Hässleholm, alltså! Ann-Helén Laestadius som skulle inlett blev sjuk, så Mårten Sandén fick prata om sina egna böcker, främst då ungdomsboken Den femte systern. Jag blev så nyfiken både där och på Litteralund att jag läste boken själv efteråt och den är riktigt spännande (även om den blev lidande av att jag läste den precis efter att jag avslutat Skämmarböckerna - boken var bra men så bra var den inte). Däremot tycker jag inte att den är så komplicerad som Sandén själv betonade - kanske är jag för van vid diverse tillkrånglade intriger… (Fyra år av Lost-tittande sätter sina spår!) För svår och framförallt för vuxen för våra barn är den däremot, men hans bilderbok Den fulaste nallen i världen har jag kikat på i bokhandeln och den kan nog dyka upp här vad det gäller!
Kim M. Kimselius och hennes historiska böcker hade jag aldrig hört talas om tidigare, men böckerna verkar väldigt spännande. Jag ställer mig ändå lite tveksam till att köpa in dem, eftersom vi inte har så många Hcg-läsare och böckerna är rätt tjocka, men de är värda att kolla upp för den som har goda läsare som behöver mer kunskap om historia.
Lena Lillestes deckarböcker om Tommy och Flisen är närmast kult bland barnen på vår skola och tydligen inte bara här – hon talade om att hon vid författarbesök fått frågor som ”har du livvakter?” och ”finns det paparazzi utanför ditt hus?” Hennes beskrivning av hur hon gör deckarskolor med barnen var väldigt intressant – kanske också någon att ha som författarbesök någon gång?
Jag måste rodnande medge att jag inte har läst Lina Lundhs Min pappa tyngdlyftaren (trots att vi har den), men jag blev nyfiken på att göra det sen jag hört henne prata. Hon hade en ganska nedtonad och eftertänksam samtalsstil som var mycket sympatisk och det hon berättade om sin utsatta men fantasifulla huvudperson gav mersmak. Jag fick också reda på att hon inte tycker om lyckliga slut… hmm… (Är själv mycket förtjust i lyckliga slut, om än naturligtvis trovärdiga sådana!)
Kalle Güettlers samtal om lättläst var en höjdpunkt; liksom Lundh är han nedtonad, men hade mycket att säga, bland annat om hur man måste hitta en berättande rytm även i korta meningar med enkla ord. Han påpekade också att det finns en stor skillnad mellan att skriva lättläst för utvecklingsstörda och normalbegåvade läsare – något som LL-förlaget tydligen inte insett förrän alldeles nyligen! Här på skolan är Güettlers bilderböcker om Lilla och Stora Monster mycket uppskattade medan hans ungdomsböcker varit mer svårsålda – varför är jag faktiskt inte säker på.
Den första av Isabelle Halvarssons böcker om katten Fräs har vi beställt i klassuppsättning och själv fick jag upp ögonen för dem genom hennes stund i Hässleholm. Visst hade jag köpt in dem redan tidigare och märkt att många barn läste och frågade efter dem, men jag hade inte läst själv. Efter Hässleholm läste jag första boken och föll pladask för den ömkliga lilla kattungen. Att veta att böckerna delvis är verklighetsbaserade gjorde saken ännu bättre och Halvarsson var ytterligare en författare som jag tänkte att kanske, någon gång, vi borde ha till skolan.
Niklas Krog var livlig och rolig att höra på, men jag måste erkänna att jag faktiskt inte läst mer än någon enstaka av hans fantasyböcker, trots att flera av dem är lättlästa och lånas rätt ofta. Hans nya bok handlar om basket, vilket är ett ämne flera av våra barn efterfrågat. Att döma av utdraget på AdLibris kan säkert flera av våra bättre läsare bli förtjusta i den.
Årets hemliga gäst var vikingaexperten och glimabrottaren Lars Magnar Enoksen, en man med en sanslöst rolig svada och stora kunskaper i sitt ämne. Förutom i hans böcker kan man också få svar på sina frågor på sajten Unga Fakta, där han ingår i panelen.
Malmöbarnen skriver numera massor av böcker (i biblioteket finns sedan tidigare Konrad och Milous hemliga uppdrag, Malmö spökfaktaguide och Ellbogens hjärta). Den senaste i raden är Rosengårds RekORDbok, som presenterades i Hässleholm. Boken innehåller listor på coolaste orden, mest obegripliga orden o.s.v. Mina personliga favoriter är ”guzzilago” för en jättesöt tjej och ”samma potatis” i stället för t.ex. ”det knallar och går”.
Även sista talaren Katarina von Bredow var sjuk, så istället fick vi Kristian Carlsson, som diktbakade och pratade om sina böcker, däribland Bakelikakbakboken, en bakbok för barn där ett av recepten rentav är på vers. Han har också skrivit ett par böcker till för barn och flera för vuxna.
Därefter var dagen slut och även detta inlägg! Nästa kanske handlar om mitt bokprat som jag höll i morse… eller bildspelet med fotografier på barnen som hör till Petter Lidbeck-projektet… eller något helt annat. Nu vet jag bättre än att lova något bestämt!
tisdag 16 december 2008
Författarprat 2: LitteraLund (fredag)
På fredagen var Agneta Edwards åter moderator, denna gång för illustratörerna Maria Jönsson och Kristina Digman. Jönsson är även författare till de populära Spyflugan Astrid-böckerna. Detta samtal blev kul men är svårt att återge eftersom så mycket rörde bilderna. Det lär dock lämna spår i biblioteket – i synnerhet Digmans version av Grodprinsen blev jag väldigt sugen på.
För mig som just bloggare var det kul att höra Johanna Lindbäck och Lisa Greczanik prata om bloggen som verktyg. Det är helt uppenbart att man kan göra mycket mer med en blogg än vad jag gör! Lisas bok Bloggen möter undervisningen låter som någonting jag borde läsa - och kanske lärarna också? Vad gäller Lindbäck finns (som synes i länklistan till höger) nu även Bokhora med bland de bloggar jag håller ett öga på.
Ulf Sindt har skrivit både fack- och skönlitterära böcker som finns i vårt bibliotek. Han är en god författare, men efter att ha hört honom är det tydligt att han är ännu starkare som muntlig berättare! Huvudinnehållet var anekdoter från hans liv och barn han har känt, och det var helt omöjligt att veta vad som var sant eller inte (han medgav villigt att mycket var påhittat). Kanske någon att ta in till ett framtida författarbesök?
Det sista för min del blev Jujja Wieslander, mamman till Mamma Mu och Dagspöket. Jag är precis i den åldern att jag tyckte Mamma Mu var uuuurtöntigt när de första böckerna kom, men det har jag ju fått äta upp. Wieslander själv var både underhållande och sympatisk, och bland de bästa stunderna på hela konferensen var när hon berättade om ett barn som frågade om Wieslanders docka var levande. ”Nej,” sa Wieslander. ”Jo,” sa barnet, ”visst är hon levande, jag ser att hon har lite snor i näsan.” Barnet tog sen dockans händer och sa, ”Hej. Jag har klippt mig.” (!!!!! Jag smälter…)
Tyvärr hade jag ett jobb till att springa till på kvällen, så jag missade Lennart Hellsings föreläsning, men jag såg honom i alla fall på nära håll – han hade en fin orange kostym på sig.
Över till Hässleholm i nästa inlägg!
För mig som just bloggare var det kul att höra Johanna Lindbäck och Lisa Greczanik prata om bloggen som verktyg. Det är helt uppenbart att man kan göra mycket mer med en blogg än vad jag gör! Lisas bok Bloggen möter undervisningen låter som någonting jag borde läsa - och kanske lärarna också? Vad gäller Lindbäck finns (som synes i länklistan till höger) nu även Bokhora med bland de bloggar jag håller ett öga på.
