Biblioteket har fått in ett helt gäng nya filmer och tv-serier för visning i klassrummet. Det är en blandning av filmer som hör ihop med böcker, såna som blivit klassiker, och såna som helt enkelt är väldigt bra. Några passar in i alla tre kategorierna. Alla lärare är varmt välkomna att låna in dem till klassrummet, och alla elever till att kika på omslaget så att ni vet vilka filmer ni ska tjata om att få se!
Det är förstås extra roligt om filmerna blir en del av ett större projekt - som ämne för diskussion, eller exempel på filmskapande, eller utgångspunkt för eget skapande, eller jämförelse med böckerna.
Filmerna i fråga är följande:
Alice i Underlandet - Tim Burtons "uppföljare" till Lewis Carrolls klassiska bok. Önskad av biblioteksrådet.
Berts röjiga rockliv / Berts piniga pubertet - TV-filmatisering av böckerna om Bert. De har några år på nacken nu, men är fortfarande lästa och uppskattade av många.
Bläckhjärta - filmatisering av Cornelia Funkes fantasybok om människor som kan göra saker verkliga genom att läsa högt. (Jag misstänker starkt att vår sago-Anna hör till dem!)
Drömprinsen: Filmen om Em - Ella Lemhagens debutfilm om tonåriga Em och hennes första stora kärlek.
Ebba och Didrik - en klassisk TV-serie skriven av Christina Herrström, som nu är aktuell med Tusen gånger starkare.
Farbrorn som inte vill va' stor - animerad TV-klassiker om Ragnar ("farbror" vid 33 års ålder!) som helst vill vara en liten pojke. Gjord av Olof Landström (Bu och Bä) och Peter Cohen, och innehåller även Cohens berättelse Olssons pastejer, samt Kråkbegravningen.
Flykten från hönsgården - leranimation om modiga hönor som inte vill bli pajer. Skapad av Nick Park och Peter Lord, som även gjort Wallace & Gromit.
Kalles klätterträd - animerad TV-klassiker om Kalle som ligger och dagdrömmer i sitt träd. Liksom Farbrorn som inte vill va' stor är den gjord av Peter Cohen och Olof Landström.
En häxa i familjen - spännande äventyr, fritt baserat på Ulf Starks bok Maria Bleknos.
Loranga, Masarin & Dartanjang - animerad filmatisering av Barbro Lindgrens absurda böcker om den knasiga familjen med pappa, son och farfar.
Den långa flykten - animerat äventyr (inte för små barn!) om kaniner som tvingas flytta för att komma undan människorna. Baserad på Richard Adams bok.
Min store tjocke far - dramakomedi om Osvald och hans udda pappa, en sommar på 50-talet.
Misa Mi - prisbelönt drama om Misa som blir vän med en varg.
Percy Jackson: Kampen om åskviggen - filmatiseringen av Rick Riordans bok om Percy som har det jobbigt i skolan men visar sig vara en grekisk halvgud. Önskad av biblioteksrådet.
Spiderwick - filmatisering av den första delen av DiTerlizzi & Blacks populära fantasyböcker.
Vattenhästen - filmatisering av Dick King-Smiths fantasybok om en skotsk pojke som blir vän med ett sjöodjur.
Wallace & Gromit: Varulvskaninens förbannelse - leranimation om ett gräsligt monster som stjäl grönsaker på nätterna.
torsdag 23 september 2010
fredag 10 september 2010
om vuxna och barn
Följande citat är jag väldigt förtjust i:
"Critics who treat adult as a term of approval, instead of as a merely descriptive term, cannot be adult themselves. To be concerned about being grown up, to admire the grown up because it is grown up, to blush at the suspicion of being childish; these things are the marks of childhood and adolescence. And in childhood and adolescence they are, in moderation, healthy symptoms. Young things ought to want to grow. But to carry on into middle life or even into early manhood this concern about being adult is a mark of really arrested development. When I was ten, I read fairy tales in secret and would have been ashamed if I had been found doing so. Now that I am fifty I read them openly. When I became a man I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up." - C.S. Lewis, "On Three Ways of Writing for Children".
Det är inte svårt att förstå varför jag gillar det citatet. Jag är skolbibliotekarie; det är mitt jobb att läsa barnböcker. Dessutom tycker jag att det är roligt! I barnböcker finns ofta en känsla av att allt är möjligt. Det saknas i de flesta vuxenböcker. Men inte riktigt alla.
