnar upp för samtal om besvikelser och om hur man behandlar varandra.
Kate Cann: Kråkflickan
Ytterligare en bok från PC, och jag ångrar bittert att jag bara bad om ett exemplar. ”Du måste läsa den, den är jättebra,” sa den första flicka som lånade boken. Jag blev nyfiken och läste – och visst är den jättebra. Liksom förra titeln handlar också den här boken om att vara utanför. Lily är inte precis mobbad i skolan, men har låg status och mår väldigt dåligt, tills hon börjar tämja kråkor. Då börjar hon komma på en plan för hur hon ska få revansch. Temat är vanligt men tilltalet engagerande och jag berördes verkligen av Lily.
Cecilia Moore: Hem, hem, familjehem
Den här boken är egentligen tänkt för barn som själva har det ungefär som Anna i boken, vars mamma är alkoholist. Jag tycker ändå att den fungerar bra för alla barn, som ett sätt att lära sig hur det här med familjehem, socialsekreterare, osv. fungerar. Att den också kan läsas som en spännande berättelse skadar inte heller.
Gro Dahle: Den arge
Jag har tidigare skrivit om Gro Dahles Snäll som jag är väldigt förtjust i. Den arge är precis lika vacker och ännu ruskigare. Jag satt och grät i biblioteket medan jag läste om Boj, vars pappa ibland är snäll och ibland förvandlas till Den Arge, en hemsk varelse, mer naturkatastrof än människa. Tack och lov är slutet lyckligt (och trots att det uttrycks med sago-ord som ”kungen” också ganska realistiskt). En fantastisk bok, men var beredd på att barnen kan behöva prata ut om boken när de har läst den.
Marie Oskarsson: Kärleksgåtan
Som tur är behöver inte alla böcker handla om ruskiga enorma problem, det finns också bekymmer i fickformat. Pojken i den här boken råkar av misstag kasta en snöboll på en flicka han inte känner. Hon blir jättearg och går sin väg. Han vill träffa henne igen för att säga förlåt… och kanske för något annat också. En trevlig bok för högläsning som är lite plottrig att läsa tyst, eftersom det ligger inflikat en massa fakta om kärlek som i och för sig är kul läsning, men kanske inte mitt i ett kapitel.
Torben Poulsen: Allahs riddare
En dansk bok om palestinskättade ungdomar, kan det verkligen bli bra? tänkte jag fördomsfullt. Visst kan det det! Ordet ”riddare” känns kanske lite konstigt (mina associationer till ordet är så kristna), men själva berättelsen är både spännande och nyanserad. Samir råkar mot sin vilja bli indragen i ett brott och väljer att vittna mot sina kamrater, något som får stora följder både för honom och hela familjen. Boken utspelar sig både i Danmark och Palestina, med flera tillbakablickar till familjens flykt femton år tidigare.
Ulf Sindt: Landet mellan floderna – livet i det gamla Mesopotamien
Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den här boken, eftersom Mesopotamien har betytt så mycket för världshistorien men knappt syns alls i barnfaktaböckerna. Det är på tiden att den här boken kommer! Sindt beskriver händelser och platser på ett trivsamt sätt och illustrationerna av Jens Ahlbom styker under stämningen.
John King: Kurder
Det här är en PC-bok och därmed inte ny; när ”nutiden” beskrivs är det sent 80-tal/tidigt 90-tal som menas. Det får det vara värt; man får ändå lära sig massor om det kurdiska folkets levnadssätt och historia. Möjligen är boken en aning ensidig – efter ett tag började jag undra om det inte finns någon annan sida i de konflikter som beskrivs. Trots det vill jag ändå rekommendera den som en första källa till fakta om kurderna (sen kan man gå vidare till fler).
Madhur Jaffrey: Den blå guden och andra indiska sagor, myter och legender
De indiska sagorna är spännande nog i sig själva, men boken är bättre än så – den tar också upp händelser ur Jaffreys barndom och hur platser och högtider är förknippade med sagorna på olika sätt. Vardag och myt vävs samman till en helhet som är både spännande och lärorik.
Virginia Hamilton: Folket kunde flyga: amerikanska folksagor från det svarta Södern
Jag har redan berättat om den här boken i ett inlägg om sagostunder – den är en guldgruva för sagor, både för att det som berättas är spännande och för att språket är så tilltalande talspråkligt. En lärare i grammatik skulle kanske irritera sig på att berättaren växlar friskt mellan presens och imperfekt, eller att vissa meningar inte är fullständiga, men själv tyckte jag om det. Författaren är inte osynlig, tvärtom, det är lätt att föreställa sig att man sitter framför brasan och lyssnar på någon som med gester och miner får en att leva sig in i historien.
Nola Turkington: Regndansen
Historien om dansflickan Bau som vill lära sig dansa ner regnet är spännande och poetisk, och den blir ännu bättre av Niki Dalys fantastiska bilder. Daly är alltid en bra illustratör, men brukar oftast hålla sig till ett mycket realistiskt sätt att teckna. Den här gången är bilderna mer stiliserade och visar rörelser och mönster snarare än stillasittande former. Verkligen en bok att titta länge på!
Marie Sandell: Lära sig kan alla!: modeller för lärande, medvetet tänkande och intelligent beteende
En vuxenbok som avslutning – för den som redan vet (för det vet vi ju) att gamla undervisningsmodeller inte funkar i dagens samhälle, och att vi behöver utveckla elevernas kreativa tänkande, kan det ibland kännas hopplöst att ta sig från kunskapen att till hur. Sandell erbjuder flera stycken hur från kända och mindre kända pedagogiska tänkare: här finns modeller för informationssökning, samhällsfrågor, nyazeeländska läsgrupper, och mycket mer. Mycket går att anpassa både för mycket unga och för nästan vuxna elever. Verkligen en praktisk bok för pedagoger som vill komma vidare i sitt arbete!
Lindenbaum är ljuvlig som alltid i denna bok, där Siv ska sova över hos sin kompis Cerisia. Det är spännande och lite läskigt. Ännu läskigare blir det när Cerisia somnar och Siv måste titta vad som händer i lägenheten på natten. Tonen i texten är vardaglig, men bilderna desto mera dramatiska!
Stina Wirsén: Vem sover inte?
Även en av mina andra favoritförfattare har skrivit en bok om att sova över. Kanin ska sova över hos nalle, men tycker att det är ännu svårare än vad Siv tyckte i Lindenbaums bok. Som alltid i Vem-böckerna visas dagisbarns problem med enkla, perfekt valda ord och uttrycksfulla bilder.
Ann Forslind: Aj! eller När jag hamnade på sjukhus
Flickan i boken vaknar på natten och behöver kissa, men kan inte. Hon får åka in till sjukhuset, där de upptäcker att hon måste opereras. Boken visar hur det kan gå till på sjukhuset och har väldigt fina bilder som tydligt visar hur flickan mår.
Nicola Davies: Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån
Nicola Davies är utan tvekan min favorit bland faktaboksförfattarna. Hon skriver böcker om djur och natur som gör mina ögon alldeles runda av förtjust förvåning. Den här gången handlar det om parasiter (och kliar gör det verkligen innan man läst klart), från vanliga huvudlöss till konstigheter som Cymothoa Exigua som äter upp en fisks tunga och sen sitter kvar och fungerar som en ny tunga. (!!!) Davies visar verkligen hur häftig biologi kan vara.
Thérèse Bringholm: Fiskögon, sopor – och annat smaskens
Mer häftig biologi, som funkar bra även för yngre barn. Boken berättar om olika äckliga saker och vilka djur som äter just den saken. Äckel-effekten gör säkert många barn förtjusta (i ärlighetens namn gjorde den mig förtjust också), och så lär man sig ju saker!
Elizabeth Strachan: Däggdjur från forntiden
En av flera böcker som inte är splitternya utan som vi har fått av PC. Jag blev nyfiken eftersom vi har många böcker om dinosaurier, men inte så mycket om däggdjur från samma tid. Boken är väldigt lärorik och vissa bitar fantasieggande, som till exemplet avsnittet om dvärgar och jättar (små elefanter och stora bävrar, t.ex.).
Mårten Melin: Susanne och den lilla grisen
Hur man får barnen att bli vegetarianer, steg ett. J Om inte annat borde många av de barn som inte äter griskött bli tacksamma för den saken. Detta är ännu en bok från PC, en lättläst historia om Susanne som upptäcker hur små grisar egentligen har det. Förutom att det är en spännande berättelse kan den fungera som diskussionsunderlag och motvikt mot alla gulliga bondgårdsböcker.
Cris Caudron: Måla roliga ansikten
Vi har ett antal böcker om att rita på papper – men vem vill göra det när man kan ha en fjäril i ansiktet, eller göra om sig till hemskt monster? Boken har lätta instruktioner och är väldigt praktisk inför maskerader och liknande. Modellerna syns utan smink på sista uppslaget, så att man kan se hur mycket målningen förändrar dem. Kul!
