(Inlägget från början postat i PedNet community.)
Har funderat en del på detdär med realism kontra verklighet. Av någon anledning betyder "realistiska" böcker inte att man skriver om en flodhästunge som bestämmer att en sköldpadda är hans nya mamma (Hatkoff: Owen & Mzee), eller om en religiös sekt som tror att varje gång det står "äta" i Bibeln syftar det egentligen på sex (Lind: Människor det varit synd om), eller om små små varelser som kan överleva i rymdvakuum (Davies: Extrema djur), eller om personal på ett kommunalt vårdboende som kallar in ett medium för att bli av med en poltergeist ( http://www.metro.se/se/article/tt/2010/05/27/spokmedium/ )
När jag var yngre trodde jag att verkligheten var som realismen (fast möjligen lite roligare). Min slutsats var att verkligheten var jättetrist och inget man behövde lägga såvärst mycket märke till. En av sakerna som gjorde att jag började förstå att jag hade fel var när någon i Nemi påpekade att om enhörningar hade funnits på riktigt hade de serverat enhörningsburgare på McDonalds - kan man inte se att verkliga djur är fantastiska finns det väl ingen anledning att man skulle se att enhörningar är fantastiska.
Och så är det ju. Verkligheten är superfantastisk. Naturvetenskap är jätteroligt. Till och med matte är jätteroligt. (Visste ni dethär: Man kan förutse en pendels rörelse väldigt långt fram i tiden, men om man sätter ett knä på pendeln så att den nedre delen svänger i förhållande till den svängande överdelen, så kan man inte förutse rörelsen mer än fem sekunder. Häftigt!) Jag ångrar djupt att jag inte fattade det lite tidigare, till exempel i skolan. Det är väl inte minst ett jobb för oss bibliotekarier: att visa på den stora stora världen som innehåller minst lika spännande saker som enhörningar. (Även om, medges, få saker ur verkligheten är lika skumma som Neil Gaimans fantasi.)
Ett praktiskt sätt att hålla nyfikenheten i gång är förresten att läsa cracked.com - helt ovetenskapligt upplagda listor på diverse osannolika (men mer eller mindre verkliga) företeelser.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar