Petter Lidbecks besök i oktober

Som utlovat (och en månad efteråt) ska jag här prata om Petter Lidbeck-besöket. Besöken, kanske jag ska säga, eftersom han kom till Malmö redan fjärde september för att prata med lärarna inför projektet, så att alla visste en hel del om honom innan arbetet började på riktigt.

Barnen i 4-5 fick sedan läsa Världens elakaste fröken (som jag pratat om i ett annat blogginlägg), samtala om den och göra egna böcker där de bland annat berättade hur de trodde att boken skulle sluta. De fick också komma på frågor till författaren.

Den sextonde oktober kom Petter Lidbeck till Kroksbäcksskolan och elever från de flesta av Hyllies skolor fick komma dit och lyssna. Några av eleverna hade läst Den magiska kepsen, andra Flickan utan minne och de flesta som våra Världens elakaste fröken. Alla hade skrivit, ritat eller byggt alster som blev till en utställning i aulan.

Själv var jag i skolan och hjälpte till hela dagen, vilket innebär att jag fick höra samtalen om de andra böckerna också. Varje klass hade valt ett par elever som fick vara med i en panel och ställa frågor innan ordet blev fritt. Från vår skola var det pojkarna i biblioteksrådet som deltog i panelen.

Vi fick veta att Petter Lidbeck började skicka in manus redan som 20-åring, men att han var 32 när hans första bok kom ut. Han pratade om att det är viktigt att fortsätta skriva, träna på att bli bättre och inte ta åt sig när folk inte tycker att man är tillräckligt bra. Han berättade också att den första boken som blev antagen fick han skriva om helt och hållet. Nu har han gett ut över 30 böcker!

Han sade att han skrev Världens elakaste fröken eftersom han tröttnat på alla människor som säger sig "älska barn" som om alla barn var lika. Karin Karlsson blev alltså en fröken som trodde sig älska barn, men blir besviken över att de inte alls är så fina och oförstörda som hon trodde, varpå hon slår över och hatar alla barn i stället. Petter Lidbecks egna fröknar var snälla, och fröken i boken är baserad på tre människor som han tycker illa om, men vars egenskaper han har gjort mycket värre i boken. Att hon fick heta just Karin Karlsson berodde på att K-et är ett så hårt ljud; han jämförde med Katla i Bröderna Lejonhjärta.

Han pratade också om att skriva och om skillnaden mellan att skriva och att tala. När man talar är, enligt Petter Lidbeck, hur man säger något viktigare än vad man säger. Man kan säga "tack, älskling" och det låter som "jag hatar dig" och tvärtom. När man skriver är däremot vad man säger viktigare än hur - alla vill hellre ha ett illa skrivet kärleksbrev än ett välskrivet hatbrev.

Två skrivregler gav han publiken. 1: Skriv den historia bara du själv och ingen annan kan skriva. 2: Skriv enkelt och låt dig inte imponeras av dem som använder svåra ord. Om man inte kan förklara någonting med enkla ord beror det på att man inte förstår det ordentligt själv.

Naturligtvis sade han mycket, mycket mera (för att inte tala om hur mycket han sa vid samtalen om de två andra böckerna!) men allt får ju inte plats här i bloggen.

På det stora hela tyckte jag att det var en helkul dag – barnen var engagerade och ställde många och bra frågor, utställningen var jättefin och Petter Lidbeck själv är en riktig showmänniska som var väldigt roligt att lyssna på. Jag har frågat runt bland lärare och elever och de verkar också ha haft riktigt roligt. Det allra roligaste är att skolan nu har bestämt sig för att arbeta ännu mer med Petter Lidbeck-böcker och att eleverna hela tiden frågar efter dem i biblioteket. (Det lär enligt hörsägen till och med ha varit en elev som sagt, "Jag läser bara Petter Lidbeck-böcker nu!" vilket kanske är i mesta laget.)

Jag har redan fått förslag på fler författare man kan bjuda in, så vi får väl se vad som händer om ett par år eller så!

(Nästa blogginlägg ska förhoppningsvis handla om Litteralund och inte dröja alltför länge.)

SMiLE-dagen

Oj vilken spännande månad oktober har varit! Det har hänt så mycket att jag får lov att bryta ner det i flera inlägg för att det ska bli lättare att läsa, annars blir det alldeles för långt. "tl;dr" brukar det stå ibland i nätforum; det står för "too long; didn't read." Så vill jag ju inte ha det!

Den 15 hade vi lärgångsdag med SMiLE och fick höra flera intressanta föreläsningar, bland annat av Elza Dunkels, som pratade om ungas nätanvändning. Hon påpekade bland annat att för dem som nu är 20 år och yngre är Internet en osynlig teknologi, precis som telefonen är för oss andra – nånting vi tänker på i termer av vad vi kan göra med den, inte hur den fungerar. Vuxenvärlden däremot envisas ofta med att hitta tekniska lösningar på sådant som egentligen inte är tekniska problem. Nätmobbning, till exempel, stoppas inte bäst genom att man blockerar barnen från att gå in på vissa sidor.

Jag betraktar mig oftast både som IT-kunnig och ungdom, men när Elza pratade insåg jag att jag faktiskt tillhör "den äldre generationen", som använde nätet först på gymnasiet och inte kan betrakta den som något självklart.

Vi fick också höra Carl Löthman prata om fusk på internet. Han förklarade hur man kan använda fuskmetoder som klipp & klistra för att lära sig någonting – till exempel kan barnen klippa och klistra en recension från nätet, som de sedan själva får skriva en "motrecension" till och argumentera med.

Därefter pratade Annika Lantz-Andersson om textflytt och sökslump, det vill säga hur elever ofta söker information utan genomtänkt strategi för detta, och hur de skriver om texter "med egna ord" i stället för att tänka själva. (Som Ross Todd formulerade det vid en tidigare lärgång: arbetet är färdigt när informationen har gått från boken till uppsatsen, men hjärnan är aldrig inblandad.) Detta är också temat i boken Textflytt och sökslump, som vi har flera ex av i biblioteket – välkommen in och låna!

Vi fick också ett exemplar av boken Utveckla skolbiblioteket! : att starta och driva en bra verksamhet , som jag tror att vi kommer ha mycket nytta av.
Till sist fick vi höra om vad som händer på andra SMiLE-skolor i Malmö. Bland annat visade Ribersborg upp sin fina blogg, som gör mig grön av avundsjuka.

Redan dagen efter hände nästa roliga sak, när Petter Lidbeck kom på besök till Hyllies skolor. Detta blir ämnet för nästa blogginlägg!

Spökhistoria #1: Den tyske studentens äventyr

Avdelningen Spöket på fritids har bett att få spökhistorier en gång varannan vecka. Igår berättade jag första spökhistorien, en ruskig berättelse från franska revolutionen som satt sig i minnet när jag läste den som barn. Det var också ur minnet som jag berättade den, med vissa ändrade detaljer.

Jag kom ihåg att jag hade sett berättelsen i en av de antologier som vi har här i biblioteket, och när jag letade visade det sig stämma: historien finns i Robert D. San Soucis Fler spännande spökhistorier. Det är en anpassad version av ett äldre original, Washington Irvings The Adventure of the German Student.

De ändringar jag gjort till historien gällde framför allt början - för att få en förklaring till varför demonen förföljde studenten lade jag till ett avtal i Fausts anda. Analyser av berättelsen har sett alltihop som en galen människas fantasier, det vill säga studenten har antingen tagit hem ett lik eller hallucinerat alltihop från början till slut. Såna tråkiga förklaringar tycker dock inte jag att man behöver bry sig om. :-)

Vilken spökhistoria det blir om två veckor vet jag inte än, men jag letar i våra antologier efter något lämpligt!

Tema: OS

Arbetslag 4-5 har bestämt sig för att arbeta med OS som tema. Jag har sammanställt denna lista med böcker, länkar och annat som är praktiskt att arbeta med.


Böcker

OS-stjärnor (sport:fakta) – biografier över massor av 1900-talets OS-vinnare. Mkt. intressant, t.ex. sidan om Jesse Owens (som vann flera grenar i Berlinolympiaden 1936).

Spännande kunskap: Sportens värld (sport: fakta) - har både historisk översikt och fakta om moderna sporter

IFK Trumslagaren (sport: skönlitteratur) – välkänd kapitelbok om skånsk friidrottsgrupp.

Sportfånar och fånsporter (sport: fakta) – rolig bok om udda sportgrenar, fanatiska åskådare, sportskrock m.m.

Fatta sport (sport: fakta) – regler, historia m.m. till diverse sporter

Bland idrottare och atleter (sport: fakta) – sporthistoria fram till modern tid. Innehåller bland annat fakta om hur de moderna olympiska spelen kom till.

IPC stora sportlexikon (sport: fakta) – har regler för massor av sporter

Jubel & tårar (sport: fakta) – insändare och artiklar om sport från KP

Res till forna kulturer (historia) – har fakta om olympiska spelen såväl som om antika grekiska hem, marknadsplatser, mat m.m.

Antikens Grekland (historia)

Följ med till antikens Grekland (historia) – har bl.a. foton av antika krukor med bild på olympiska löpare.

Vad vet man om antikens greker? (historia) – har rätt lite om olympiska spelen men mycket om allt annat.

Spännande kunskap: De gamla grekerna (historia)

De geniala grekerna (historia) – del i serien ”Förfärliga fakta” som presenterar olika ämnen på ett lättsamt sätt. Här finns även ett kapitel om de olympiska spelen, inklusive vissa morbida anekdoter om hur farligt det kunde vara.

Inblick i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)

Röda Lövet från Laoying i Kina (geografi - apropå OS i Beijing)

Matte med mening (matematik) – innehåller fakta om kända antika grekiska matematiker

Film

Om de olympiska spelen – 15 minuter faktafilm, finns som strömmande media eller DVD från PC.


Svenska länkar

SOK: Svenska Olympiska Kommittén: Relevant om dock inte alldeles enkel sida. Har dock underavdelningen:

OS i skolan:Sida från SOK speciellt utformad för den som vill arbeta med OS som skoltema. Har förslag på hur man kan få in OS i ett dussin olika skolämnen.

Juniorsporten, Sveriges Radio: Barnvänlig sida med faktablad, test, spel, pussel med mera.

Sportal: Nyhetssida för sportnyheter.

SVT sportnytt

Sportnätet: Söksida för sportlänkar

Svenska handikappidrottförbundet: har bland annat info om Paralympics i Beijing.

I samband med detta rekommenderar jag även denna snygga video med rullstolstricks.

Grekland: Ganska lättläst sida om antikens Grekland, med särskild avdelning för idrott.

Olympia: faktasida om platsen för olympiska spelen. Inte alldeles lättläst, kan kräva lärares hjälp.

Lilla Uppladdningen: sida för barn som kopplar ihop idrott och mat. Har också stycke för lärare.

Därutöver finns naturligtvis hemsidor för diverse specifika sporters förbund!



Engelska länkar

SI Kids: sportsida med nyheter m.m. för barn.


Internationella paralympiska kommittén

Ancient Greece: sida för barn om antika Grekland. Under avdelningen ”cartoon classics” finns ett interaktivt stycke om just olympiska spelen.

Beijing-OS officiella hemsida

Olympics Kids Zone: Faktasida med korta texter om alla de olika olympiska idrottsgrenarna.

Septembers bokprat för lärare

I går höll jag bokprat för lärarna med ett urval från de senast inköpta böckerna. Det här är böckerna jag pratade om:


Vem är ensam? / Vem är söt? / Vem är arg? av Stina Wirsén.
Tre underbara böcker för dagisåldern och uppåt som handlar om situationer i vardagen. Teckningarna är enkla och uttrycksfulla och språket även det enkelt. Historierna har mycket charm och fungerar förmodligen utmärkt som utgångspunkter för hjärtestunder och livskunskap – i Vem är ensam? visas till exempel skillnaden mellan självvald och påtvingad ensamhet. I biblioteket finns även Vem är arg? och Vem blöder? Fler böcker i serien är ännu inte inköpta.

Hjälp vår jord! av Lauren Child
Charlie och Lola går som tecknad TV-serie och är välförtjänt populära även som böcker. I den här boken ska de städa sina rum och kommer på att de kan återvinna i stället för att bara slänga. Hela skolan ställer upp i en tävling för att återvinna så mycket som möjligt. Böckerna har en blandning av roligt naivistiska teckningar och collageteknik och påminner på så sätt om Alfonsböckerna.

När prinsessor tar semester av Per Gustavsson och Min bok om prinsessor av Amanda Eriksson
Prinsessor är ett tacksamt ämne för barnböcker. Per Gustavssons tredje bok om prinsessor är liksom de föregående en blandning av saga och vardagsmiljö. Prinsessorna bygger tält av sina stora klänningar, använder örhängen som fiskekrokar och jagar bort hyenor med svärd. Amanda Eriksson skriver om prinsessor bland vanliga människor. De går att känna igen på att de ofta är glad-arga, att de hatar att städa och att de gillar tårta. Hon beskriver vad prinsessor kan ha på sig, hur man gör om sitt rum till ett prinsess-rum och andra bra tips.