Mårten Sandén: Den fulaste nallen i världen
Frida önskar sig en vit, fluffig, gullig nalle – och får en hård, brun nalle som hon tycker är jätteful. Hon blir väldigt arg på nallen och slänger bort den, men ångrar sig när hon själv får känna på hur det är att bli kallad ful. En ömsint historia som också öppnar upp för samtal om besvikelser och om hur man behandlar varandra.
Kate Cann: Kråkflickan
Ytterligare en bok från PC, och jag ångrar bittert att jag bara bad om ett exemplar. ”Du måste läsa den, den är jättebra,” sa den första flicka som lånade boken. Jag blev nyfiken och läste – och visst är den jättebra. Liksom förra titeln handlar också den här boken om att vara utanför. Lily är inte precis mobbad i skolan, men har låg status och mår väldigt dåligt, tills hon börjar tämja kråkor. Då börjar hon komma på en plan för hur hon ska få revansch. Temat är vanligt men tilltalet engagerande och jag berördes verkligen av Lily.
Cecilia Moore: Hem, hem, familjehem
Den här boken är egentligen tänkt för barn som själva har det ungefär som Anna i boken, vars mamma är alkoholist. Jag tycker ändå att den fungerar bra för alla barn, som ett sätt att lära sig hur det här med familjehem, socialsekreterare, osv. fungerar. Att den också kan läsas som en spännande berättelse skadar inte heller.
Gro Dahle: Den arge
Jag har tidigare skrivit om Gro Dahles Snäll som jag är väldigt förtjust i. Den arge är precis lika vacker och ännu ruskigare. Jag satt och grät i biblioteket medan jag läste om Boj, vars pappa ibland är snäll och ibland förvandlas till Den Arge, en hemsk varelse, mer naturkatastrof än människa. Tack och lov är slutet lyckligt (och trots att det uttrycks med sago-ord som ”kungen” också ganska realistiskt). En fantastisk bok, men var beredd på att barnen kan behöva prata ut om boken när de har läst den.
Marie Oskarsson: Kärleksgåtan
Som tur är behöver inte alla böcker handla om ruskiga enorma problem, det finns också bekymmer i fickformat. Pojken i den här boken råkar av misstag kasta en snöboll på en flicka han inte känner. Hon blir jättearg och går sin väg. Han vill träffa henne igen för att säga förlåt… och kanske för något annat också. En trevlig bok för högläsning som är lite plottrig att läsa tyst, eftersom det ligger inflikat en massa fakta om kärlek som i och för sig är kul läsning, men kanske inte mitt i ett kapitel.
Torben Poulsen: Allahs riddare
En dansk bok om palestinskättade ungdomar, kan det verkligen bli bra? tänkte jag fördomsfullt. Visst kan det det! Ordet ”riddare” känns kanske lite konstigt (mina associationer till ordet är så kristna), men själva berättelsen är både spännande och nyanserad. Samir råkar mot sin vilja bli indragen i ett brott och väljer att vittna mot sina kamrater, något som får stora följder både för honom och hela familjen. Boken utspelar sig både i Danmark och Palestina, med flera tillbakablickar till familjens flykt femton år tidigare.
Ulf Sindt: Landet mellan floderna – livet i det gamla Mesopotamien
Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den här boken, eftersom Mesopotamien har betytt så mycket för världshistorien men knappt syns alls i barnfaktaböckerna. Det är på tiden att den här boken kommer! Sindt beskriver händelser och platser på ett trivsamt sätt och illustrationerna av Jens Ahlbom styker under stämningen.
John King: Kurder
Det här är en PC-bok och därmed inte ny; när ”nutiden” beskrivs är det sent 80-tal/tidigt 90-tal som menas. Det får det vara värt; man får ändå lära sig massor om det kurdiska folkets levnadssätt och historia. Möjligen är boken en aning ensidig – efter ett tag började jag undra om det inte finns någon annan sida i de konflikter som beskrivs. Trots det vill jag ändå rekommendera den som en första källa till fakta om kurderna (sen kan man gå vidare till fler).
Madhur Jaffrey: Den blå guden och andra indiska sagor, myter och legender
De indiska sagorna är spännande nog i sig själva, men boken är bättre än så – den tar också upp händelser ur Jaffreys barndom och hur platser och högtider är förknippade med sagorna på olika sätt. Vardag och myt vävs samman till en helhet som är både spännande och lärorik.
Virginia Hamilton: Folket kunde flyga: amerikanska folksagor från det svarta Södern
Jag har redan berättat om den här boken i ett inlägg om sagostunder – den är en guldgruva för sagor, både för att det som berättas är spännande och för att språket är så tilltalande talspråkligt. En lärare i grammatik skulle kanske irritera sig på att berättaren växlar friskt mellan presens och imperfekt, eller att vissa meningar inte är fullständiga, men själv tyckte jag om det. Författaren är inte osynlig, tvärtom, det är lätt att föreställa sig att man sitter framför brasan och lyssnar på någon som med gester och miner får en att leva sig in i historien.
Nola Turkington: Regndansen
Historien om dansflickan Bau som vill lära sig dansa ner regnet är spännande och poetisk, och den blir ännu bättre av Niki Dalys fantastiska bilder. Daly är alltid en bra illustratör, men brukar oftast hålla sig till ett mycket realistiskt sätt att teckna. Den här gången är bilderna mer stiliserade och visar rörelser och mönster snarare än stillasittande former. Verkligen en bok att titta länge på!
Marie Sandell: Lära sig kan alla!: modeller för lärande, medvetet tänkande och intelligent beteende
En vuxenbok som avslutning – för den som redan vet (för det vet vi ju) att gamla undervisningsmodeller inte funkar i dagens samhälle, och att vi behöver utveckla elevernas kreativa tänkande, kan det ibland kännas hopplöst att ta sig från kunskapen att till hur. Sandell erbjuder flera stycken hur från kända och mindre kända pedagogiska tänkare: här finns modeller för informationssökning, samhällsfrågor, nyazeeländska läsgrupper, och mycket mer. Mycket går att anpassa både för mycket unga och för nästan vuxna elever. Verkligen en praktisk bok för pedagoger som vill komma vidare i sitt arbete!
fredag 9 oktober 2009
sagostund igen: Stor-Klas och Lill-Klas
Jag hade tänkt ta denna veckas sagostund från Folket kunde flyga, men när jag satt där och läste in sagan om stora John och lilla John blev jag plötsligt misstänksam - det här lät bekant! Hade inte H.C. Andersen någon saga i samma stil?
Jo, det stämde. H.C. Andersens saga om Stor-Klas och Lill-Klas handlar om precis samma saker. Jag valde att berätta Andersens version, eftersom den hänger samman lite bättre när det gäller orsak och verkan. (Det kanske är författarens egna tillägg?) Det visade sig vara en bra saga: den är ganska lång, det händer mycket i den, och den är väldigt rolig. Det roligaste, att döma av skratten, var när Stor-Klas såg hur mycket pengar Lill-Klas hade fått för sin döda mormor - och så gick han hem och slog ihjäl sin egen mormor.
Jag hade valt berättelser helt och hållet efter vad jag själv tycker är kul, men upptäcker nu att alla tre berättelser den här terminen har handlat om folk (eller gudar, eller djur) som lurar varandra. Detsamma gäller faktiskt även nästa historia - till efter höstlovet hade jag tänkt förbereda sagan om Jack o'Lantern (också den från Folket kunde flyga). Den är lite ruskig, men också rätt kul.
Som omväxling mot lurendrejerierna har jag lovat att gå in i klassrummen till 4-5 och berätta lite sagor och myter om rymden.
Förresten, ni lärare som läser detta har väl inte missat barnbokskatalogen som jag lagt i era fack? Ni får gärna önska er böcker - har vi inte råd i år går det väl nästa år!
Jo, det stämde. H.C. Andersens saga om Stor-Klas och Lill-Klas handlar om precis samma saker. Jag valde att berätta Andersens version, eftersom den hänger samman lite bättre när det gäller orsak och verkan. (Det kanske är författarens egna tillägg?) Det visade sig vara en bra saga: den är ganska lång, det händer mycket i den, och den är väldigt rolig. Det roligaste, att döma av skratten, var när Stor-Klas såg hur mycket pengar Lill-Klas hade fått för sin döda mormor - och så gick han hem och slog ihjäl sin egen mormor.
Jag hade valt berättelser helt och hållet efter vad jag själv tycker är kul, men upptäcker nu att alla tre berättelser den här terminen har handlat om folk (eller gudar, eller djur) som lurar varandra. Detsamma gäller faktiskt även nästa historia - till efter höstlovet hade jag tänkt förbereda sagan om Jack o'Lantern (också den från Folket kunde flyga). Den är lite ruskig, men också rätt kul.
Som omväxling mot lurendrejerierna har jag lovat att gå in i klassrummen till 4-5 och berätta lite sagor och myter om rymden.