Ulf Sindt har skrivit både fack- och skönlitterära böcker som finns i vårt bibliotek. Han är en god författare, men efter att ha hört honom är det tydligt att han är ännu starkare som muntlig berättare! Huvudinnehållet var anekdoter från hans liv och barn han har känt, och det var helt omöjligt att veta vad som var sant eller inte (han medgav villigt att mycket var påhittat). Kanske någon att ta in till ett framtida författarbesök?
Det sista för min del blev Jujja Wieslander, mamman till Mamma Mu och Dagspöket. Jag är precis i den åldern att jag tyckte Mamma Mu var uuuurtöntigt när de första böckerna kom, men det har jag ju fått äta upp. Wieslander själv var både underhållande och sympatisk, och bland de bästa stunderna på hela konferensen var när hon berättade om ett barn som frågade om Wieslanders docka var levande. ”Nej,” sa Wieslander. ”Jo,” sa barnet, ”visst är hon levande, jag ser att hon har lite snor i näsan.” Barnet tog sen dockans händer och sa, ”Hej. Jag har klippt mig.” (!!!!! Jag smälter…)
Tyvärr hade jag ett jobb till att springa till på kvällen, så jag missade Lennart Hellsings föreläsning, men jag såg honom i alla fall på nära håll – han hade en fin orange kostym på sig.
Över till Hässleholm i nästa inlägg!
Författarprat 1: LitteraLund (torsdag)
Detta inlägg är ett typiskt exempel på varför man inte ska ta på sig att prata om för mycket på en gång – då tar det två månader innan man får sagt det man vill. J
Jag kan inte skriva fullt så mycket om LitteraLund och författardagen i Hässleholm som jag hade tänkt, eftersom det finns andra ämnen vid det här laget som tränger sig på, men lite ska jag tala om i alla fall i dessa tre inlägg.
Torsdagen på LitteraLund inleddes av Aidan Chambers (han med boksamtalen), som dels pratade om sin egen bok, dels om bokens plats i digitalsamhället. Det var intressant att höra, framför allt när han gjorde kopplingar till bildkonstens utveckling. När fotografiet uppfanns trodde många att måleriet var dött, men folk målar fortfarande; det har bara blivit en mer renodlat konstnärlig företeelse. Chambers tror att detsamma kommer att gälla böckerna, och att det som lever vidare i bokform i högre grad kommer att leka med boken som fysiskt föremål. Han sade också att han själv tröttnat lite på ”han sa, hon sa”-berättelser, vilket jag personligen tycker är tråkigt – är det något som har överlevt tidens växlingar är det väl den typen av berättelser! I Bibeln kommer man till exempel inte längre än till tredje versen i Första Moseboks första kapitel innan det står ”sade”… (Däremot kan jag förstå att man som författare snarare än läsare kan känna att formen är uttjatad.)
Efter Chambers var det dags för debutanttimmen, där tre unga författare pratade om sina respektive debutböcker. Författarna var Louise Halvardsson, Peter Barlach och Åsa Anderberg Strollo, av vilka bara Peter Barlachs Inte bara tennis finns i vårt bibliotek; det är en mellanåldersbok om en pojke som förlorar sin mamma. De båda andra böckerna är ungdomsböcker och verkade väldigt intressanta men något för svåra för våra barn.
Den enda invändningen jag hade vid denna programpunkt kom inte från författarna utan från en förläggare, som sade att en bra bok ska vara som ett knytnävsslag i magen. Hoppsan och oj vad det förklarar mycket av utgivningen av ungdomsböcker! Jodå, jag tycker visst att det finns plats för allvar och sorg i ungdomsböckerna, men att man just i denna känsliga ålder förväntas uppskatta en bokdiet som huvudsakligen består av ”knytnävsslag” tycker jag är lite mycket begärt.
Efter debutanttimmen kom bokförlagsduellen, där vi fick se en skymt av nyutgivna och snart utgivna böcker. Många bra tips för skolan!
Diskussionen i Bokens resa till annan konstform led lite av att författaren Douglas Foley nästan inget fick (eller hade att?) säga om filmatiseringen av sina Habib-böcker. Det var i stället moderatorn Pia Huss som dominerade diskussionen, med Jan Modin, som regisserat pjäsen Skämmerskans dotter, på andra plats. Mest intressant var kanske frågan om hur mycket inflytande en författare kan och ska ha över adaptionen - Modin hade nästan ingen kontakt med Lene Kaaberbøl, men när hon kom och såg föreställningen var hon ändå i stort sett nöjd - med undantag för slutet, där Dina lyckas få Drakan att skämmas vilket hon aldrig gör i boken.
Samtalet mellan Mårten Sandén, Magnus Nordin och moderator Agneta Edwards led lite av att Magnus Nordin var försenad, men ännu mer av att samtalet blev inriktat på personerna i högre grad än böckerna. För att hoppa lite framåt kan jag säga att jag tyckte Sandéns stund i Hässleholm var mer givande, fastän det var en sistaminutenändring i programmet. (Mer om detta senare.)
Jag kan inte skriva fullt så mycket om LitteraLund och författardagen i Hässleholm som jag hade tänkt, eftersom det finns andra ämnen vid det här laget som tränger sig på, men lite ska jag tala om i alla fall i dessa tre inlägg.
Torsdagen på LitteraLund inleddes av Aidan Chambers (han med boksamtalen), som dels pratade om sin egen bok, dels om bokens plats i digitalsamhället. Det var intressant att höra, framför allt när han gjorde kopplingar till bildkonstens utveckling. När fotografiet uppfanns trodde många att måleriet var dött, men folk målar fortfarande; det har bara blivit en mer renodlat konstnärlig företeelse. Chambers tror att detsamma kommer att gälla böckerna, och att det som lever vidare i bokform i högre grad kommer att leka med boken som fysiskt föremål. Han sade också att han själv tröttnat lite på ”han sa, hon sa”-berättelser, vilket jag personligen tycker är tråkigt – är det något som har överlevt tidens växlingar är det väl den typen av berättelser! I Bibeln kommer man till exempel inte längre än till tredje versen i Första Moseboks första kapitel innan det står ”sade”… (Däremot kan jag förstå att man som författare snarare än läsare kan känna att formen är uttjatad.)
Efter Chambers var det dags för debutanttimmen, där tre unga författare pratade om sina respektive debutböcker. Författarna var Louise Halvardsson, Peter Barlach och Åsa Anderberg Strollo, av vilka bara Peter Barlachs Inte bara tennis finns i vårt bibliotek; det är en mellanåldersbok om en pojke som förlorar sin mamma. De båda andra böckerna är ungdomsböcker och verkade väldigt intressanta men något för svåra för våra barn.
Den enda invändningen jag hade vid denna programpunkt kom inte från författarna utan från en förläggare, som sade att en bra bok ska vara som ett knytnävsslag i magen. Hoppsan och oj vad det förklarar mycket av utgivningen av ungdomsböcker! Jodå, jag tycker visst att det finns plats för allvar och sorg i ungdomsböckerna, men att man just i denna känsliga ålder förväntas uppskatta en bokdiet som huvudsakligen består av ”knytnävsslag” tycker jag är lite mycket begärt.
Efter debutanttimmen kom bokförlagsduellen, där vi fick se en skymt av nyutgivna och snart utgivna böcker. Många bra tips för skolan!
Diskussionen i Bokens resa till annan konstform led lite av att författaren Douglas Foley nästan inget fick (eller hade att?) säga om filmatiseringen av sina Habib-böcker. Det var i stället moderatorn Pia Huss som dominerade diskussionen, med Jan Modin, som regisserat pjäsen Skämmerskans dotter, på andra plats. Mest intressant var kanske frågan om hur mycket inflytande en författare kan och ska ha över adaptionen - Modin hade nästan ingen kontakt med Lene Kaaberbøl, men när hon kom och såg föreställningen var hon ändå i stort sett nöjd - med undantag för slutet, där Dina lyckas få Drakan att skämmas vilket hon aldrig gör i boken.
Samtalet mellan Mårten Sandén, Magnus Nordin och moderator Agneta Edwards led lite av att Magnus Nordin var försenad, men ännu mer av att samtalet blev inriktat på personerna i högre grad än böckerna. För att hoppa lite framåt kan jag säga att jag tyckte Sandéns stund i Hässleholm var mer givande, fastän det var en sistaminutenändring i programmet. (Mer om detta senare.)
torsdag 20 november 2008
Skämmerskans dotter: bok- och pjästips
Idag har jag varit på författardagen i Hässleholm, som jag ska prata om vid tillfälle precis som om Litteralund. (Jag vet, jag lovar och lovar...) Under tiden måste jag bara få göra reklam för teaterpjäsen Skämmerskans dotter och bokserien den bygger på.
Boken och pjäsen handlar om en flicka som heter Dina och lever i en (mycket trovärdig) fantasyvärld. Precis som sin mor har hon gåvan att få folk att skämmas – när hon ser dem i ögonen ser de och hon själv allt ont de har gjort, och de skäms för dem. Hon får i uppdrag att få en mördare att skämmas, men inser så småningom att den så kallade mördaren är oskyldig och att den verklige mördaren är så fullständigt skamlös att inte ens skämmarkrafter hjälper.
Pjäsen Skämmerskans Dotter, som spelas av Månteatern, såg jag första gången under Litteralund. Månteatern har samarbetat med skolelever från Norra Fäladen som testpublik, och efter föreställningen fick vi en chans att höra både skådespelarna och eleverna prata om samarbetet, vilket var mycket intressant. Regissören/dramatikern Jan Modin hade också haft ett seminarium tidigare samma dag som föreställningen tillsammans med Douglas Foley och Pia Huss om dramatiseringar av skönlitteratur. Dessutom var bokens författare Lene Kaaberbøl på Litteralund redan förra året och pratade då om Skämmarböckerna, så trots att jag aldrig hade läst dem hade jag ändå en del kött på benen när jag såg pjäsen.
Och oj vilken upplevelse det var! Teater är för mig en riktigt magisk konstform eftersom den kan vara så givande för fantasin trots att man får så lite till skänks. I böcker får man personernas tankar och känslor medan man får skapa sig egna bilder, i film får man bilderna gratis men måste själv lista ut tankarna och känslorna – men i teater måste man både lista ut tankarna och känslorna och skapa egna bilder utifrån den ofta knappa scenografi som finns. Och det går! De svarta skärmar som Månteatern flyttade runt (i en fantastiskt fin koreografi) skapade olika rum, och trots att draken bara bestod av två lampor och en rökmaskin kändes det verkligen som en drake. (För den som läst Ingmar Bergmans berättelse om hur han en gång alldeles tydligt kunde se en hårnål som en skådespelare stod och böjde, trots att hårnålen inte fanns – precis så var det!)
När jag sett pjäsen lånade jag så snabbt jag kunde den första boken och har nu läst mig igenom hela serien på fyra böcker – den sista, Skämmarkriget avslutade jag på tåget i morse. Böckerna blir faktiskt bara bättre och bättre! Världen är rikt beskriven, Dina och hennes vänner är levande karaktärer, det finns intressanta frågor om moral – och framför allt är historierna riktigt spännande. Medan jag höll på med tredje boken såg jag pjäsen en gång till och den håller bra fortfarande.
På skolan har vi bara sista boken, men jag funderar starkt på att köpa in även den första och försöka sälja in den till de bästa läsarna – visserligen är det inte särskilt många av våra femmor som kan klara den, men för dem som kan skulle den kunna bli en gåva för livet.
Föreställningen, som är betydligt mer lättillgänglig (jag såg om den förra helgen tillsammans med några utvecklingsstörda vuxna som mycket väl hängde med), går varje söndag fram till 14 december och jag rekommenderar den varmt. :-)
Boken och pjäsen handlar om en flicka som heter Dina och lever i en (mycket trovärdig) fantasyvärld. Precis som sin mor har hon gåvan att få folk att skämmas – när hon ser dem i ögonen ser de och hon själv allt ont de har gjort, och de skäms för dem. Hon får i uppdrag att få en mördare att skämmas, men inser så småningom att den så kallade mördaren är oskyldig och att den verklige mördaren är så fullständigt skamlös att inte ens skämmarkrafter hjälper.
Pjäsen Skämmerskans Dotter, som spelas av Månteatern, såg jag första gången under Litteralund. Månteatern har samarbetat med skolelever från Norra Fäladen som testpublik, och efter föreställningen fick vi en chans att höra både skådespelarna och eleverna prata om samarbetet, vilket var mycket intressant. Regissören/dramatikern Jan Modin hade också haft ett seminarium tidigare samma dag som föreställningen tillsammans med Douglas Foley och Pia Huss om dramatiseringar av skönlitteratur. Dessutom var bokens författare Lene Kaaberbøl på Litteralund redan förra året och pratade då om Skämmarböckerna, så trots att jag aldrig hade läst dem hade jag ändå en del kött på benen när jag såg pjäsen.
Och oj vilken upplevelse det var! Teater är för mig en riktigt magisk konstform eftersom den kan vara så givande för fantasin trots att man får så lite till skänks. I böcker får man personernas tankar och känslor medan man får skapa sig egna bilder, i film får man bilderna gratis men måste själv lista ut tankarna och känslorna – men i teater måste man både lista ut tankarna och känslorna och skapa egna bilder utifrån den ofta knappa scenografi som finns. Och det går! De svarta skärmar som Månteatern flyttade runt (i en fantastiskt fin koreografi) skapade olika rum, och trots att draken bara bestod av två lampor och en rökmaskin kändes det verkligen som en drake. (För den som läst Ingmar Bergmans berättelse om hur han en gång alldeles tydligt kunde se en hårnål som en skådespelare stod och böjde, trots att hårnålen inte fanns – precis så var det!)
När jag sett pjäsen lånade jag så snabbt jag kunde den första boken och har nu läst mig igenom hela serien på fyra böcker – den sista, Skämmarkriget avslutade jag på tåget i morse. Böckerna blir faktiskt bara bättre och bättre! Världen är rikt beskriven, Dina och hennes vänner är levande karaktärer, det finns intressanta frågor om moral – och framför allt är historierna riktigt spännande. Medan jag höll på med tredje boken såg jag pjäsen en gång till och den håller bra fortfarande.
På skolan har vi bara sista boken, men jag funderar starkt på att köpa in även den första och försöka sälja in den till de bästa läsarna – visserligen är det inte särskilt många av våra femmor som kan klara den, men för dem som kan skulle den kunna bli en gåva för livet.
Föreställningen, som är betydligt mer lättillgänglig (jag såg om den förra helgen tillsammans med några utvecklingsstörda vuxna som mycket väl hängde med), går varje söndag fram till 14 december och jag rekommenderar den varmt. :-)
lördag 15 november 2008
Petter Lidbecks besök i oktober
Som utlovat (och en månad efteråt) ska jag här prata om Petter Lidbeck-besöket. Besöken, kanske jag ska säga, eftersom han kom till Malmö redan fjärde september för att prata med lärarna inför projektet, så att alla visste en hel del om honom innan arbetet började på riktigt.
Barnen i 4-5 fick sedan läsa Världens elakaste fröken (som jag pratat om i ett annat blogginlägg), samtala om den och göra egna böcker där de bland annat berättade hur de trodde att boken skulle sluta. De fick också komma på frågor till författaren.
Den sextonde oktober kom Petter Lidbeck till Kroksbäcksskolan och elever från de flesta av Hyllies skolor fick komma dit och lyssna. Några av eleverna hade läst Den magiska kepsen, andra Flickan utan minne och de flesta som våra Världens elakaste fröken. Alla hade skrivit, ritat eller byggt alster som blev till en utställning i aulan.
Själv var jag i skolan och hjälpte till hela dagen, vilket innebär att jag fick höra samtalen om de andra böckerna också. Varje klass hade valt ett par elever som fick vara med i en panel och ställa frågor innan ordet blev fritt. Från vår skola var det pojkarna i biblioteksrådet som deltog i panelen.
Vi fick veta att Petter Lidbeck började skicka in manus redan som 20-åring, men att han var 32 när hans första bok kom ut. Han pratade om att det är viktigt att fortsätta skriva, träna på att bli bättre och inte ta åt sig när folk inte tycker att man är tillräckligt bra. Han berättade också att den första boken som blev antagen fick han skriva om helt och hållet. Nu har han gett ut över 30 böcker!
Han sade att han skrev Världens elakaste fröken eftersom han tröttnat på alla människor som säger sig "älska barn" som om alla barn var lika. Karin Karlsson blev alltså en fröken som trodde sig älska barn, men blir besviken över att de inte alls är så fina och oförstörda som hon trodde, varpå hon slår över och hatar alla barn i stället. Petter Lidbecks egna fröknar var snälla, och fröken i boken är baserad på tre människor som han tycker illa om, men vars egenskaper han har gjort mycket värre i boken. Att hon fick heta just Karin Karlsson berodde på att K-et är ett så hårt ljud; han jämförde med Katla i Bröderna Lejonhjärta.
Han pratade också om att skriva och om skillnaden mellan att skriva och att tala. När man talar är, enligt Petter Lidbeck, hur man säger något viktigare än vad man säger. Man kan säga "tack, älskling" och det låter som "jag hatar dig" och tvärtom. När man skriver är däremot vad man säger viktigare än hur - alla vill hellre ha ett illa skrivet kärleksbrev än ett välskrivet hatbrev.
Två skrivregler gav han publiken. 1: Skriv den historia bara du själv och ingen annan kan skriva. 2: Skriv enkelt och låt dig inte imponeras av dem som använder svåra ord. Om man inte kan förklara någonting med enkla ord beror det på att man inte förstår det ordentligt själv.
Naturligtvis sade han mycket, mycket mera (för att inte tala om hur mycket han sa vid samtalen om de två andra böckerna!) men allt får ju inte plats här i bloggen.
På det stora hela tyckte jag att det var en helkul dag – barnen var engagerade och ställde många och bra frågor, utställningen var jättefin och Petter Lidbeck själv är en riktig showmänniska som var väldigt roligt att lyssna på. Jag har frågat runt bland lärare och elever och de verkar också ha haft riktigt roligt. Det allra roligaste är att skolan nu har bestämt sig för att arbeta ännu mer med Petter Lidbeck-böcker och att eleverna hela tiden frågar efter dem i biblioteket. (Det lär enligt hörsägen till och med ha varit en elev som sagt, "Jag läser bara Petter Lidbeck-böcker nu!" vilket kanske är i mesta laget.)
Jag har redan fått förslag på fler författare man kan bjuda in, så vi får väl se vad som händer om ett par år eller så!
(Nästa blogginlägg ska förhoppningsvis handla om Litteralund och inte dröja alltför länge.)
lördag 1 november 2008
SMiLE-dagen
Oj vilken spännande månad oktober har varit! Det har hänt så mycket att jag får lov att bryta ner det i flera inlägg för att det ska bli lättare att läsa, annars blir det alldeles för långt. "tl;dr" brukar det stå ibland i nätforum; det står för "too long; didn't read." Så vill jag ju inte ha det!
Den 15 hade vi lärgångsdag med SMiLE och fick höra flera intressanta föreläsningar, bland annat av Elza Dunkels, som pratade om ungas nätanvändning. Hon påpekade bland annat att för dem som nu är 20 år och yngre är Internet en osynlig teknologi, precis som telefonen är för oss andra – nånting vi tänker på i termer av vad vi kan göra med den, inte hur den fungerar. Vuxenvärlden däremot envisas ofta med att hitta tekniska lösningar på sådant som egentligen inte är tekniska problem. Nätmobbning, till exempel, stoppas inte bäst genom att man blockerar barnen från att gå in på vissa sidor.
Jag betraktar mig oftast både som IT-kunnig och ungdom, men när Elza pratade insåg jag att jag faktiskt tillhör "den äldre generationen", som använde nätet först på gymnasiet och inte kan betrakta den som något självklart.
Vi fick också höra Carl Löthman prata om fusk på internet. Han förklarade hur man kan använda fuskmetoder som klipp & klistra för att lära sig någonting – till exempel kan barnen klippa och klistra en recension från nätet, som de sedan själva får skriva en "motrecension" till och argumentera med.
Därefter pratade Annika Lantz-Andersson om textflytt och sökslump, det vill säga hur elever ofta söker information utan genomtänkt strategi för detta, och hur de skriver om texter "med egna ord" i stället för att tänka själva. (Som Ross Todd formulerade det vid en tidigare lärgång: arbetet är färdigt när informationen har gått från boken till uppsatsen, men hjärnan är aldrig inblandad.) Detta är också temat i boken Textflytt och sökslump, som vi har flera ex av i biblioteket – välkommen in och låna!
Vi fick också ett exemplar av boken Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet , som jag tror att vi kommer ha mycket nytta av.
Till sist fick vi höra om vad som händer på andra SMiLE-skolor i Malmö. Bland annat visade Ribersborg upp sin fina blogg, som gör mig grön av avundsjuka.
Redan dagen efter hände nästa roliga sak, när Petter Lidbeck kom på besök till Hyllies skolor. Detta blir ämnet för nästa blogginlägg!
Den 15 hade vi lärgångsdag med SMiLE och fick höra flera intressanta föreläsningar, bland annat av Elza Dunkels, som pratade om ungas nätanvändning. Hon påpekade bland annat att för dem som nu är 20 år och yngre är Internet en osynlig teknologi, precis som telefonen är för oss andra – nånting vi tänker på i termer av vad vi kan göra med den, inte hur den fungerar. Vuxenvärlden däremot envisas ofta med att hitta tekniska lösningar på sådant som egentligen inte är tekniska problem. Nätmobbning, till exempel, stoppas inte bäst genom att man blockerar barnen från att gå in på vissa sidor.
Jag betraktar mig oftast både som IT-kunnig och ungdom, men när Elza pratade insåg jag att jag faktiskt tillhör "den äldre generationen", som använde nätet först på gymnasiet och inte kan betrakta den som något självklart.
Vi fick också höra Carl Löthman prata om fusk på internet. Han förklarade hur man kan använda fuskmetoder som klipp & klistra för att lära sig någonting – till exempel kan barnen klippa och klistra en recension från nätet, som de sedan själva får skriva en "motrecension" till och argumentera med.
Därefter pratade Annika Lantz-Andersson om textflytt och sökslump, det vill säga hur elever ofta söker information utan genomtänkt strategi för detta, och hur de skriver om texter "med egna ord" i stället för att tänka själva. (Som Ross Todd formulerade det vid en tidigare lärgång: arbetet är färdigt när informationen har gått från boken till uppsatsen, men hjärnan är aldrig inblandad.) Detta är också temat i boken Textflytt och sökslump, som vi har flera ex av i biblioteket – välkommen in och låna!
Vi fick också ett exemplar av boken Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet , som jag tror att vi kommer ha mycket nytta av.
