Nu har Litteralund gått av stapeln igen, lika fantastisk som tidigare år jag varit med. För att snabbt få upp iallafall lite info på bloggen har jag bestämt mig för att dela upp festivalpratet i småbitar.
I år var det festivalens 5-årsjubileum, vilket firades bland annat med en specialskriven jubileumssång, skriven av Thérèse Granwald och framförd av kulturskoleelever med körsång och bokblädder. (Jodå, bokblädder är ett instrument, försök själv!) Festivalens grundare, Thorbjörn Nilsson (numera kulturchef i Hässleholm) pratade också lite om hur idén kommit till på en internationell konferens där han lyssnat på alla deltagare som berättat om bokfestivalerna i deras hemstäder.
Men nu går jag egentligen händelserna i förväg. Detta hände nämligen på morgonen torsdag 22/10, men mitt festivalbesök inleddes redan kvällen före, då Lisen Adbåge pratade på Skissernas muséum. De av er som var med på Petter Lidbeck-projektet kanske minns hennes namn; hon har nämligen illustrerat flera av hans böcker. Den här kvällen pratade hon mest om sina nyaste bilderböcker om Kurt och Kio, som hon både har skrivit och illustrerat. Namnen Kurt och Kio kom från ett par hundar hon kände, men Kurt och Kio i böckerna är människor, en vuxen och ett barn, som båda två har mössor i form av korvar. Lisen förklarade att hon lärt sig ur KP en gång i tiden att man ska ge sina figurer kännetecken som funkar bra i silhuett - som till exempel en korvmössa.
Lisen vet inte allt om sina figurer. Bland annat vet hon inte ifall Kio är en pojke eller flicka, eller vad de jobbar med, men hon vet hur det ser ut hemma hos Kurt och Kio (ganska sunkigt) trots att hon inte ritat så många bilder därifrån. I andra boken fick hon också börja fundera på var olika platser i Kurt och Kios värld egentligen låg - hur går man från kiosken till affären till exempel? Det måste ju stämma från bild till bild!
Bilderna är inte riktigt likadana i alla Lisens böcker; stilen beror lite på hur allvarlig historien är. Böckerna om Kurt och Kio är roliga, så där använder hon en skämtsam, överdriven stil utan konturer. Den boken hon arbetar med nu är mer allvarlig. Men man känner alltid igen Lisens stil (om man inte möjligen förväxlar henne med systern Emma, som vissa gjort). Det finns uppdragsgivare som velat att hon skulle rita mer realistiskt, och då tycker hon att de lika gärna kunde ha anställt någon annan. Hon gillar att ha mycket frihet och tycker att hon får det bland annat med Petter Lidbeck som författare - men allra bäst tycker hon om att jobba med sitt eget material och välja helt själv. Vad hon skriver beror väldigt mycket på vad hon har lust att rita; bland annat får figurerna flytta mycket på sig så att hon får rita nya roliga miljöer.
Lisen Adbåge har också en blogg där man bland annat kan få se olika teckningar hon har gjort på sista tiden (också sånt som inte hamnar i böcker).
lördag 31 oktober 2009
tisdag 20 oktober 2009
Bokpratsböcker, oktober
Pija Lindenbaum: Siv sover vilse
Lindenbaum är ljuvlig som alltid i denna bok, där Siv ska sova över hos sin kompis Cerisia. Det är spännande och lite läskigt. Ännu läskigare blir det när Cerisia somnar och Siv måste titta vad som händer i lägenheten på natten. Tonen i texten är vardaglig, men bilderna desto mera dramatiska!
Stina Wirsén: Vem sover inte?
Även en av mina andra favoritförfattare har skrivit en bok om att sova över. Kanin ska sova över hos nalle, men tycker att det är ännu svårare än vad Siv tyckte i Lindenbaums bok. Som alltid i Vem-böckerna visas dagisbarns problem med enkla, perfekt valda ord och uttrycksfulla bilder.
Ann Forslind: Aj! eller När jag hamnade på sjukhus
Flickan i boken vaknar på natten och behöver kissa, men kan inte. Hon får åka in till sjukhuset, där de upptäcker att hon måste opereras. Boken visar hur det kan gå till på sjukhuset och har väldigt fina bilder som tydligt visar hur flickan mår.
Nicola Davies: Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån
Nicola Davies är utan tvekan min favorit bland faktaboksförfattarna. Hon skriver böcker om djur och natur som gör mina ögon alldeles runda av förtjust förvåning. Den här gången handlar det om parasiter (och kliar gör det verkligen innan man läst klart), från vanliga huvudlöss till konstigheter som Cymothoa Exigua som äter upp en fisks tunga och sen sitter kvar och fungerar som en ny tunga. (!!!) Davies visar verkligen hur häftig biologi kan vara.
Thérèse Bringholm: Fiskögon, sopor – och annat smaskens
Mer häftig biologi, som funkar bra även för yngre barn. Boken berättar om olika äckliga saker och vilka djur som äter just den saken. Äckel-effekten gör säkert många barn förtjusta (i ärlighetens namn gjorde den mig förtjust också), och så lär man sig ju saker!
Elizabeth Strachan: Däggdjur från forntiden
En av flera böcker som inte är splitternya utan som vi har fått av PC. Jag blev nyfiken eftersom vi har många böcker om dinosaurier, men inte så mycket om däggdjur från samma tid. Boken är väldigt lärorik och vissa bitar fantasieggande, som till exemplet avsnittet om dvärgar och jättar (små elefanter och stora bävrar, t.ex.).
Mårten Melin: Susanne och den lilla grisen
Hur man får barnen att bli vegetarianer, steg ett. J Om inte annat borde många av de barn som inte äter griskött bli tacksamma för den saken. Detta är ännu en bok från PC, en lättläst historia om Susanne som upptäcker hur små grisar egentligen har det. Förutom att det är en spännande berättelse kan den fungera som diskussionsunderlag och motvikt mot alla gulliga bondgårdsböcker.
Cris Caudron: Måla roliga ansikten
Vi har ett antal böcker om att rita på papper – men vem vill göra det när man kan ha en fjäril i ansiktet, eller göra om sig till hemskt monster? Boken har lätta instruktioner och är väldigt praktisk inför maskerader och liknande. Modellerna syns utan smink på sista uppslaget, så att man kan se hur mycket målningen förändrar dem. Kul!
Mårten Sandén: Den fulaste nallen i världen
Frida önskar sig en vit, fluffig, gullig nalle – och får en hård, brun nalle som hon tycker är jätteful. Hon blir väldigt arg på nallen och slänger bort den, men ångrar sig när hon själv får känna på hur det är att bli kallad ful. En ömsint historia som också öppnar upp för samtal om besvikelser och om hur man behandlar varandra.
Kate Cann: Kråkflickan
Ytterligare en bok från PC, och jag ångrar bittert att jag bara bad om ett exemplar. ”Du måste läsa den, den är jättebra,” sa den första flicka som lånade boken. Jag blev nyfiken och läste – och visst är den jättebra. Liksom förra titeln handlar också den här boken om att vara utanför. Lily är inte precis mobbad i skolan, men har låg status och mår väldigt dåligt, tills hon börjar tämja kråkor. Då börjar hon komma på en plan för hur hon ska få revansch. Temat är vanligt men tilltalet engagerande och jag berördes verkligen av Lily.
Cecilia Moore: Hem, hem, familjehem
Den här boken är egentligen tänkt för barn som själva har det ungefär som Anna i boken, vars mamma är alkoholist. Jag tycker ändå att den fungerar bra för alla barn, som ett sätt att lära sig hur det här med familjehem, socialsekreterare, osv. fungerar. Att den också kan läsas som en spännande berättelse skadar inte heller.
Gro Dahle: Den arge
Jag har tidigare skrivit om Gro Dahles Snäll som jag är väldigt förtjust i. Den arge är precis lika vacker och ännu ruskigare. Jag satt och grät i biblioteket medan jag läste om Boj, vars pappa ibland är snäll och ibland förvandlas till Den Arge, en hemsk varelse, mer naturkatastrof än människa. Tack och lov är slutet lyckligt (och trots att det uttrycks med sago-ord som ”kungen” också ganska realistiskt). En fantastisk bok, men var beredd på att barnen kan behöva prata ut om boken när de har läst den.
Marie Oskarsson: Kärleksgåtan
Som tur är behöver inte alla böcker handla om ruskiga enorma problem, det finns också bekymmer i fickformat. Pojken i den här boken råkar av misstag kasta en snöboll på en flicka han inte känner. Hon blir jättearg och går sin väg. Han vill träffa henne igen för att säga förlåt… och kanske för något annat också. En trevlig bok för högläsning som är lite plottrig att läsa tyst, eftersom det ligger inflikat en massa fakta om kärlek som i och för sig är kul läsning, men kanske inte mitt i ett kapitel.
Torben Poulsen: Allahs riddare
En dansk bok om palestinskättade ungdomar, kan det verkligen bli bra? tänkte jag fördomsfullt. Visst kan det det! Ordet ”riddare” känns kanske lite konstigt (mina associationer till ordet är så kristna), men själva berättelsen är både spännande och nyanserad. Samir råkar mot sin vilja bli indragen i ett brott och väljer att vittna mot sina kamrater, något som får stora följder både för honom och hela familjen. Boken utspelar sig både i Danmark och Palestina, med flera tillbakablickar till familjens flykt femton år tidigare.
Ulf Sindt: Landet mellan floderna – livet i det gamla Mesopotamien
Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den här boken, eftersom Mesopotamien har betytt så mycket för världshistorien men knappt syns alls i barnfaktaböckerna. Det är på tiden att den här boken kommer! Sindt beskriver händelser och platser på ett trivsamt sätt och illustrationerna av Jens Ahlbom styker under stämningen.
John King: Kurder
Det här är en PC-bok och därmed inte ny; när ”nutiden” beskrivs är det sent 80-tal/tidigt 90-tal som menas. Det får det vara värt; man får ändå lära sig massor om det kurdiska folkets levnadssätt och historia. Möjligen är boken en aning ensidig – efter ett tag började jag undra om det inte finns någon annan sida i de konflikter som beskrivs. Trots det vill jag ändå rekommendera den som en första källa till fakta om kurderna (sen kan man gå vidare till fler).
Madhur Jaffrey: Den blå guden och andra indiska sagor, myter och legender
De indiska sagorna är spännande nog i sig själva, men boken är bättre än så – den tar också upp händelser ur Jaffreys barndom och hur platser och högtider är förknippade med sagorna på olika sätt. Vardag och myt vävs samman till en helhet som är både spännande och lärorik.
Virginia Hamilton: Folket kunde flyga: amerikanska folksagor från det svarta Södern
Jag har redan berättat om den här boken i ett inlägg om sagostunder – den är en guldgruva för sagor, både för att det som berättas är spännande och för att språket är så tilltalande talspråkligt. En lärare i grammatik skulle kanske irritera sig på att berättaren växlar friskt mellan presens och imperfekt, eller att vissa meningar inte är fullständiga, men själv tyckte jag om det. Författaren är inte osynlig, tvärtom, det är lätt att föreställa sig att man sitter framför brasan och lyssnar på någon som med gester och miner får en att leva sig in i historien.
Nola Turkington: Regndansen
Historien om dansflickan Bau som vill lära sig dansa ner regnet är spännande och poetisk, och den blir ännu bättre av Niki Dalys fantastiska bilder. Daly är alltid en bra illustratör, men brukar oftast hålla sig till ett mycket realistiskt sätt att teckna. Den här gången är bilderna mer stiliserade och visar rörelser och mönster snarare än stillasittande former. Verkligen en bok att titta länge på!
Marie Sandell: Lära sig kan alla!: modeller för lärande, medvetet tänkande och intelligent beteende
En vuxenbok som avslutning – för den som redan vet (för det vet vi ju) att gamla undervisningsmodeller inte funkar i dagens samhälle, och att vi behöver utveckla elevernas kreativa tänkande, kan det ibland kännas hopplöst att ta sig från kunskapen att till hur. Sandell erbjuder flera stycken hur från kända och mindre kända pedagogiska tänkare: här finns modeller för informationssökning, samhällsfrågor, nyazeeländska läsgrupper, och mycket mer. Mycket går att anpassa både för mycket unga och för nästan vuxna elever. Verkligen en praktisk bok för pedagoger som vill komma vidare i sitt arbete!
Lindenbaum är ljuvlig som alltid i denna bok, där Siv ska sova över hos sin kompis Cerisia. Det är spännande och lite läskigt. Ännu läskigare blir det när Cerisia somnar och Siv måste titta vad som händer i lägenheten på natten. Tonen i texten är vardaglig, men bilderna desto mera dramatiska!
Stina Wirsén: Vem sover inte?
Även en av mina andra favoritförfattare har skrivit en bok om att sova över. Kanin ska sova över hos nalle, men tycker att det är ännu svårare än vad Siv tyckte i Lindenbaums bok. Som alltid i Vem-böckerna visas dagisbarns problem med enkla, perfekt valda ord och uttrycksfulla bilder.
Ann Forslind: Aj! eller När jag hamnade på sjukhus
Flickan i boken vaknar på natten och behöver kissa, men kan inte. Hon får åka in till sjukhuset, där de upptäcker att hon måste opereras. Boken visar hur det kan gå till på sjukhuset och har väldigt fina bilder som tydligt visar hur flickan mår.
Nicola Davies: Vad är det som kliar? Parasiter – dokument inifrån
Nicola Davies är utan tvekan min favorit bland faktaboksförfattarna. Hon skriver böcker om djur och natur som gör mina ögon alldeles runda av förtjust förvåning. Den här gången handlar det om parasiter (och kliar gör det verkligen innan man läst klart), från vanliga huvudlöss till konstigheter som Cymothoa Exigua som äter upp en fisks tunga och sen sitter kvar och fungerar som en ny tunga. (!!!) Davies visar verkligen hur häftig biologi kan vara.
Thérèse Bringholm: Fiskögon, sopor – och annat smaskens
Mer häftig biologi, som funkar bra även för yngre barn. Boken berättar om olika äckliga saker och vilka djur som äter just den saken. Äckel-effekten gör säkert många barn förtjusta (i ärlighetens namn gjorde den mig förtjust också), och så lär man sig ju saker!
Elizabeth Strachan: Däggdjur från forntiden
En av flera böcker som inte är splitternya utan som vi har fått av PC. Jag blev nyfiken eftersom vi har många böcker om dinosaurier, men inte så mycket om däggdjur från samma tid. Boken är väldigt lärorik och vissa bitar fantasieggande, som till exemplet avsnittet om dvärgar och jättar (små elefanter och stora bävrar, t.ex.).
Mårten Melin: Susanne och den lilla grisen
Hur man får barnen att bli vegetarianer, steg ett. J Om inte annat borde många av de barn som inte äter griskött bli tacksamma för den saken. Detta är ännu en bok från PC, en lättläst historia om Susanne som upptäcker hur små grisar egentligen har det. Förutom att det är en spännande berättelse kan den fungera som diskussionsunderlag och motvikt mot alla gulliga bondgårdsböcker.
Cris Caudron: Måla roliga ansikten
Vi har ett antal böcker om att rita på papper – men vem vill göra det när man kan ha en fjäril i ansiktet, eller göra om sig till hemskt monster? Boken har lätta instruktioner och är väldigt praktisk inför maskerader och liknande. Modellerna syns utan smink på sista uppslaget, så att man kan se hur mycket målningen förändrar dem. Kul!
Mårten Sandén: Den fulaste nallen i världen
Frida önskar sig en vit, fluffig, gullig nalle – och får en hård, brun nalle som hon tycker är jätteful. Hon blir väldigt arg på nallen och slänger bort den, men ångrar sig när hon själv får känna på hur det är att bli kallad ful. En ömsint historia som också öppnar upp för samtal om besvikelser och om hur man behandlar varandra.
Kate Cann: Kråkflickan
Ytterligare en bok från PC, och jag ångrar bittert att jag bara bad om ett exemplar. ”Du måste läsa den, den är jättebra,” sa den första flicka som lånade boken. Jag blev nyfiken och läste – och visst är den jättebra. Liksom förra titeln handlar också den här boken om att vara utanför. Lily är inte precis mobbad i skolan, men har låg status och mår väldigt dåligt, tills hon börjar tämja kråkor. Då börjar hon komma på en plan för hur hon ska få revansch. Temat är vanligt men tilltalet engagerande och jag berördes verkligen av Lily.