Förresten, ni lärare som läser detta har väl inte missat barnbokskatalogen som jag lagt i era fack? Ni får gärna önska er böcker - har vi inte råd i år går det väl nästa år!
tisdag 29 september 2009
sagostunder
Sagostunderna för fritidsavdelningen Spöket har kommit igång igen. Jag inledde med historien om hur Hermes stal Apollons kor, ur Maj Samzelius' Hjältar och monster på himlavalvet. Det var en av mina favoritberättelser när jag var liten, och det var kul att upptäcka att den funkar lika bra fortfarande. Många fnittrade, någon bad att få bilden på Hermes som jag skrivit ut, flera stycken tyckte det var spännande att folk för 2000-3000 år sedan trodde att Hermes fanns på riktigt.
Själv blev jag lite nyfiken och letade för första gången i mitt liv upp "originalet" - de Homeriska hymnerna. Det visade sig att Samzelius är väldigt trogen sin grekiska förlaga - en del saker är ord för ord lika. Jag gjorde betydligt fler egna omskrivningar...
Nästa sagostund blev "Doktor Kanin, Bror Räv och Tjärungen" ur Virginia Hamiltons Folket kunde flyga. Det är också en busig historia, där den fräcka Bror Kanin flera gånger lyckas lura Bror Räv (även om Bror Räv luras tillbaka). Jag berättade historien på fri hand, men den här boken är väldigt kul att läsa rakt av också, antingen tyst eller högt men kanske framför allt högt. Den är nämligen skriven på ett sätt som nästan låter som talspråk, vilket gör att känslan av att historien berättas JUST NU blir väldigt stark även när man läser. Jag har väldigt kul när jag läser och kommer förmodligen använda fler sagor ur just den sagosamlingen.
Vad gäller de grekiska sagorna kan jag nästan lova att de kommer tillbaka i någon form - arbetslag 4-5 har nämligen börjat på sitt temaarbete om rymden. Stjärnbilder och annat på gång, alltså!
Själv blev jag lite nyfiken och letade för första gången i mitt liv upp "originalet" - de Homeriska hymnerna. Det visade sig att Samzelius är väldigt trogen sin grekiska förlaga - en del saker är ord för ord lika. Jag gjorde betydligt fler egna omskrivningar...
Nästa sagostund blev "Doktor Kanin, Bror Räv och Tjärungen" ur Virginia Hamiltons Folket kunde flyga. Det är också en busig historia, där den fräcka Bror Kanin flera gånger lyckas lura Bror Räv (även om Bror Räv luras tillbaka). Jag berättade historien på fri hand, men den här boken är väldigt kul att läsa rakt av också, antingen tyst eller högt men kanske framför allt högt. Den är nämligen skriven på ett sätt som nästan låter som talspråk, vilket gör att känslan av att historien berättas JUST NU blir väldigt stark även när man läser. Jag har väldigt kul när jag läser och kommer förmodligen använda fler sagor ur just den sagosamlingen.
Vad gäller de grekiska sagorna kan jag nästan lova att de kommer tillbaka i någon form - arbetslag 4-5 har nämligen börjat på sitt temaarbete om rymden. Stjärnbilder och annat på gång, alltså!
onsdag 12 augusti 2009
angående genusdagen
Nu när vi som jobbar på skolan har haft en halvdags fortbildning i genusfrågor tänkte jag komma med ytterligare ett par tips vad gäller genus.
Den första är en regel angående kvinnors representation i film och media. Regeln har fått stor spridning och dök från början upp i Alison Bechdels "Dykes to Watch Out For", vilket gör att den ofta kallas för "the Bechdel test". Originalserien finns återgiven på den här bloggen.
Regeln består av tre delar:
1. Filmen måste ha minst två kvinnor
2. som pratar med varandra
3. om något annat än män.
Naturligtvis är detta ett trubbigt redskap - det finns många filmer med stereotypa mans- och kvinnoroller som skulle klara regeln, och många bättre filmer som inte skulle klara den. Ändå är den värd att lägga på minnet, eftersom den gör det lätt att upptäcka hur mycket mer utrymme män får än kvinnor i filmer, även när kvinnor har huvudrollen. (Motsatsen, en film där det inte finns en enda scen där två män pratar om något annat än kvinnor, förekommer men är mycket mer ovanligt.)
Flera personer har tagit på sig att testa filmer enligt denna metod, bland annat bloggarna Kissing in the Rain is Not Accepted och The Bechdel Test: Movie List.
Jennifer Kesler har pratat om hur hon som manusförfattare fick lära sig att inte ge kvinnoroller för stort utrymme. Det är alltså inte en tillfällighet att filmer ser ut som de gör!
***
Ett annat tips angående genus och könsuttryck kommer från en diskussion i Internetforumet Unfunnybusiness, där eh deltagare kommenterar frågan How does a parent answer the question: [...] "Mommy, is that a man or a woman?"
julesnoctambule: The man-or-woman question came up with a friend's kid when we were out one day. We explained that sometimes, people aren't born with outsides that match the way they feel inside. She piped up 'You mean like Ariel the mermaid who wanted legs?' and that was that! Clearly, the kid's been traumatized beyond belief, right?
Det kan vara en påminnelse om att för att ha en diskussion om genus och andra diskrimineringsfrågor måste man inte börja med speciellt anpassat material. Relevanta frågor och svar finns även i de traditionella berättelserna och barn inser ofta mer än man tror. :-)
Den första är en regel angående kvinnors representation i film och media. Regeln har fått stor spridning och dök från början upp i Alison Bechdels "Dykes to Watch Out For", vilket gör att den ofta kallas för "the Bechdel test". Originalserien finns återgiven på den här bloggen.
Regeln består av tre delar:
1. Filmen måste ha minst två kvinnor
2. som pratar med varandra
3. om något annat än män.
Naturligtvis är detta ett trubbigt redskap - det finns många filmer med stereotypa mans- och kvinnoroller som skulle klara regeln, och många bättre filmer som inte skulle klara den. Ändå är den värd att lägga på minnet, eftersom den gör det lätt att upptäcka hur mycket mer utrymme män får än kvinnor i filmer, även när kvinnor har huvudrollen. (Motsatsen, en film där det inte finns en enda scen där två män pratar om något annat än kvinnor, förekommer men är mycket mer ovanligt.)
Flera personer har tagit på sig att testa filmer enligt denna metod, bland annat bloggarna Kissing in the Rain is Not Accepted och The Bechdel Test: Movie List.
Jennifer Kesler har pratat om hur hon som manusförfattare fick lära sig att inte ge kvinnoroller för stort utrymme. Det är alltså inte en tillfällighet att filmer ser ut som de gör!
***
Ett annat tips angående genus och könsuttryck kommer från en diskussion i Internetforumet Unfunnybusiness, där eh deltagare kommenterar frågan How does a parent answer the question: [...] "Mommy, is that a man or a woman?"
julesnoctambule: The man-or-woman question came up with a friend's kid when we were out one day. We explained that sometimes, people aren't born with outsides that match the way they feel inside. She piped up 'You mean like Ariel the mermaid who wanted legs?' and that was that! Clearly, the kid's been traumatized beyond belief, right?
Det kan vara en påminnelse om att för att ha en diskussion om genus och andra diskrimineringsfrågor måste man inte börja med speciellt anpassat material. Relevanta frågor och svar finns även i de traditionella berättelserna och barn inser ofta mer än man tror. :-)
tisdag 11 augusti 2009
Bilder på trollen och sagorummet
Nu har kameran kommit och jag har tagit lite snabba bilder. Trollen ska iväg till förskolornas sagopåsar, men än så länge står de i biblioteket och hälsar välkomna.
Sagorummet i sin helhet är lite svår att ta kort på för mig som amatör eftersom dörren är såpass liten, men jag har i alla fall tagit kort på diverse detaljer, så får ni själva komma dit och se resten!
Sagorummet i sin helhet är lite svår att ta kort på för mig som amatör eftersom dörren är såpass liten, men jag har i alla fall tagit kort på diverse detaljer, så får ni själva komma dit och se resten!
måndag 3 augusti 2009
om sagorum, sagopåsar och en av världens bästa sagotanter
Tillbaka från semestern! Idag störtregnade det, så det var mysigt att komma in i biblioteket och slippa regnet. Bland det första jag märkte var hur fint det har blivit i sagorummet! Mattor, draperier och fint tyg på möblerna gjorde att det såg ut som Tusen och en natt därinne. (Jag måste köpa digitalkamera mycket snart så jag kan ta foto.) Varmt tack till Christel och de andra som dekorerat där inne. Jag rekommenderar verkligen att alla som kommer tillbaka från semestern kikar in så fort ni kan!
Fyra troll stod på en bokhylla och välkomnade mig. Det är andra Katarina som har gjort dem till sagopåsar om Bockarna Bruse som ska ut till förskolan. Själv har jag sytt sex grodor och tolv björnar. Är det någon som kan gissa vilka sagor de hör hemma i?
För er som undrar vad bibliotekarier gör på sin semester är svaret (bland annat): åker på barnbokskonferenser. Några engelska litteraturvetare ordnade nämligen en konferens om fantasyförfattarinnan Diana Wynne Jones, som är en av mina absoluta favoriter. Under tre dagar samlades cirka 70 personer (från 14 olika länder!) för att prata om olika aspekter av Jones’ böcker. Det roliga är att böckerna verkligen håller för att diskuteras så i detalj; de är otroligt rika och intelligenta. Förläggaren Sharyn November förde fram teorin att just därför har böckerna aldrig slagit igenom på samma sätt som t.ex. Harry Potter – de kräver en del av sin läsare. Jones själv (som tyvärr inte var där, p.g.a. sjukdom) hävdar visserligen att barn är kloka läsare medan vuxna är korkade och behöver få allting förklarat för sig. Om man säger ”en grupp häxor i en buss ombyggd till rymdskepp, på väg till ett annat universum” förstår inte vuxna alls hur det ska gå till. (A Sudden Wild Magic heter boken, inte översatt till svenska.)
Många av Diana Wynne Jones böcker finns tyvärr inte översatta till svenska, däribland flera av mina favoriter: Deep Secret handlar om en statskupp i ett magiskt universum, där efterdyningarna får verkningar även i vår värld och det slutliga avgörandet sker på en fantasy-convention. The Dark Lord of Derkholm handlar om en magisk värld där invånarna tvingas bete sig som figurer i en fantasyroman, för att underhålla turister. (Den boken är en sorts vidareutveckling av "guideboken" The Tough Guide to Fantasyland.) Fire and Hemlock handlar om hur älvadrottningen infiltrerar verkligheten. (Det avslöjar egentligen lite för mycket om handlingen – men å andra sidan är det en av Jones krångligaste böcker, så det skadar inte att veta lite i förväg.) Eight Days of Luke handlar om en pojke som råkar kalla fram en nordisk gud av misstag. The Ogre Downstairs handlar om några barn som får en underlig kemilåda av sin elaka styvfar. (Den boken påminner en del om Edith Nesbits historier.) Och… tja, många, många fler. När jag kollar AdLibris ser jag att flera böcker finns på danska – vad är det som gör danska barn (eller förläggare) mer mottagliga för Jones än svenska?
En hel del böcker som finns översatta finns inte här på biblioteket, eftersom de inte går att köpa, som mina andra favoriter Guldkragen, De sju makterna och Hundstjärnan.
Men några av hennes böcker har vi i alla fall! I serien om den mäktige trollkarlen Chrestomanci har vi tre stycken: Med nio liv, Trollkarlsliv och Häxkraft, där Häxkraft är den mest populära. (Lustigt nog, eftersom jag nog tycker bättre om de andra två.) Alla böckerna handlar om barn som har magisk talang som ger dem vissa svårigheter. Det spelar inte så stor roll vilken ordning man läser böckerna i, särskilt eftersom de utgavs i en annan ordning än de utspelar sig. Vi har också Trollkarlarnas hemliga pakt, som är en fristående fortsättning på Deep Secret. (Varför den senare boken översatts men inte den första har jag ingen aning om, det verkar snurrigt.) Tyvärr har jag inte lyckats få tag på den underbara Det levande slottet, men vi har i alla fall filmatiseringen, av den japanske mästaren Hayao Miyazaki. (En kompis till mig påpekade att den nya svenska titeln – förut hette den Trollkarlens slott - egentligen är felaktig, trots att den verkar närmare engelskans Howl’s Moving Castle. Slottet är nämligen mekaniskt och inte alls levande. Min kompis sade: "Det är som att kalla en historia ’den levande bilen’ när den handlar om en vanlig bil.")
Förutom själva glädjen i att prata om bra böcker var det också roligt att få träffa så många människor från olika länder som alla är djupt intresserade av barnlitteratur – men samtidigt har så olika erfarenheter att bidra med. Jag skulle aldrig själv kunnat diskutera hur tanken på flera universum passar in i ett filosofiskt-logiskt tänkesätt, och det var väldigt spännande att höra hur det kan vara att översätta fantasyböcker till hebreiska.
Fyra troll stod på en bokhylla och välkomnade mig. Det är andra Katarina som har gjort dem till sagopåsar om Bockarna Bruse som ska ut till förskolan. Själv har jag sytt sex grodor och tolv björnar. Är det någon som kan gissa vilka sagor de hör hemma i?
För er som undrar vad bibliotekarier gör på sin semester är svaret (bland annat): åker på barnbokskonferenser. Några engelska litteraturvetare ordnade nämligen en konferens om fantasyförfattarinnan Diana Wynne Jones, som är en av mina absoluta favoriter. Under tre dagar samlades cirka 70 personer (från 14 olika länder!) för att prata om olika aspekter av Jones’ böcker. Det roliga är att böckerna verkligen håller för att diskuteras så i detalj; de är otroligt rika och intelligenta. Förläggaren Sharyn November förde fram teorin att just därför har böckerna aldrig slagit igenom på samma sätt som t.ex. Harry Potter – de kräver en del av sin läsare. Jones själv (som tyvärr inte var där, p.g.a. sjukdom) hävdar visserligen att barn är kloka läsare medan vuxna är korkade och behöver få allting förklarat för sig. Om man säger ”en grupp häxor i en buss ombyggd till rymdskepp, på väg till ett annat universum” förstår inte vuxna alls hur det ska gå till. (A Sudden Wild Magic heter boken, inte översatt till svenska.)
Många av Diana Wynne Jones böcker finns tyvärr inte översatta till svenska, däribland flera av mina favoriter: Deep Secret handlar om en statskupp i ett magiskt universum, där efterdyningarna får verkningar även i vår värld och det slutliga avgörandet sker på en fantasy-convention. The Dark Lord of Derkholm handlar om en magisk värld där invånarna tvingas bete sig som figurer i en fantasyroman, för att underhålla turister. (Den boken är en sorts vidareutveckling av "guideboken" The Tough Guide to Fantasyland.) Fire and Hemlock handlar om hur älvadrottningen infiltrerar verkligheten. (Det avslöjar egentligen lite för mycket om handlingen – men å andra sidan är det en av Jones krångligaste böcker, så det skadar inte att veta lite i förväg.) Eight Days of Luke handlar om en pojke som råkar kalla fram en nordisk gud av misstag. The Ogre Downstairs handlar om några barn som får en underlig kemilåda av sin elaka styvfar. (Den boken påminner en del om Edith Nesbits historier.) Och… tja, många, många fler. När jag kollar AdLibris ser jag att flera böcker finns på danska – vad är det som gör danska barn (eller förläggare) mer mottagliga för Jones än svenska?
En hel del böcker som finns översatta finns inte här på biblioteket, eftersom de inte går att köpa, som mina andra favoriter Guldkragen, De sju makterna och Hundstjärnan.
Men några av hennes böcker har vi i alla fall! I serien om den mäktige trollkarlen Chrestomanci har vi tre stycken: Med nio liv, Trollkarlsliv och Häxkraft, där Häxkraft är den mest populära. (Lustigt nog, eftersom jag nog tycker bättre om de andra två.) Alla böckerna handlar om barn som har magisk talang som ger dem vissa svårigheter. Det spelar inte så stor roll vilken ordning man läser böckerna i, särskilt eftersom de utgavs i en annan ordning än de utspelar sig. Vi har också Trollkarlarnas hemliga pakt, som är en fristående fortsättning på Deep Secret. (Varför den senare boken översatts men inte den första har jag ingen aning om, det verkar snurrigt.) Tyvärr har jag inte lyckats få tag på den underbara Det levande slottet, men vi har i alla fall filmatiseringen, av den japanske mästaren Hayao Miyazaki. (En kompis till mig påpekade att den nya svenska titeln – förut hette den Trollkarlens slott - egentligen är felaktig, trots att den verkar närmare engelskans Howl’s Moving Castle. Slottet är nämligen mekaniskt och inte alls levande. Min kompis sade: "Det är som att kalla en historia ’den levande bilen’ när den handlar om en vanlig bil.")
Förutom själva glädjen i att prata om bra böcker var det också roligt att få träffa så många människor från olika länder som alla är djupt intresserade av barnlitteratur – men samtidigt har så olika erfarenheter att bidra med. Jag skulle aldrig själv kunnat diskutera hur tanken på flera universum passar in i ett filosofiskt-logiskt tänkesätt, och det var väldigt spännande att höra hur det kan vara att översätta fantasyböcker till hebreiska.
fredag 5 juni 2009
Om genuslådorna och annat smått och gott
Nu är jag äntligen tillbaka igen efter min sjukskrivning – ledbanden i knät var som tur var bara skadade och inte helt av, så förhoppningsvis är jag helt återställd till hösten. Synd bara att nästan hela maj gick åt till att kurera mig; så mycket som skulle skett hanns inte med. Bland annat blev det bara två sagostunder för fritids: berättelsen om argonauterna, samt Orfeus och Eurydike. Jag som laddat upp med åtskilliga grekiska myter ur Hjältar och monster på himlavalvet och andra böcker. Vi får se om jag tar dem nästa termin eller väljer något annat.