Några vuxenböcker där man känner att allt är möjligt är:
Innan du somnar av Linn Ullmann
En herrgårdssägen (och för all del det mesta annat) av Selma Lagerlöf
Amerikanska gudar av Neil Gaiman
Några barnböcker (av många) där man känner att allt är möjligt är:
Det blåser på månen och Djuphavspirater av Eric Linklater
Var är min syster? av Sven Nordqvist
Mamma pappa monster av Quentin Blake (och med samma tema Mannen damen och något i magen av Kim Fupz Aakeson)
Den stora gröna boken av Robert Graves (trots titeln en mycket liten bok)
Jimmy Knapp och lokföraren Lukas av Michael Ende
Alice i Underlandet (förstås) av Lewis Carroll
Gubben som grät av Pernilla Stalfelt
Fem barn och ett sandtroll av Edith Nesbit
Nils Karlsson-Pyssling (novellsamlingen) av Astrid Lindgren
Undertidenäventyren av Roddy Doyle
Coraline av Neil Gaiman
De sju makterna av Diana Wynne Jones (egentligen är The Ogre Downstairs ett ännu bättre exempel, men i likhet med många av hennes bästa böcker finns den inte översatt)
Zahrah the Windseeker av Nnedi Okorafor-Mbachu (apropå jättebra böcker som inte finns översatta)
...Och så vidare, och så vidare. Varför är den känslan så mycket vanligare i barnböcker än vuxenböcker, även i s.k. genrelitteratur? Är det den så-kallade realismen som står i vägen? I så fall vill jag påminna om ett annat citat, av Albert Einstein: "Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling."
"Critics who treat adult as a term of approval, instead of as a merely descriptive term, cannot be adult themselves. To be concerned about being grown up, to admire the grown up because it is grown up, to blush at the suspicion of being childish; these things are the marks of childhood and adolescence. And in childhood and adolescence they are, in moderation, healthy symptoms. Young things ought to want to grow. But to carry on into middle life or even into early manhood this concern about being adult is a mark of really arrested development. When I was ten, I read fairy tales in secret and would have been ashamed if I had been found doing so. Now that I am fifty I read them openly. When I became a man I put away childish things, including the fear of childishness and the desire to be very grown up." - C.S. Lewis, "On Three Ways of Writing for Children".
Det är inte svårt att förstå varför jag gillar det citatet. Jag är skolbibliotekarie; det är mitt jobb att läsa barnböcker. Dessutom tycker jag att det är roligt! I barnböcker finns ofta en känsla av att allt är möjligt. Det saknas i de flesta vuxenböcker. Men inte riktigt alla.
Några vuxenböcker där man känner att allt är möjligt är:
Innan du somnar av Linn Ullmann
En herrgårdssägen (och för all del det mesta annat) av Selma Lagerlöf
Amerikanska gudar av Neil Gaiman
Några barnböcker (av många) där man känner att allt är möjligt är:
Det blåser på månen och Djuphavspirater av Eric Linklater
Var är min syster? av Sven Nordqvist
Mamma pappa monster av Quentin Blake (och med samma tema Mannen damen och något i magen av Kim Fupz Aakeson)
Den stora gröna boken av Robert Graves (trots titeln en mycket liten bok)
Jimmy Knapp och lokföraren Lukas av Michael Ende
Alice i Underlandet (förstås) av Lewis Carroll
Gubben som grät av Pernilla Stalfelt
Fem barn och ett sandtroll av Edith Nesbit
Nils Karlsson-Pyssling (novellsamlingen) av Astrid Lindgren
Undertidenäventyren av Roddy Doyle
Coraline av Neil Gaiman
De sju makterna av Diana Wynne Jones (egentligen är The Ogre Downstairs ett ännu bättre exempel, men i likhet med många av hennes bästa böcker finns den inte översatt)
Zahrah the Windseeker av Nnedi Okorafor-Mbachu (apropå jättebra böcker som inte finns översatta)
...Och så vidare, och så vidare. Varför är den känslan så mycket vanligare i barnböcker än vuxenböcker, även i s.k. genrelitteratur? Är det den så-kallade realismen som står i vägen? I så fall vill jag påminna om ett annat citat, av Albert Einstein: "Fantasi är viktigare än kunskap. Kunskapen är begränsad, medan fantasin omgärdar hela världen, stimulerar framsteg, och föder utveckling."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