Till sist fick vi höra om vad som händer på andra SMiLE-skolor i Malmö. Bland annat visade Ribersborg upp sin fina blogg, som gör mig grön av avundsjuka.
Redan dagen efter hände nästa roliga sak, när Petter Lidbeck kom på besök till Hyllies skolor. Detta blir ämnet för nästa blogginlägg!
torsdag 9 oktober 2008
Spökhistoria #1: Den tyske studentens äventyr
Avdelningen Spöket på fritids har bett att få spökhistorier en gång varannan vecka. Igår berättade jag första spökhistorien, en ruskig berättelse från franska revolutionen som satt sig i minnet när jag läste den som barn. Det var också ur minnet som jag berättade den, med vissa ändrade detaljer.
Jag kom ihåg att jag hade sett berättelsen i en av de antologier som vi har här i biblioteket, och när jag letade visade det sig stämma: historien finns i Robert D. San Soucis Fler spännande spökhistorier. Det är en anpassad version av ett äldre original, Washington Irvings The Adventure of the German Student.
De ändringar jag gjort till historien gällde framför allt början - för att få en förklaring till varför demonen förföljde studenten lade jag till ett avtal i Fausts anda. Analyser av berättelsen har sett alltihop som en galen människas fantasier, det vill säga studenten har antingen tagit hem ett lik eller hallucinerat alltihop från början till slut. Såna tråkiga förklaringar tycker dock inte jag att man behöver bry sig om. :-)
Vilken spökhistoria det blir om två veckor vet jag inte än, men jag letar i våra antologier efter något lämpligt!
Jag kom ihåg att jag hade sett berättelsen i en av de antologier som vi har här i biblioteket, och när jag letade visade det sig stämma: historien finns i Robert D. San Soucis Fler spännande spökhistorier. Det är en anpassad version av ett äldre original, Washington Irvings The Adventure of the German Student.
De ändringar jag gjort till historien gällde framför allt början - för att få en förklaring till varför demonen förföljde studenten lade jag till ett avtal i Fausts anda. Analyser av berättelsen har sett alltihop som en galen människas fantasier, det vill säga studenten har antingen tagit hem ett lik eller hallucinerat alltihop från början till slut. Såna tråkiga förklaringar tycker dock inte jag att man behöver bry sig om. :-)
Vilken spökhistoria det blir om två veckor vet jag inte än, men jag letar i våra antologier efter något lämpligt!
onsdag 24 september 2008
Tema: OS
Arbetslag 4-5 har bestämt sig för att arbeta med OS som tema. Jag har sammanställt denna lista med böcker, länkar och annat som är praktiskt att arbeta med.
Böcker
OS-stjärnor (sport:fakta) – biografier över massor av 1900-talets OS-vinnare. Mkt. intressant, t.ex. sidan om Jesse Owens (som vann flera grenar i Berlinolympiaden 1936).
Spännande kunskap: Sportens värld (sport: fakta) - har både historisk översikt och fakta om moderna sporter
IFK Trumslagaren (sport: skönlitteratur) – välkänd kapitelbok om skånsk friidrottsgrupp.
Sportfånar och fånsporter (sport: fakta) – rolig bok om udda sportgrenar, fanatiska åskådare, sportskrock m.m.
Fatta sport (sport: fakta) – regler, historia m.m. till diverse sporter
Bland idrottare och atleter (sport: fakta) – sporthistoria fram till modern tid. Innehåller bland annat fakta om hur de moderna olympiska spelen kom till.
IPC stora sportlexikon (sport: fakta) – har regler för massor av sporter
Jubel & tårar (sport: fakta) – insändare och artiklar om sport från KP
Res till forna kulturer (historia) – har fakta om olympiska spelen såväl som om antika grekiska hem, marknadsplatser, mat m.m.
Antikens Grekland (historia)
Följ med till antikens Grekland (historia) – har bl.a. foton av antika krukor med bild på olympiska löpare.
Vad vet man om antikens greker? (historia) – har rätt lite om olympiska spelen men mycket om allt annat.
Spännande kunskap: De gamla grekerna (historia)
De geniala grekerna (historia) – del i serien ”Förfärliga fakta” som presenterar olika ämnen på ett lättsamt sätt. Här finns även ett kapitel om de olympiska spelen, inklusive vissa morbida anekdoter om hur farligt det kunde vara.
Inblick i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Röda Lövet från Laoying i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Matte med mening (matematik) – innehåller fakta om kända antika grekiska matematiker
Film
Om de olympiska spelen – 15 minuter faktafilm, finns som strömmande media eller DVD från PC.
Svenska länkar
SOK: Svenska Olympiska Kommittén: Relevant om dock inte alldeles enkel sida. Har dock underavdelningen:
OS i skolan:Sida från SOK speciellt utformad för den som vill arbeta med OS som skoltema. Har förslag på hur man kan få in OS i ett dussin olika skolämnen.
Juniorsporten, Sveriges Radio: Barnvänlig sida med faktablad, test, spel, pussel med mera.
Sportal: Nyhetssida för sportnyheter.
SVT sportnytt
Sportnätet: Söksida för sportlänkar
Svenska handikappidrottförbundet: har bland annat info om Paralympics i Beijing.
I samband med detta rekommenderar jag även denna snygga video med rullstolstricks.
Grekland: Ganska lättläst sida om antikens Grekland, med särskild avdelning för idrott.
Olympia: faktasida om platsen för olympiska spelen. Inte alldeles lättläst, kan kräva lärares hjälp.
Lilla Uppladdningen: sida för barn som kopplar ihop idrott och mat. Har också stycke för lärare.
Därutöver finns naturligtvis hemsidor för diverse specifika sporters förbund!
Engelska länkar
SI Kids: sportsida med nyheter m.m. för barn.
Internationella paralympiska kommittén
Ancient Greece: sida för barn om antika Grekland. Under avdelningen ”cartoon classics” finns ett interaktivt stycke om just olympiska spelen.
Beijing-OS officiella hemsida
Olympics Kids Zone: Faktasida med korta texter om alla de olika olympiska idrottsgrenarna.
Böcker
OS-stjärnor (sport:fakta) – biografier över massor av 1900-talets OS-vinnare. Mkt. intressant, t.ex. sidan om Jesse Owens (som vann flera grenar i Berlinolympiaden 1936).
Spännande kunskap: Sportens värld (sport: fakta) - har både historisk översikt och fakta om moderna sporter
IFK Trumslagaren (sport: skönlitteratur) – välkänd kapitelbok om skånsk friidrottsgrupp.
Sportfånar och fånsporter (sport: fakta) – rolig bok om udda sportgrenar, fanatiska åskådare, sportskrock m.m.
Fatta sport (sport: fakta) – regler, historia m.m. till diverse sporter
Bland idrottare och atleter (sport: fakta) – sporthistoria fram till modern tid. Innehåller bland annat fakta om hur de moderna olympiska spelen kom till.
IPC stora sportlexikon (sport: fakta) – har regler för massor av sporter
Jubel & tårar (sport: fakta) – insändare och artiklar om sport från KP
Res till forna kulturer (historia) – har fakta om olympiska spelen såväl som om antika grekiska hem, marknadsplatser, mat m.m.
Antikens Grekland (historia)
Följ med till antikens Grekland (historia) – har bl.a. foton av antika krukor med bild på olympiska löpare.
Vad vet man om antikens greker? (historia) – har rätt lite om olympiska spelen men mycket om allt annat.
Spännande kunskap: De gamla grekerna (historia)
De geniala grekerna (historia) – del i serien ”Förfärliga fakta” som presenterar olika ämnen på ett lättsamt sätt. Här finns även ett kapitel om de olympiska spelen, inklusive vissa morbida anekdoter om hur farligt det kunde vara.
Inblick i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Röda Lövet från Laoying i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)
Matte med mening (matematik) – innehåller fakta om kända antika grekiska matematiker
Film
Om de olympiska spelen – 15 minuter faktafilm, finns som strömmande media eller DVD från PC.
Svenska länkar
SOK: Svenska Olympiska Kommittén: Relevant om dock inte alldeles enkel sida. Har dock underavdelningen:
OS i skolan:Sida från SOK speciellt utformad för den som vill arbeta med OS som skoltema. Har förslag på hur man kan få in OS i ett dussin olika skolämnen.
Juniorsporten, Sveriges Radio: Barnvänlig sida med faktablad, test, spel, pussel med mera.
Sportal: Nyhetssida för sportnyheter.
SVT sportnytt
Sportnätet: Söksida för sportlänkar
Svenska handikappidrottförbundet: har bland annat info om Paralympics i Beijing.
I samband med detta rekommenderar jag även denna snygga video med rullstolstricks.
Grekland: Ganska lättläst sida om antikens Grekland, med särskild avdelning för idrott.
Olympia: faktasida om platsen för olympiska spelen. Inte alldeles lättläst, kan kräva lärares hjälp.
Lilla Uppladdningen: sida för barn som kopplar ihop idrott och mat. Har också stycke för lärare.
Därutöver finns naturligtvis hemsidor för diverse specifika sporters förbund!
Engelska länkar
SI Kids: sportsida med nyheter m.m. för barn.
Internationella paralympiska kommittén
Ancient Greece: sida för barn om antika Grekland. Under avdelningen ”cartoon classics” finns ett interaktivt stycke om just olympiska spelen.
Beijing-OS officiella hemsida
Olympics Kids Zone: Faktasida med korta texter om alla de olika olympiska idrottsgrenarna.
fredag 12 september 2008
Septembers bokprat för lärare
I går höll jag bokprat för lärarna med ett urval från de senast inköpta böckerna. Det här är böckerna jag pratade om:
Vem är ensam? / Vem är söt? / Vem är arg? av Stina Wirsén.
Tre underbara böcker för dagisåldern och uppåt som handlar om situationer i vardagen. Teckningarna är enkla och uttrycksfulla och språket även det enkelt. Historierna har mycket charm och fungerar förmodligen utmärkt som utgångspunkter för hjärtestunder och livskunskap – i Vem är ensam? visas till exempel skillnaden mellan självvald och påtvingad ensamhet. I biblioteket finns även Vem är arg? och Vem blöder? Fler böcker i serien är ännu inte inköpta.
Hjälp vår jord! av Lauren Child
Charlie och Lola går som tecknad TV-serie och är välförtjänt populära även som böcker. I den här boken ska de städa sina rum och kommer på att de kan återvinna i stället för att bara slänga. Hela skolan ställer upp i en tävling för att återvinna så mycket som möjligt. Böckerna har en blandning av roligt naivistiska teckningar och collageteknik och påminner på så sätt om Alfonsböckerna.
När prinsessor tar semester av Per Gustavsson och Min bok om prinsessor av Amanda Eriksson
Prinsessor är ett tacksamt ämne för barnböcker. Per Gustavssons tredje bok om prinsessor är liksom de föregående en blandning av saga och vardagsmiljö. Prinsessorna bygger tält av sina stora klänningar, använder örhängen som fiskekrokar och jagar bort hyenor med svärd. Amanda Eriksson skriver om prinsessor bland vanliga människor. De går att känna igen på att de ofta är glad-arga, att de hatar att städa och att de gillar tårta. Hon beskriver vad prinsessor kan ha på sig, hur man gör om sitt rum till ett prinsess-rum och andra bra tips.
Amana och Lilla Ingenting (Amanah wa-al-shay al-saghir) av Hanna Fakhreddine
Den här boken är tvåspråkig och läses baklänges med svenska mått mätt. Det handlar om Amana som inte vill äta upp den sista oliven på tallriken – och tur är det, för det visar sig att oliven innehåller en liten rymdvarelse som tar med sig Amana på resor till de konstigaste ställen. Boken är påhittig och trevlig med färgglada, söta bilder som ser lite mangainspirerade ut.
Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman
Den här söta historien är kort och har inte så mycket text, men kräver ändå en del läsvana. Huvudpersonen bor i Sydafrika, där det finns många babianer (eller bobbejaan som de kallas på afrikaans). Han vet att han inte får mata babianerna, men blir nyfiken och går dit med lite bananer i alla fall, framför allt för att få titta närmare på en liten söt apunge. Tyvärr visar det sig att de vuxna vet vad de pratar om – aporna hittar hem till pojken och river närapå hela huset i sin jakt på mer mat. Berättelsen är finstämd och passar bra för högläsning och mysstunder.
Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck
Hyllies skolor gör i höst tillsammans ett Petter Lidbeck-projekt, där alla femmor läser en av hans böcker och sedan samlas till ett författarbesök. (Mer om detta senare i bloggen, jag lovar!) 4-5 i vår skola ska läsa denna bok, som är en både ruggig och rolig historia om en fröken som blivit så besviken på mänskligheten att hon hatar alla barn och gör allt för att knäcka dem. Förutom att den är en spännande historia kan boken vara praktisk för alla barn som stöter på någon som säger elaka saker på ett sätt som verkar vara vänligt (vilket alla barn – och vuxna! – gör förr eller senare.) Här får de lära sig att behålla självförtroendet även i sådana situationer.
Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe
Medan jag ändå är inne på temat elaka lärare vill jag slå ett slag för denna historia, som är en av de mest hjärtskärande berättelser om utsatthet jag har läst. Den är inte ny, utan kom i en kartong bortskänkta böcker från Pedagogiska Centralen (jag har ett vagt minne av att ha läst den redan som barn), men den är fortfarande relevant. Boken utspelar sig i Norrland på 30-talet, i de laestadianska trakterna. Huvudpersonen Elina kommer från en fattig finsk familj och har det svårt i skolan, framför allt med svenska språket. Inte heller hemma förstår de sig riktigt på henne – hon är hjälpsam men tystlåten och hennes inre liv kommer till uttryck på myren, där hon samtalar med fantasivarelser och sin pappas ande. Historien har också filmatiserats och som film fått mycket positiv uppmärksamhet, vilket är förståeligt om filmen är det minsta som den underbara boken.
Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning av Holly Black och Tony DiTerlizzi
Böckerna om Spiderwick är mycket populära bland våra elever och kompletteras här med en låtsas-faktabok om övernaturliga varelser. Här får man veta hur älvor, gripar och andra oknytt lever, med många spännande detaljer och fantastiskt levande illustrationer med inspiration från både djur- och växtvärld. Det är ingen bok man läser från pärm till pärm, men man kan utan tvekan sitta i timmar och njuta av den.
Skolmysteriet av Martin Widmark, Dadlar och datorer av Eva Töllborg och Blomsterkungen av Dag Sebastian Ahlander. (CD)
Skolan håller på att förbättra sitt utbud av ljudböcker. Bland annat har vi köpt in flera titlar av de populära berättelserna om LasseMajas detektivbyrå, berättade av Johan Ulveson (suverän som alltid). Vi har också köpt in faktaböcker. Dadlar och datorer handlar om den arabiska halvön från många olika perspektiv: hur man firar bröllop och lagar kamelmjölks-fil (laban), hur beduinerna bor och vilka svenska ord som kommer från arabiskan. Blomsterkungen är en biografi över Carl von Linné, hållen i berättande ton. Båda böckerna är inlästa av Gunnar Johnson och finns naturligtvis även i tryckt form i vårt bibliotek.
Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Bajs: det onämnbaras naturhistoria av Nicola Davies
De här böckerna kom som en sista hälsning från vårt numera uppsägda BTJ-abonnemang. Jag var mycket tveksam, men blev störtförälskad i dessa två humoristiska och sanslöst informativa faktaböcker. Här får man ett helhetsperspektiv såväl som fascinerande detaljer. Jag hade ingen aning om att australierna var tvungna att importera dyngbaggar för att ta hand om alla komockor som blev till efter de importerade korna, eftersom australiska dyngbaggar inte begriper sig på komockor. Eller att man kan köra ett svampdjur i en mixer och sedan hälla tillbaka den i havet där den sätter ihop sig till ett svampdjur igen. För att inte tala om allt man kan utsätta björndjur för utan att de dör…
Ve & Fasa: råttrutten av Tina Lundgren
Ve och Fasa är två råttor som bor på Glimmingehus. De träffar musikläraren Arne och tar med honom på en resa genom Skåne, där de samtalar med spöken på olika historiska platser. Boken är både en saga och ett praktiskt läromedel för skånsk lokalhistoria. Det finns också flera sånger med noter och allt. En modern Nils Holgersson i enklare tappning – men trots att den inte är så svår får barnen nog ut mest av boken om de har ledning av lärare.
(Snilleblixtarna berättar om) Världens viktigaste uppfinningar av Lisa Swerling, Ralph Lazar och Jilly MacLeod
Den här boken ser rätt bilderboksaktig ut men kräver en van läsare eller hjälp av lärare. På informationsrika uppslag får man fakta om olika uppfinningar, vanligtvis sammansatta till större historiska sammanhang som fordonens utveckling från hjulet till Concorde (med den globala uppvärmningen nämnd på ett hörn). Här finns också uppfinnare, inte bara de allra mest kända som Leonardo da Vinci, utan också Applekillarna Steve Wozniak och Steve Jobs och uppfinnaren av diskmaskinen, Josephine Cochran. Boken är spännande, men upplägget lite rörigt.
Vem är ensam? / Vem är söt? / Vem är arg? av Stina Wirsén.
Tre underbara böcker för dagisåldern och uppåt som handlar om situationer i vardagen. Teckningarna är enkla och uttrycksfulla och språket även det enkelt. Historierna har mycket charm och fungerar förmodligen utmärkt som utgångspunkter för hjärtestunder och livskunskap – i Vem är ensam? visas till exempel skillnaden mellan självvald och påtvingad ensamhet. I biblioteket finns även Vem är arg? och Vem blöder? Fler böcker i serien är ännu inte inköpta.
Hjälp vår jord! av Lauren Child
Charlie och Lola går som tecknad TV-serie och är välförtjänt populära även som böcker. I den här boken ska de städa sina rum och kommer på att de kan återvinna i stället för att bara slänga. Hela skolan ställer upp i en tävling för att återvinna så mycket som möjligt. Böckerna har en blandning av roligt naivistiska teckningar och collageteknik och påminner på så sätt om Alfonsböckerna.
När prinsessor tar semester av Per Gustavsson och Min bok om prinsessor av Amanda Eriksson
Prinsessor är ett tacksamt ämne för barnböcker. Per Gustavssons tredje bok om prinsessor är liksom de föregående en blandning av saga och vardagsmiljö. Prinsessorna bygger tält av sina stora klänningar, använder örhängen som fiskekrokar och jagar bort hyenor med svärd. Amanda Eriksson skriver om prinsessor bland vanliga människor. De går att känna igen på att de ofta är glad-arga, att de hatar att städa och att de gillar tårta. Hon beskriver vad prinsessor kan ha på sig, hur man gör om sitt rum till ett prinsess-rum och andra bra tips.
Amana och Lilla Ingenting (Amanah wa-al-shay al-saghir) av Hanna Fakhreddine
Den här boken är tvåspråkig och läses baklänges med svenska mått mätt. Det handlar om Amana som inte vill äta upp den sista oliven på tallriken – och tur är det, för det visar sig att oliven innehåller en liten rymdvarelse som tar med sig Amana på resor till de konstigaste ställen. Boken är påhittig och trevlig med färgglada, söta bilder som ser lite mangainspirerade ut.
Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman
Den här söta historien är kort och har inte så mycket text, men kräver ändå en del läsvana. Huvudpersonen bor i Sydafrika, där det finns många babianer (eller bobbejaan som de kallas på afrikaans). Han vet att han inte får mata babianerna, men blir nyfiken och går dit med lite bananer i alla fall, framför allt för att få titta närmare på en liten söt apunge. Tyvärr visar det sig att de vuxna vet vad de pratar om – aporna hittar hem till pojken och river närapå hela huset i sin jakt på mer mat. Berättelsen är finstämd och passar bra för högläsning och mysstunder.
Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck
Hyllies skolor gör i höst tillsammans ett Petter Lidbeck-projekt, där alla femmor läser en av hans böcker och sedan samlas till ett författarbesök. (Mer om detta senare i bloggen, jag lovar!) 4-5 i vår skola ska läsa denna bok, som är en både ruggig och rolig historia om en fröken som blivit så besviken på mänskligheten att hon hatar alla barn och gör allt för att knäcka dem. Förutom att den är en spännande historia kan boken vara praktisk för alla barn som stöter på någon som säger elaka saker på ett sätt som verkar vara vänligt (vilket alla barn – och vuxna! – gör förr eller senare.) Här får de lära sig att behålla självförtroendet även i sådana situationer.
Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe
Medan jag ändå är inne på temat elaka lärare vill jag slå ett slag för denna historia, som är en av de mest hjärtskärande berättelser om utsatthet jag har läst. Den är inte ny, utan kom i en kartong bortskänkta böcker från Pedagogiska Centralen (jag har ett vagt minne av att ha läst den redan som barn), men den är fortfarande relevant. Boken utspelar sig i Norrland på 30-talet, i de laestadianska trakterna. Huvudpersonen Elina kommer från en fattig finsk familj och har det svårt i skolan, framför allt med svenska språket. Inte heller hemma förstår de sig riktigt på henne – hon är hjälpsam men tystlåten och hennes inre liv kommer till uttryck på myren, där hon samtalar med fantasivarelser och sin pappas ande. Historien har också filmatiserats och som film fått mycket positiv uppmärksamhet, vilket är förståeligt om filmen är det minsta som den underbara boken.
Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning av Holly Black och Tony DiTerlizzi
Böckerna om Spiderwick är mycket populära bland våra elever och kompletteras här med en låtsas-faktabok om övernaturliga varelser. Här får man veta hur älvor, gripar och andra oknytt lever, med många spännande detaljer och fantastiskt levande illustrationer med inspiration från både djur- och växtvärld. Det är ingen bok man läser från pärm till pärm, men man kan utan tvekan sitta i timmar och njuta av den.
Skolmysteriet av Martin Widmark, Dadlar och datorer av Eva Töllborg och Blomsterkungen av Dag Sebastian Ahlander. (CD)
Skolan håller på att förbättra sitt utbud av ljudböcker. Bland annat har vi köpt in flera titlar av de populära berättelserna om LasseMajas detektivbyrå, berättade av Johan Ulveson (suverän som alltid). Vi har också köpt in faktaböcker. Dadlar och datorer handlar om den arabiska halvön från många olika perspektiv: hur man firar bröllop och lagar kamelmjölks-fil (laban), hur beduinerna bor och vilka svenska ord som kommer från arabiskan. Blomsterkungen är en biografi över Carl von Linné, hållen i berättande ton. Båda böckerna är inlästa av Gunnar Johnson och finns naturligtvis även i tryckt form i vårt bibliotek.
Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Bajs: det onämnbaras naturhistoria av Nicola Davies
De här böckerna kom som en sista hälsning från vårt numera uppsägda BTJ-abonnemang. Jag var mycket tveksam, men blev störtförälskad i dessa två humoristiska och sanslöst informativa faktaböcker. Här får man ett helhetsperspektiv såväl som fascinerande detaljer. Jag hade ingen aning om att australierna var tvungna att importera dyngbaggar för att ta hand om alla komockor som blev till efter de importerade korna, eftersom australiska dyngbaggar inte begriper sig på komockor. Eller att man kan köra ett svampdjur i en mixer och sedan hälla tillbaka den i havet där den sätter ihop sig till ett svampdjur igen. För att inte tala om allt man kan utsätta björndjur för utan att de dör…
Ve & Fasa: råttrutten av Tina Lundgren
Ve och Fasa är två råttor som bor på Glimmingehus. De träffar musikläraren Arne och tar med honom på en resa genom Skåne, där de samtalar med spöken på olika historiska platser. Boken är både en saga och ett praktiskt läromedel för skånsk lokalhistoria. Det finns också flera sånger med noter och allt. En modern Nils Holgersson i enklare tappning – men trots att den inte är så svår får barnen nog ut mest av boken om de har ledning av lärare.
(Snilleblixtarna berättar om) Världens viktigaste uppfinningar av Lisa Swerling, Ralph Lazar och Jilly MacLeod
Den här boken ser rätt bilderboksaktig ut men kräver en van läsare eller hjälp av lärare. På informationsrika uppslag får man fakta om olika uppfinningar, vanligtvis sammansatta till större historiska sammanhang som fordonens utveckling från hjulet till Concorde (med den globala uppvärmningen nämnd på ett hörn). Här finns också uppfinnare, inte bara de allra mest kända som Leonardo da Vinci, utan också Applekillarna Steve Wozniak och Steve Jobs och uppfinnaren av diskmaskinen, Josephine Cochran. Boken är spännande, men upplägget lite rörigt.
tisdag 12 augusti 2008
sagostund: Trollflöjten
Terminens första sagostund genomförde jag idag för fritidsbarnen, som fick höra Trollflöjten. Jag förklarade för dem att det varit en opera från början, att den också filmats flera gånger och gjorts om till böcker, och när sagan var färdig fick de titta dels i bilderboken, dels i librettot till Bergmans film, där det finns bilder ur filmen.
Många operaälskare klagar över att historien till Trollflöjten är tunn, men som saga betraktad är den inte alls tunn utan tvärtom mycket rik. Det finns spänning och sorg såväl som humor och lyckligt slut, och barnen hängde utan problem med. En av pojkarna pekade självmant ut Tamino och Papageno i librettot efteråt: ”Där är Papageno och Tamino. Papageno är rädd och Tamino bara sitter där.”
För den som missade sagostunden eller av andra orsaker vill låta barnen möta Trollflöjten i någon version följer en lista på diverse alternativ. Teater eller film har förstås den klara fördelen att man då får musiken också (jag spelade bara ett kort stycke ur ouvertyren på CD).
Ingmar Bergmans film från 1975 fungerar bra även för ganska små barn (men de bör helst vara i skolåldern). Den utspelar sig i en tydlig sagomiljö med starka inslag av teater – man kan till och med se bakom kulisserna vid flera tillfällen. Den är väl rollbesatt och genomförd på alla sätt, även om operapurister har hörts klaga över att Bergman slängt om vissa av scenerna.
LP-versionen av librettot har gott om bilder och sångarbiografier, vilket gör att det faktiskt fungerar som ”ljudbok” för den som vuxit ur de korta Disneyhistorierna med ”när du hör PIP är det dags att vända blad.” Tyvärr har CD-versionen mindre och färre bilder, men är å andra sidan lättare att ta med sig.
Kenneth Branaghs film från 2006 skiljer sig rätt mycket från Bergmans. Handlingen är förlagd till första världskriget och symboliken mer komplicerad, vilket gör att barnen nog helst bör vara lite äldre innan de ser den. Dessutom är språket naturligtvis engelska. För tonåringar och vuxna står den dock bra på egna ben, med tilltalande skådespelare och många rörande ögonblick.
Det finns förstås också en del mindre påkostade filmatiseringar. För den som verkligen vill barnanpassa innehållet finns en animerad version.
Vad gäller böcker har vi alltså en i biblioteket, Cecilia Sidenbladhs bilderboksversion. (Sidenbladh har också anpassat Shakespeare för barn i En midsommarnattsdröm.) Sidenbladh väljer att tona ner konflikterna: Pamina är hos Sarastro frivilligt, Nattens drottning överlever och Monostatos finns inte alls med. Annars följer historien i stort sett operan och har fina bilder av Tord Nygren.
För vuxna och äldre tonåringar finns flera romaner på temat som inte är översatta till svenska: Marion Zimmer Bradleys Night’s Daughter, Barbara Trapidos Temple of Delight och Cameron Dokeys Sunlight and Shadows (för något yngre läsare än de båda andra).
Men som sagt, det bästa är att låta barnen möta historien som den är, med musik och allt. Det näst bästa är att boka in en ny sagostund. J
Många operaälskare klagar över att historien till Trollflöjten är tunn, men som saga betraktad är den inte alls tunn utan tvärtom mycket rik. Det finns spänning och sorg såväl som humor och lyckligt slut, och barnen hängde utan problem med. En av pojkarna pekade självmant ut Tamino och Papageno i librettot efteråt: ”Där är Papageno och Tamino. Papageno är rädd och Tamino bara sitter där.”
För den som missade sagostunden eller av andra orsaker vill låta barnen möta Trollflöjten i någon version följer en lista på diverse alternativ. Teater eller film har förstås den klara fördelen att man då får musiken också (jag spelade bara ett kort stycke ur ouvertyren på CD).
Ingmar Bergmans film från 1975 fungerar bra även för ganska små barn (men de bör helst vara i skolåldern). Den utspelar sig i en tydlig sagomiljö med starka inslag av teater – man kan till och med se bakom kulisserna vid flera tillfällen. Den är väl rollbesatt och genomförd på alla sätt, även om operapurister har hörts klaga över att Bergman slängt om vissa av scenerna.
LP-versionen av librettot har gott om bilder och sångarbiografier, vilket gör att det faktiskt fungerar som ”ljudbok” för den som vuxit ur de korta Disneyhistorierna med ”när du hör PIP är det dags att vända blad.” Tyvärr har CD-versionen mindre och färre bilder, men är å andra sidan lättare att ta med sig.
Kenneth Branaghs film från 2006 skiljer sig rätt mycket från Bergmans. Handlingen är förlagd till första världskriget och symboliken mer komplicerad, vilket gör att barnen nog helst bör vara lite äldre innan de ser den. Dessutom är språket naturligtvis engelska. För tonåringar och vuxna står den dock bra på egna ben, med tilltalande skådespelare och många rörande ögonblick.
Det finns förstås också en del mindre påkostade filmatiseringar. För den som verkligen vill barnanpassa innehållet finns en animerad version.
Vad gäller böcker har vi alltså en i biblioteket, Cecilia Sidenbladhs bilderboksversion. (Sidenbladh har också anpassat Shakespeare för barn i En midsommarnattsdröm.) Sidenbladh väljer att tona ner konflikterna: Pamina är hos Sarastro frivilligt, Nattens drottning överlever och Monostatos finns inte alls med. Annars följer historien i stort sett operan och har fina bilder av Tord Nygren.
För vuxna och äldre tonåringar finns flera romaner på temat som inte är översatta till svenska: Marion Zimmer Bradleys Night’s Daughter, Barbara Trapidos Temple of Delight och Cameron Dokeys Sunlight and Shadows (för något yngre läsare än de båda andra).
Men som sagt, det bästa är att låta barnen möta historien som den är, med musik och allt. Det näst bästa är att boka in en ny sagostund. J
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