Som tur var hann jag dela ut genuslådorna till arbetslagen och jag vet att en klass i 4-5 nu håller på med Per Nilssons Hälften har pinne som högläsning och med stor förtjusning lär sig att människor med pinne tycker om att krama andra människor med pinne, i alla fall om de är i TV-lådan och jagar en boll.
Jag ska inte prata om alla böckerna i genuslådan här, men vill nämna mina egna absoluta favoriter. Den ena är Snäll av Gro Dahle, en uttrycksfull bilderbok om lilla Lussi som är så snäll och tyst att hon till sist smälter in i väggen och fastnar. Hon kan inte ens skrika, för orden sitter fast i rösten, som sitter fast i munnen, som sitter fast i den glada minen som bara kan le… Berättelsen är riktigt ruskig (även om den har ett lyckligt slut) och känns så pass vuxen att jag lade den i lådan för lag 2-3. Jag rekommenderar dock att även lärarna i F-1 och 4-5 kikar på den, både för barnens skull och sin egen. Vad gör vi med de snälla tysta barnen egentligen? (Ett sidospår: Jag håller på att läsa om Eric Linklaters Det blåser på månen för säkert hundrade gången. Flickorna i den boken får ofta höra att de är stygga även när de anstränger sig för att vara snälla. När de sitter rakt upp och ner och inte gör något alls tycker däremot de vuxna att de är riktigt snälla! Boken är 65 år gammal, men jag tycker mönstret återkommer fortfarande. Till och med jag själv halkar dit ibland.)
Den andra favoriten är Siden, sammet, trasa, lump med alla dess uppföljare, av Solveig Olsson-Hultgren, böcker som vi fick från Pedagogiska Centralen. Enligt ett citat av Kristin Hallberg på baksidan är böckerna Martha Sandwall-Bergström kombinerad med Elin Wägner, och det ligger något i det. Olsson-Hultgren går igenom Sveriges kvinnohistoria (främst arbetarkvinnor) under 1900-talet genom att följa en familj med flickor i flera generationer. Böckerna skyggar inte för det svåra, men är allihop fulla av hopp och kampanda, och så spännande och rörande att jag plöjde alla våra sex titlar på en vecka och sedan privat jagade ner den sjunde, Roller och ridåer. (Den titeln har vi inte än – vi får se hur de första sex går hem först.)
Från början hade jag tänkt att även prata om böckerna från F-1-lådan, men fastän de allihop är mycket trevliga finns det ingen som jag älskar så totalt som de böcker jag redan nämnt, så det får vara. Däremot vill jag tipsa om hemsidorna för ett par av de förlag som ger ut böcker med genusperspektiv:
Vilda bokförlag
Sagolikt bokförlag
Förutom genuslådorna har jag förresten även köpt in en gruppuppsättning av Gittan och gråvargarna, så nu kan denna ljuvliga bok läsas av femton barn i taget.
Som avslutning på denna bloggpost smyger jag in ett par länktips till. Länkskafferiet har skaffat en ny hemsida och då även en ny variant för barn, med ugglor som visar olika skolämnen. Ugglesidan finns här och sidan för vuxna finns här.
För den geografitokige – eller den som tvärtom (som jag) är dålig på geografi men gillar att klicka på saker – finns ett par geografispel där man på tid ska klicka på platser på en karta och försöka komma så nära som möjligt. Egentligen är det bara en vanlig gammaldags blindkarta, men speldjävulen satte genast klorna i mig och fick mig att vilja nå högre nivåer NU NU NU! (För tillfället fastnar jag på nivå 7, där gränserna försvinner och man själv ska lista ut var ett land slutar och ett annat börjar.) Efter ett antal spelomgångar lär man sig mycket riktigt var diverse länder och städer ligger. Know your World har störst variation i frågorna (och små snorkiga kommentarer om man gissar helt fel), medan Globetrotter har en något större och därmed enklare karta.
Det var allt för idag. Ha en skön sommar!
Som tur var hann jag dela ut genuslådorna till arbetslagen och jag vet att en klass i 4-5 nu håller på med Per Nilssons Hälften har pinne som högläsning och med stor förtjusning lär sig att människor med pinne tycker om att krama andra människor med pinne, i alla fall om de är i TV-lådan och jagar en boll.
Jag ska inte prata om alla böckerna i genuslådan här, men vill nämna mina egna absoluta favoriter. Den ena är Snäll av Gro Dahle, en uttrycksfull bilderbok om lilla Lussi som är så snäll och tyst att hon till sist smälter in i väggen och fastnar. Hon kan inte ens skrika, för orden sitter fast i rösten, som sitter fast i munnen, som sitter fast i den glada minen som bara kan le… Berättelsen är riktigt ruskig (även om den har ett lyckligt slut) och känns så pass vuxen att jag lade den i lådan för lag 2-3. Jag rekommenderar dock att även lärarna i F-1 och 4-5 kikar på den, både för barnens skull och sin egen. Vad gör vi med de snälla tysta barnen egentligen? (Ett sidospår: Jag håller på att läsa om Eric Linklaters Det blåser på månen för säkert hundrade gången. Flickorna i den boken får ofta höra att de är stygga även när de anstränger sig för att vara snälla. När de sitter rakt upp och ner och inte gör något alls tycker däremot de vuxna att de är riktigt snälla! Boken är 65 år gammal, men jag tycker mönstret återkommer fortfarande. Till och med jag själv halkar dit ibland.)
Den andra favoriten är Siden, sammet, trasa, lump med alla dess uppföljare, av Solveig Olsson-Hultgren, böcker som vi fick från Pedagogiska Centralen. Enligt ett citat av Kristin Hallberg på baksidan är böckerna Martha Sandwall-Bergström kombinerad med Elin Wägner, och det ligger något i det. Olsson-Hultgren går igenom Sveriges kvinnohistoria (främst arbetarkvinnor) under 1900-talet genom att följa en familj med flickor i flera generationer. Böckerna skyggar inte för det svåra, men är allihop fulla av hopp och kampanda, och så spännande och rörande att jag plöjde alla våra sex titlar på en vecka och sedan privat jagade ner den sjunde, Roller och ridåer. (Den titeln har vi inte än – vi får se hur de första sex går hem först.)
Från början hade jag tänkt att även prata om böckerna från F-1-lådan, men fastän de allihop är mycket trevliga finns det ingen som jag älskar så totalt som de böcker jag redan nämnt, så det får vara. Däremot vill jag tipsa om hemsidorna för ett par av de förlag som ger ut böcker med genusperspektiv:
Vilda bokförlag
Sagolikt bokförlag
Förutom genuslådorna har jag förresten även köpt in en gruppuppsättning av Gittan och gråvargarna, så nu kan denna ljuvliga bok läsas av femton barn i taget.
Som avslutning på denna bloggpost smyger jag in ett par länktips till. Länkskafferiet har skaffat en ny hemsida och då även en ny variant för barn, med ugglor som visar olika skolämnen. Ugglesidan finns här och sidan för vuxna finns här.
För den geografitokige – eller den som tvärtom (som jag) är dålig på geografi men gillar att klicka på saker – finns ett par geografispel där man på tid ska klicka på platser på en karta och försöka komma så nära som möjligt. Egentligen är det bara en vanlig gammaldags blindkarta, men speldjävulen satte genast klorna i mig och fick mig att vilja nå högre nivåer NU NU NU! (För tillfället fastnar jag på nivå 7, där gränserna försvinner och man själv ska lista ut var ett land slutar och ett annat börjar.) Efter ett antal spelomgångar lär man sig mycket riktigt var diverse länder och städer ligger. Know your World har störst variation i frågorna (och små snorkiga kommentarer om man gissar helt fel), medan Globetrotter har en något större och därmed enklare karta.
Det var allt för idag. Ha en skön sommar!
onsdag 8 april 2009
gruppuppsättningar
Nu är det påsklov och jag passar på att göra undan sånt jag inte hinner annars. Bland annat håller jag på att förbereda temalådor med genus till alla arbetslagen - mer om detta sen i bloggen! Alla vi i biblioteket tisslar och tasslar dessutom om att det kanske är mer än lådorna som ska vara i tema, kanske hela biblioteket rentav? Mer om det i sommar i så fall.
Med Waroods hjälp har jag i alla fall lyckats få ordning på alla de grupp- och klassuppsättningar som köptes i vintras. Listan på vilka det är följer nedan.
Klassuppsättningar, 30 ex
Tilda i toppen av Cecilia Davidsson. Bilderbok om Tilda som bara vill klättra, vad än hennes föräldrar säger.
Papa Diops Taxi av Christian Epanya. Färgrik bilderbok om berättarens farbror, som var taxichaufför. (Kul förresten att se Afrika från en positiv synvinkel.)
Love, flytten och smällen av Eva Funck. Kapitelbok om en pojke som precis är på väg att flytta när hans pappa blir påkörd av en bil. Författaren är också känd som en rolig programledare på barn-TV.
Tass, tass, tass, smyg, smyg, smyg av Thomas Halling. Bilderbok om räven som försöker få tag på hönorna.
Fräs, den lilla panterkatten av Isabelle Halvarsson. Kapitelbok om en liten ensam och frusen katt som får ett nytt hem på en bondgård.
Regnbågens fånge, bearbetad av Janne Lundström. En samling med afrikanska dilemmasagor - sagor med någon form av problem som läsarna/lyssnarna ska lösa.
Billy blir arg av Birgitta Stenberg. En av flera bilderböcker om Billy. Billy är riktigt sur och trulig en dag, vad kan det bero på?
Baddräkten av Åsa Storck. Lättläst bok om somalisk-svenska Fatumeh som inte får vara med på simundervisningen.
Gruppuppsättningar, 15 ex
Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund av Ingelin Angerborn. En av flera kapitelböcker om Tilda som alltid ställer till det för sig.
Som en groda av Herbert Ben Kemoun. Lättläst bok om Nico, som låtsas att han kan simma fast han egentligen inte alls kan.
Chokladjakten av Anders Björkelid. Den andra fristående delen i serien om Herbert och tidsmaskinen (del 1 var slut). Herbert åker tillbaka i tiden för att försöka få lite varm choklad, men ju mer han letar, desto mer ändras när han kommer tillbaka till sin egen tid.
Hemliga kompisar och Världens finaste glasögon av Helena Bross. Två lättlästa böcker om barnen i klass 1B. Helena Bross har skrivit många andra lättlästa böcker också, till exempel böckerna om Pia och pappa.
Hjälp vår jord av Lauren Child. Syskonen Charlie och Lola tar sig an återvinning i denna bilderbok.
Ska vi leka matte? av Kristin Dahl. Faktabok med enkla tips om roliga matteövningar.
Kalle Skavank: Ugglor i Bagarmossen av Petrus Dahlin. En av flera kapitelböcker om Kalle och Dilsa som är "kioskdeckare" (de står i kiosk ibland och löser mysterier ibland). En riktigt gammal bok är stulen från biblioteket!
Så känns ilska, Så känns kärlek och Så känns sorg av Mattias Danielsson. Faktabok där barns brev och upplevelser ställs samman med fakta om de aktuella känslorna.
Botilda Bengtssons nya liv av Lilian Edvall. Kapitelbok om Botilda vars föräldrar ska skiljas.
Meningen med livet av Douglas Foley. Den första av flera mellanåldersböcker om Habib (känd från TV), en fundersam elvaåring.
Islamiska berättelser, Kristna berättelser, Judiska berättelser och Buddhistiska berättelser av Anita Ganeri. Faktabok som kopplar samman berättelser ur olika religioner med de seder och högtider som utmärker religionen nu.
Hundar som jobbar av Charlotte och Mikael Hage. Faktabok som följer hundar med olika typer av uppdrag: polishund, servicehund, skådespelarhund med mera.
Kärleksboken av Lin Hallberg. En av flera mellanåldersböcker om en sjätteklass med olika problem och glädjeämnen. Vi har också de andra böckerna i gruppuppsättning.
Dödshuset av Jonathan Lindström. Faktabok om en arkeologisk utgrävning i en villaträdgård.
Vem är Toffe? av Mecka Lind. Kapitelbok om Toffe som får reda på att han är adopterad.
Skapelsemyter av Margaret Mayo. Myter från hela världen som beskriver allt från varför vattnet är salt till varför stenar lever i evighet.
Lätta fakta om flyg av Fiona Patchett. Fakta/bilderbok där man får lära sig olika ord och händelser som hör ihop med flygplan och flygplatser.
Drakens vän, Drakens vimsiga dag och Drakens feta katt av Dav Pilkey. Lättlästa böcker om den snurriga draken som aldrig riktigt förstår hur saker hänger ihop.
Ida & elefanterna av Marika Stolpe. Faktabok/berättelse om Ida som bor i Afrika och träffar elefanter. Många fotografier.
Fredde och Frida (paket) av Mia Söderberg. Lättlästa deckare i vardagsmiljö.
Josefin och Villa-Ulla: snällast i världen av Johan Unenge. En av flera humoristiska kapitelböcker om kompisarna Josefin och Villa-Ulla, som i denna bok bestämmer sig för att göra goda gärningar.
Kom in i huset av Johanna von Horn. Faktabok som åskådligt visar hur olika vardagsprylar fungerar.
Djuren på gården av Sven & Ingegerd Zetterlund. Faktabok om bondgårdens djur (i traditionell miljö).
Med Waroods hjälp har jag i alla fall lyckats få ordning på alla de grupp- och klassuppsättningar som köptes i vintras. Listan på vilka det är följer nedan.
Klassuppsättningar, 30 ex
Tilda i toppen av Cecilia Davidsson. Bilderbok om Tilda som bara vill klättra, vad än hennes föräldrar säger.
Papa Diops Taxi av Christian Epanya. Färgrik bilderbok om berättarens farbror, som var taxichaufför. (Kul förresten att se Afrika från en positiv synvinkel.)
Love, flytten och smällen av Eva Funck. Kapitelbok om en pojke som precis är på väg att flytta när hans pappa blir påkörd av en bil. Författaren är också känd som en rolig programledare på barn-TV.
Tass, tass, tass, smyg, smyg, smyg av Thomas Halling. Bilderbok om räven som försöker få tag på hönorna.
Fräs, den lilla panterkatten av Isabelle Halvarsson. Kapitelbok om en liten ensam och frusen katt som får ett nytt hem på en bondgård.
Regnbågens fånge, bearbetad av Janne Lundström. En samling med afrikanska dilemmasagor - sagor med någon form av problem som läsarna/lyssnarna ska lösa.
Billy blir arg av Birgitta Stenberg. En av flera bilderböcker om Billy. Billy är riktigt sur och trulig en dag, vad kan det bero på?
Baddräkten av Åsa Storck. Lättläst bok om somalisk-svenska Fatumeh som inte får vara med på simundervisningen.
Gruppuppsättningar, 15 ex
Om jag bara inte råkat byta ut tant Doris hund av Ingelin Angerborn. En av flera kapitelböcker om Tilda som alltid ställer till det för sig.
Som en groda av Herbert Ben Kemoun. Lättläst bok om Nico, som låtsas att han kan simma fast han egentligen inte alls kan.
Chokladjakten av Anders Björkelid. Den andra fristående delen i serien om Herbert och tidsmaskinen (del 1 var slut). Herbert åker tillbaka i tiden för att försöka få lite varm choklad, men ju mer han letar, desto mer ändras när han kommer tillbaka till sin egen tid.
Hemliga kompisar och Världens finaste glasögon av Helena Bross. Två lättlästa böcker om barnen i klass 1B. Helena Bross har skrivit många andra lättlästa böcker också, till exempel böckerna om Pia och pappa.
Hjälp vår jord av Lauren Child. Syskonen Charlie och Lola tar sig an återvinning i denna bilderbok.
Ska vi leka matte? av Kristin Dahl. Faktabok med enkla tips om roliga matteövningar.
Kalle Skavank: Ugglor i Bagarmossen av Petrus Dahlin. En av flera kapitelböcker om Kalle och Dilsa som är "kioskdeckare" (de står i kiosk ibland och löser mysterier ibland). En riktigt gammal bok är stulen från biblioteket!
Så känns ilska, Så känns kärlek och Så känns sorg av Mattias Danielsson. Faktabok där barns brev och upplevelser ställs samman med fakta om de aktuella känslorna.
Botilda Bengtssons nya liv av Lilian Edvall. Kapitelbok om Botilda vars föräldrar ska skiljas.
Meningen med livet av Douglas Foley. Den första av flera mellanåldersböcker om Habib (känd från TV), en fundersam elvaåring.
Islamiska berättelser, Kristna berättelser, Judiska berättelser och Buddhistiska berättelser av Anita Ganeri. Faktabok som kopplar samman berättelser ur olika religioner med de seder och högtider som utmärker religionen nu.
Hundar som jobbar av Charlotte och Mikael Hage. Faktabok som följer hundar med olika typer av uppdrag: polishund, servicehund, skådespelarhund med mera.
Kärleksboken av Lin Hallberg. En av flera mellanåldersböcker om en sjätteklass med olika problem och glädjeämnen. Vi har också de andra böckerna i gruppuppsättning.
Dödshuset av Jonathan Lindström. Faktabok om en arkeologisk utgrävning i en villaträdgård.
Vem är Toffe? av Mecka Lind. Kapitelbok om Toffe som får reda på att han är adopterad.
Skapelsemyter av Margaret Mayo. Myter från hela världen som beskriver allt från varför vattnet är salt till varför stenar lever i evighet.
Lätta fakta om flyg av Fiona Patchett. Fakta/bilderbok där man får lära sig olika ord och händelser som hör ihop med flygplan och flygplatser.