Cecilia Moore: Hem, hem, familjehem
Den här boken är egentligen tänkt för barn som själva har det ungefär som Anna i boken, vars mamma är alkoholist. Jag tycker ändå att den fungerar bra för alla barn, som ett sätt att lära sig hur det här med familjehem, socialsekreterare, osv. fungerar. Att den också kan läsas som en spännande berättelse skadar inte heller.
Gro Dahle: Den arge
Jag har tidigare skrivit om Gro Dahles Snäll som jag är väldigt förtjust i. Den arge är precis lika vacker och ännu ruskigare. Jag satt och grät i biblioteket medan jag läste om Boj, vars pappa ibland är snäll och ibland förvandlas till Den Arge, en hemsk varelse, mer naturkatastrof än människa. Tack och lov är slutet lyckligt (och trots att det uttrycks med sago-ord som ”kungen” också ganska realistiskt). En fantastisk bok, men var beredd på att barnen kan behöva prata ut om boken när de har läst den.
Marie Oskarsson: Kärleksgåtan
Som tur är behöver inte alla böcker handla om ruskiga enorma problem, det finns också bekymmer i fickformat. Pojken i den här boken råkar av misstag kasta en snöboll på en flicka han inte känner. Hon blir jättearg och går sin väg. Han vill träffa henne igen för att säga förlåt… och kanske för något annat också. En trevlig bok för högläsning som är lite plottrig att läsa tyst, eftersom det ligger inflikat en massa fakta om kärlek som i och för sig är kul läsning, men kanske inte mitt i ett kapitel.
Torben Poulsen: Allahs riddare
En dansk bok om palestinskättade ungdomar, kan det verkligen bli bra? tänkte jag fördomsfullt. Visst kan det det! Ordet ”riddare” känns kanske lite konstigt (mina associationer till ordet är så kristna), men själva berättelsen är både spännande och nyanserad. Samir råkar mot sin vilja bli indragen i ett brott och väljer att vittna mot sina kamrater, något som får stora följder både för honom och hela familjen. Boken utspelar sig både i Danmark och Palestina, med flera tillbakablickar till familjens flykt femton år tidigare.
Ulf Sindt: Landet mellan floderna – livet i det gamla Mesopotamien
Jag blev mycket lycklig när jag upptäckte den här boken, eftersom Mesopotamien har betytt så mycket för världshistorien men knappt syns alls i barnfaktaböckerna. Det är på tiden att den här boken kommer! Sindt beskriver händelser och platser på ett trivsamt sätt och illustrationerna av Jens Ahlbom styker under stämningen.
John King: Kurder
Det här är en PC-bok och därmed inte ny; när ”nutiden” beskrivs är det sent 80-tal/tidigt 90-tal som menas. Det får det vara värt; man får ändå lära sig massor om det kurdiska folkets levnadssätt och historia. Möjligen är boken en aning ensidig – efter ett tag började jag undra om det inte finns någon annan sida i de konflikter som beskrivs. Trots det vill jag ändå rekommendera den som en första källa till fakta om kurderna (sen kan man gå vidare till fler).
Madhur Jaffrey: Den blå guden och andra indiska sagor, myter och legender
De indiska sagorna är spännande nog i sig själva, men boken är bättre än så – den tar också upp händelser ur Jaffreys barndom och hur platser och högtider är förknippade med sagorna på olika sätt. Vardag och myt vävs samman till en helhet som är både spännande och lärorik.
Virginia Hamilton: Folket kunde flyga: amerikanska folksagor från det svarta Södern
Jag har redan berättat om den här boken i ett inlägg om sagostunder – den är en guldgruva för sagor, både för att det som berättas är spännande och för att språket är så tilltalande talspråkligt. En lärare i grammatik skulle kanske irritera sig på att berättaren växlar friskt mellan presens och imperfekt, eller att vissa meningar inte är fullständiga, men själv tyckte jag om det. Författaren är inte osynlig, tvärtom, det är lätt att föreställa sig att man sitter framför brasan och lyssnar på någon som med gester och miner får en att leva sig in i historien.
Nola Turkington: Regndansen
Historien om dansflickan Bau som vill lära sig dansa ner regnet är spännande och poetisk, och den blir ännu bättre av Niki Dalys fantastiska bilder. Daly är alltid en bra illustratör, men brukar oftast hålla sig till ett mycket realistiskt sätt att teckna. Den här gången är bilderna mer stiliserade och visar rörelser och mönster snarare än stillasittande former. Verkligen en bok att titta länge på!
Marie Sandell: Lära sig kan alla!: modeller för lärande, medvetet tänkande och intelligent beteende
En vuxenbok som avslutning – för den som redan vet (för det vet vi ju) att gamla undervisningsmodeller inte funkar i dagens samhälle, och att vi behöver utveckla elevernas kreativa tänkande, kan det ibland kännas hopplöst att ta sig från kunskapen att till hur. Sandell erbjuder flera stycken hur från kända och mindre kända pedagogiska tänkare: här finns modeller för informationssökning, samhällsfrågor, nyazeeländska läsgrupper, och mycket mer. Mycket går att anpassa både för mycket unga och för nästan vuxna elever. Verkligen en praktisk bok för pedagoger som vill komma vidare i sitt arbete!
fredag 9 oktober 2009
sagostund igen: Stor-Klas och Lill-Klas
Jag hade tänkt ta denna veckas sagostund från Folket kunde flyga, men när jag satt där och läste in sagan om stora John och lilla John blev jag plötsligt misstänksam - det här lät bekant! Hade inte H.C. Andersen någon saga i samma stil?
Jo, det stämde. H.C. Andersens saga om Stor-Klas och Lill-Klas handlar om precis samma saker. Jag valde att berätta Andersens version, eftersom den hänger samman lite bättre när det gäller orsak och verkan. (Det kanske är författarens egna tillägg?) Det visade sig vara en bra saga: den är ganska lång, det händer mycket i den, och den är väldigt rolig. Det roligaste, att döma av skratten, var när Stor-Klas såg hur mycket pengar Lill-Klas hade fått för sin döda mormor - och så gick han hem och slog ihjäl sin egen mormor.
Jag hade valt berättelser helt och hållet efter vad jag själv tycker är kul, men upptäcker nu att alla tre berättelser den här terminen har handlat om folk (eller gudar, eller djur) som lurar varandra. Detsamma gäller faktiskt även nästa historia - till efter höstlovet hade jag tänkt förbereda sagan om Jack o'Lantern (också den från Folket kunde flyga). Den är lite ruskig, men också rätt kul.
Som omväxling mot lurendrejerierna har jag lovat att gå in i klassrummen till 4-5 och berätta lite sagor och myter om rymden.
Förresten, ni lärare som läser detta har väl inte missat barnbokskatalogen som jag lagt i era fack? Ni får gärna önska er böcker - har vi inte råd i år går det väl nästa år!
Jo, det stämde. H.C. Andersens saga om Stor-Klas och Lill-Klas handlar om precis samma saker. Jag valde att berätta Andersens version, eftersom den hänger samman lite bättre när det gäller orsak och verkan. (Det kanske är författarens egna tillägg?) Det visade sig vara en bra saga: den är ganska lång, det händer mycket i den, och den är väldigt rolig. Det roligaste, att döma av skratten, var när Stor-Klas såg hur mycket pengar Lill-Klas hade fått för sin döda mormor - och så gick han hem och slog ihjäl sin egen mormor.
Jag hade valt berättelser helt och hållet efter vad jag själv tycker är kul, men upptäcker nu att alla tre berättelser den här terminen har handlat om folk (eller gudar, eller djur) som lurar varandra. Detsamma gäller faktiskt även nästa historia - till efter höstlovet hade jag tänkt förbereda sagan om Jack o'Lantern (också den från Folket kunde flyga). Den är lite ruskig, men också rätt kul.
Som omväxling mot lurendrejerierna har jag lovat att gå in i klassrummen till 4-5 och berätta lite sagor och myter om rymden.
Förresten, ni lärare som läser detta har väl inte missat barnbokskatalogen som jag lagt i era fack? Ni får gärna önska er böcker - har vi inte råd i år går det väl nästa år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