Drakens vän, Drakens vimsiga dag och Drakens feta katt av Dav Pilkey. Lättlästa böcker om den snurriga draken som aldrig riktigt förstår hur saker hänger ihop.
Ida & elefanterna av Marika Stolpe. Faktabok/berättelse om Ida som bor i Afrika och träffar elefanter. Många fotografier.
Fredde och Frida (paket) av Mia Söderberg. Lättlästa deckare i vardagsmiljö.
Josefin och Villa-Ulla: snällast i världen av Johan Unenge. En av flera humoristiska kapitelböcker om kompisarna Josefin och Villa-Ulla, som i denna bok bestämmer sig för att göra goda gärningar.
Kom in i huset av Johanna von Horn. Faktabok som åskådligt visar hur olika vardagsprylar fungerar.
Djuren på gården av Sven & Ingegerd Zetterlund. Faktabok om bondgårdens djur (i traditionell miljö).
tisdag 17 mars 2009
Bloggandet sprider sig!
Detta med att blogga är inte längre något jag är ensam om på skolan. Lottas förskoleklass har också startat en blogg: Kaninerna och drakarna. Vad kul! Gå gärna dit och titta på deras talarstol och andra trevligheter.
tisdag 3 mars 2009
bokpratsböcker, mars, del 2
Bubbelskratt: Bus, pyssel, mat och mums av Ann-Charlotte Fägerlind, Lisa Lemke och Annika Persson
En sommarlovsbok (som går att använda annars också) som är indelad efter olika teman man kan ha vid stranden, i skogen eller hemma på balkongen. Inom varje tema finns sedan lekar, recept, pyssel o.s.v. Vissa saker behöver någon vuxen hjälpa till med (vilket då anges med en stor och en liten streckgubbe) medan annat är sånt som barnen klarar själva. Boken är skriven för stora barn men fungerar precis lika bra för lärare – och själva lekarna kan också de små barnen vara med om.
Origami för barn: lätta och roliga projekt steg för steg av Mari Ono och Roshin Ono
Otroligt detaljerad och fin bok där man får lära sig vika allt från kossor till ballonger. En del mönster är enkla och andra svårare – svårighetsgraden anges med 1-3 prickar. I många fall kan barnen nog behöva titta på i verkligheten för att förstå hur man gör, snarare än att lista ut det bara från bilderna. Eftersom det finns så många olika mönster kan man göra en hel utställning, till exempel ett zoo eller en fest (det finns instruktioner för att vika både tårt- och pizzabitar).
Gör din egen film: tips och råd för unga filmare av Mark Shulman och Hazlitt Krog
Den här boken är praktisk både för barn som själva vill lära sig filma snyggt med enkla medel och för den som vill reda på hur det går till när proffsen filmar. En dolly (järnvägskamera) kan man till exempel åstadkomma genom att sätta sig på en kontorsstol med hjul och åka framåt. Flera gånger påpekas att film är ett lagarbete – en regissör som vill bestämma alldeles för mycket riskerar att ingen vill vara med i filmen längre.
Herbert och tidsmaskinen/Chokladjakten av Anders Björkelid & Jonas Anderson
Det här är lättlästa och roliga berättelser om Herbert som varje gång han råkar illa ut åker tillbaka i tiden för att ändra på historien så att saker blir som han vill. På vägen träffar han kända personer, dinosaurier m.fl. och lyckas naturligtvis trassla till allting mycket värre, som det brukar bli när man reser i tiden. Läsaren lär sig massor av fakta om historia, samtidigt som böckerna är mycket fantasieggande. Barnen är mycket förtjusta i dem! (Andra delen, Chokladjakten, har vi nu också som gruppuppsättning i 15 exemplar.)
Ellens blombok av Catarina Kruusval
En klassisk typ av bilderbok där varje sida har namnet på en blomma på svenska och latin, en bild på blomman, en situationsbild där blomman ingår, samt en vers som passar till situationsbilden. Författaren påpekar själv att det kan vara roligt att lära sig de latinska namnen ”precis som man gjorde på mormors mors och farfars fars tid”. Bilderna är lika rara och fina som i de andra Ellenböckerna och boken inger en mysig stämning.
Pappa bor på fängelset av Elisabet Omsén
Lite sjuttiotalsvibbar i namnet och för all del innehållet, men boken är ömsint och berättar fint om Kevin och varför han bara får träffa sin pappa i ett besöksrum på fängelset. Trots bilderboksformatet är boken inte alldeles lätt och passar bäst för barn i årskurs 2-3 och uppåt, eller som högläsning.
Här kommer grävskopan av Arne Norlin och Jonas Burman
Halvan är tillbaka med ytterligare en bok om maskiner. Som vanligt får man lära sig en hel del, till exempel att ”grävskopa” bara är själva den delen som skopar, medan det man kör heter ”grävmaskin”. Men varför i hela friden heter då inte boken ”Här kommer grävmaskinen”? Det hade väl varit det rimligaste… Denna skönhetsfläck till trots är boken kul och lärorik precis som de andra Halvanböckerna.
Stiligt Stella! av Mia Sjöström & Elliot Elliot
Stella är en hund som blivit långhårig och smutsig och ska till hundsalongen. Man får veta hennes tankar när hon går dit för att putsas, klippas och tvättas. Även andra hundar dyker upp på salongen. Berättelsen illustreras av fotografier och ligger på gränsen till faktaboken, men får ändå betraktas som en ren lustläsningsbok. Som sån lär den snart snappas upp av alla hundälskare.
En sommarlovsbok (som går att använda annars också) som är indelad efter olika teman man kan ha vid stranden, i skogen eller hemma på balkongen. Inom varje tema finns sedan lekar, recept, pyssel o.s.v. Vissa saker behöver någon vuxen hjälpa till med (vilket då anges med en stor och en liten streckgubbe) medan annat är sånt som barnen klarar själva. Boken är skriven för stora barn men fungerar precis lika bra för lärare – och själva lekarna kan också de små barnen vara med om.
Origami för barn: lätta och roliga projekt steg för steg av Mari Ono och Roshin Ono
Otroligt detaljerad och fin bok där man får lära sig vika allt från kossor till ballonger. En del mönster är enkla och andra svårare – svårighetsgraden anges med 1-3 prickar. I många fall kan barnen nog behöva titta på i verkligheten för att förstå hur man gör, snarare än att lista ut det bara från bilderna. Eftersom det finns så många olika mönster kan man göra en hel utställning, till exempel ett zoo eller en fest (det finns instruktioner för att vika både tårt- och pizzabitar).
Gör din egen film: tips och råd för unga filmare av Mark Shulman och Hazlitt Krog
Den här boken är praktisk både för barn som själva vill lära sig filma snyggt med enkla medel och för den som vill reda på hur det går till när proffsen filmar. En dolly (järnvägskamera) kan man till exempel åstadkomma genom att sätta sig på en kontorsstol med hjul och åka framåt. Flera gånger påpekas att film är ett lagarbete – en regissör som vill bestämma alldeles för mycket riskerar att ingen vill vara med i filmen längre.
Herbert och tidsmaskinen/Chokladjakten av Anders Björkelid & Jonas Anderson
Det här är lättlästa och roliga berättelser om Herbert som varje gång han råkar illa ut åker tillbaka i tiden för att ändra på historien så att saker blir som han vill. På vägen träffar han kända personer, dinosaurier m.fl. och lyckas naturligtvis trassla till allting mycket värre, som det brukar bli när man reser i tiden. Läsaren lär sig massor av fakta om historia, samtidigt som böckerna är mycket fantasieggande. Barnen är mycket förtjusta i dem! (Andra delen, Chokladjakten, har vi nu också som gruppuppsättning i 15 exemplar.)
Ellens blombok av Catarina Kruusval
En klassisk typ av bilderbok där varje sida har namnet på en blomma på svenska och latin, en bild på blomman, en situationsbild där blomman ingår, samt en vers som passar till situationsbilden. Författaren påpekar själv att det kan vara roligt att lära sig de latinska namnen ”precis som man gjorde på mormors mors och farfars fars tid”. Bilderna är lika rara och fina som i de andra Ellenböckerna och boken inger en mysig stämning.
Pappa bor på fängelset av Elisabet Omsén
Lite sjuttiotalsvibbar i namnet och för all del innehållet, men boken är ömsint och berättar fint om Kevin och varför han bara får träffa sin pappa i ett besöksrum på fängelset. Trots bilderboksformatet är boken inte alldeles lätt och passar bäst för barn i årskurs 2-3 och uppåt, eller som högläsning.
Här kommer grävskopan av Arne Norlin och Jonas Burman
Halvan är tillbaka med ytterligare en bok om maskiner. Som vanligt får man lära sig en hel del, till exempel att ”grävskopa” bara är själva den delen som skopar, medan det man kör heter ”grävmaskin”. Men varför i hela friden heter då inte boken ”Här kommer grävmaskinen”? Det hade väl varit det rimligaste… Denna skönhetsfläck till trots är boken kul och lärorik precis som de andra Halvanböckerna.
Stiligt Stella! av Mia Sjöström & Elliot Elliot
Stella är en hund som blivit långhårig och smutsig och ska till hundsalongen. Man får veta hennes tankar när hon går dit för att putsas, klippas och tvättas. Även andra hundar dyker upp på salongen. Berättelsen illustreras av fotografier och ligger på gränsen till faktaboken, men får ändå betraktas som en ren lustläsningsbok. Som sån lär den snart snappas upp av alla hundälskare.
bokpratsböcker, mars, del 1
SMiLE-gruppen har haft sin Holmakväll med presentation för hela personalgruppen och en introduktion i informationssökning och källkritik. Min (Katarinas) powerpointpresentation om informationssökning och källkritik kommer att laddas upp på biblioteksikonen i Pednet. Böckerna i faktabokpratet presenterar jag här, för den som har glömt eller inte var med:
Världen i kartan av Choi Sukhee & Kim Hyangeum
Charmig och lärorik bilderbok om kartornas historia. Att boken är koreansk ger ett välkommet avbrott från alla böcker med svenskt eller anglosaxiskt perspektiv. Bilderna har varma färger och ger ett rikt intryck – naturligt nog är det många landskapsbilder där olika saker händer på olika delar av uppslaget. Ett uppslag har till exempel en stor tiger, två rövare som ligge på lur, en räv som viftar på svansen, en stad, ett par byar, en flicka som vinkar, några små båtar, samt vandrarna som slår upp kartan för att se vilket som är den närmaste och säkraste vägen.
Stora boken om monster och drakar
Ett franskt uppslagsverk över diverse sagoväsen. Om man jämför den med DiTerlizzis Spiderwick-fälthandbok i samma genre så talar båda böckerna om monstren som om de vore verkliga, vilket innebär att det finns en tvärsäkerhet i hur monstren ”är” som kanske inte nödvändigtvis stämmer med andra källor. Bilderna i den här boken är mer burleska och överdrivna än i DiTerlizzis bok, vilket gör att huvudintrycket ändå blir att monstren i boken är just påhittade sagoväsen. Den absolut största fördelen med det här uppslagsverket är att det täcker stora delar av världen, från indiska jätteormar till blodtörstiga järvar.
Stora musboken av Stefan Casta & Staffan Ullström
Casta har gjort många böcker om djur och natur. Att det här är min favorit hittills kan kanske ha att göra med hur söta mössen är, men också att det finns så många roliga detaljer att lära sig: att näbbmusen inte är en mus utan släkt med mullvaden, att Klas Klättermus är en skogssork (som heter klatremus på norska) och Krösus Sork en mellansork (Microtus oeconomus – den ekonomiska sorken). För att inte tala om beskrivningen av brunråttan: ”[T]ill skillnad från husmusen, som nog trivs bäst på landet, har råttan helt andra visioner. Den är uppdaterad. Den vill bo modernt. Den vill ha tunnelbana och McDonald’s!”
Under havsytan: en magisk skelettbok av Sarah Fabiny
En av flera nyinköpta ”skelettböcker” där man får se skelettet av djur (eller jorden i genomskärning) på bilder som sedan går att dra ut så att man ser hela djuret. Det finns en ramberättelse med barn som går på museum, liksom faktarutor om de olika djuren. Man kan alltså välja om man vill läsa den som berättelse, faktabok, eller bara titta på bilderna.
Atlas över världshaven av John Woodward
Trots namnet är det här mer en allmän faktabok än en renodlad atlas. Vissa uppslag är geografiskt indelade, men det finns också uppslag om olika sorters kuster, utnyttjande av havet, m.m. Boken är otroligt faktaspäckad, med många och detaljerade bilder. Man kan göra ”nerslag” här och var och lära sig massor. Det är faktiskt att rekommendera framför att försöka läsa hela boken på en gång (vilket kan göra vem som helst yr i huvudet). Med boken följer en CD-ROM, som kanske inte är det mest livade äventyret någonsin, men ändå rätt spännande – man kan ”sjunka” till olika havsdjup och se vilka djur som bor där, eller låta havsytan stiga med ett visst antal meter och se hur det påverkar olika av jordens storstäder. (Vissa av dem försvinner nästan helt redan efter ett par meters ythöjning.)
Alla har rätt: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i bild
De mänskliga rättigheterna beskrivs här i enkla ord, med olika illustratörer på varje uppslag. Vissa av illustratörerna är redan kända för våra barn, som Niki Daly (Kwela Jamela) och Axel Scheffler (Gruffalon), medan andra är nya. Boken är rolig att titta i samtidigt som den fungerar som en bra utgångspunkt för diskussion.
Världen i kartan av Choi Sukhee & Kim Hyangeum
Charmig och lärorik bilderbok om kartornas historia. Att boken är koreansk ger ett välkommet avbrott från alla böcker med svenskt eller anglosaxiskt perspektiv. Bilderna har varma färger och ger ett rikt intryck – naturligt nog är det många landskapsbilder där olika saker händer på olika delar av uppslaget. Ett uppslag har till exempel en stor tiger, två rövare som ligge på lur, en räv som viftar på svansen, en stad, ett par byar, en flicka som vinkar, några små båtar, samt vandrarna som slår upp kartan för att se vilket som är den närmaste och säkraste vägen.
Stora boken om monster och drakar
Ett franskt uppslagsverk över diverse sagoväsen. Om man jämför den med DiTerlizzis Spiderwick-fälthandbok i samma genre så talar båda böckerna om monstren som om de vore verkliga, vilket innebär att det finns en tvärsäkerhet i hur monstren ”är” som kanske inte nödvändigtvis stämmer med andra källor. Bilderna i den här boken är mer burleska och överdrivna än i DiTerlizzis bok, vilket gör att huvudintrycket ändå blir att monstren i boken är just påhittade sagoväsen. Den absolut största fördelen med det här uppslagsverket är att det täcker stora delar av världen, från indiska jätteormar till blodtörstiga järvar.
Stora musboken av Stefan Casta & Staffan Ullström
Casta har gjort många böcker om djur och natur. Att det här är min favorit hittills kan kanske ha att göra med hur söta mössen är, men också att det finns så många roliga detaljer att lära sig: att näbbmusen inte är en mus utan släkt med mullvaden, att Klas Klättermus är en skogssork (som heter klatremus på norska) och Krösus Sork en mellansork (Microtus oeconomus – den ekonomiska sorken). För att inte tala om beskrivningen av brunråttan: ”[T]ill skillnad från husmusen, som nog trivs bäst på landet, har råttan helt andra visioner. Den är uppdaterad. Den vill bo modernt. Den vill ha tunnelbana och McDonald’s!”
Under havsytan: en magisk skelettbok av Sarah Fabiny
En av flera nyinköpta ”skelettböcker” där man får se skelettet av djur (eller jorden i genomskärning) på bilder som sedan går att dra ut så att man ser hela djuret. Det finns en ramberättelse med barn som går på museum, liksom faktarutor om de olika djuren. Man kan alltså välja om man vill läsa den som berättelse, faktabok, eller bara titta på bilderna.
Atlas över världshaven av John Woodward
Trots namnet är det här mer en allmän faktabok än en renodlad atlas. Vissa uppslag är geografiskt indelade, men det finns också uppslag om olika sorters kuster, utnyttjande av havet, m.m. Boken är otroligt faktaspäckad, med många och detaljerade bilder. Man kan göra ”nerslag” här och var och lära sig massor. Det är faktiskt att rekommendera framför att försöka läsa hela boken på en gång (vilket kan göra vem som helst yr i huvudet). Med boken följer en CD-ROM, som kanske inte är det mest livade äventyret någonsin, men ändå rätt spännande – man kan ”sjunka” till olika havsdjup och se vilka djur som bor där, eller låta havsytan stiga med ett visst antal meter och se hur det påverkar olika av jordens storstäder. (Vissa av dem försvinner nästan helt redan efter ett par meters ythöjning.)
Alla har rätt: FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna i bild
De mänskliga rättigheterna beskrivs här i enkla ord, med olika illustratörer på varje uppslag. Vissa av illustratörerna är redan kända för våra barn, som Niki Daly (Kwela Jamela) och Axel Scheffler (Gruffalon), medan andra är nya. Boken är rolig att titta i samtidigt som den fungerar som en bra utgångspunkt för diskussion.
lördag 10 januari 2009
Lidbeck-video
För att ge en uppfattning om vad barnen har sysslat med under höstens Petter Lidbeck-projekt har jag bett om frivilliga till ett bildspel. Det består dels av alster som barnen gjort, dels av foton på barnen när de iscensätter olika bitar ur Lidbecks böcker. TACK ska ni ha, alla barn som är med! (Tack också till min bror som bidragit med musiken.)
Till lärarna kan jag påpeka att videon dessutom är min tredje PIM-uppgift. Innan terminen är slut kommer alltså ni också kunna göra detta!
Till lärarna kan jag påpeka att videon dessutom är min tredje PIM-uppgift. Innan terminen är slut kommer alltså ni också kunna göra detta!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