Amana och Lilla Ingenting (Amanah wa-al-shay al-saghir) av Hanna Fakhreddine
Den här boken är tvåspråkig och läses baklänges med svenska mått mätt. Det handlar om Amana som inte vill äta upp den sista oliven på tallriken – och tur är det, för det visar sig att oliven innehåller en liten rymdvarelse som tar med sig Amana på resor till de konstigaste ställen. Boken är påhittig och trevlig med färgglada, söta bilder som ser lite mangainspirerade ut.

Min lilla apa av Ulf Nilsson och Kristina Digman
Den här söta historien är kort och har inte så mycket text, men kräver ändå en del läsvana. Huvudpersonen bor i Sydafrika, där det finns många babianer (eller bobbejaan som de kallas på afrikaans). Han vet att han inte får mata babianerna, men blir nyfiken och går dit med lite bananer i alla fall, framför allt för att få titta närmare på en liten söt apunge. Tyvärr visar det sig att de vuxna vet vad de pratar om – aporna hittar hem till pojken och river närapå hela huset i sin jakt på mer mat. Berättelsen är finstämd och passar bra för högläsning och mysstunder.

Världens elakaste fröken av Petter Lidbeck
Hyllies skolor gör i höst tillsammans ett Petter Lidbeck-projekt, där alla femmor läser en av hans böcker och sedan samlas till ett författarbesök. (Mer om detta senare i bloggen, jag lovar!) 4-5 i vår skola ska läsa denna bok, som är en både ruggig och rolig historia om en fröken som blivit så besviken på mänskligheten att hon hatar alla barn och gör allt för att knäcka dem. Förutom att den är en spännande historia kan boken vara praktisk för alla barn som stöter på någon som säger elaka saker på ett sätt som verkar vara vänligt (vilket alla barn – och vuxna! – gör förr eller senare.) Här får de lära sig att behålla självförtroendet även i sådana situationer.

Som om jag inte fanns av Kerstin Johansson i Backe
Medan jag ändå är inne på temat elaka lärare vill jag slå ett slag för denna historia, som är en av de mest hjärtskärande berättelser om utsatthet jag har läst. Den är inte ny, utan kom i en kartong bortskänkta böcker från Pedagogiska Centralen (jag har ett vagt minne av att ha läst den redan som barn), men den är fortfarande relevant. Boken utspelar sig i Norrland på 30-talet, i de laestadianska trakterna. Huvudpersonen Elina kommer från en fattig finsk familj och har det svårt i skolan, framför allt med svenska språket. Inte heller hemma förstår de sig riktigt på henne – hon är hjälpsam men tystlåten och hennes inre liv kommer till uttryck på myren, där hon samtalar med fantasivarelser och sin pappas ande. Historien har också filmatiserats och som film fått mycket positiv uppmärksamhet, vilket är förståeligt om filmen är det minsta som den underbara boken.

Arthur Spiderwicks fälthandbok över vår sagolika omgivning av Holly Black och Tony DiTerlizzi
Böckerna om Spiderwick är mycket populära bland våra elever och kompletteras här med en låtsas-faktabok om övernaturliga varelser. Här får man veta hur älvor, gripar och andra oknytt lever, med många spännande detaljer och fantastiskt levande illustrationer med inspiration från både djur- och växtvärld. Det är ingen bok man läser från pärm till pärm, men man kan utan tvekan sitta i timmar och njuta av den.

Skolmysteriet av Martin Widmark, Dadlar och datorer av Eva Töllborg och Blomsterkungen av Dag Sebastian Ahlander. (CD)
Skolan håller på att förbättra sitt utbud av ljudböcker. Bland annat har vi köpt in flera titlar av de populära berättelserna om LasseMajas detektivbyrå, berättade av Johan Ulveson (suverän som alltid). Vi har också köpt in faktaböcker. Dadlar och datorer handlar om den arabiska halvön från många olika perspektiv: hur man firar bröllop och lagar kamelmjölks-fil (laban), hur beduinerna bor och vilka svenska ord som kommer från arabiskan. Blomsterkungen är en biografi över Carl von Linné, hållen i berättande ton. Båda böckerna är inlästa av Gunnar Johnson och finns naturligtvis även i tryckt form i vårt bibliotek.

Extrema djur: de tuffaste varelserna på jorden och Bajs: det onämnbaras naturhistoria av Nicola Davies
De här böckerna kom som en sista hälsning från vårt numera uppsägda BTJ-abonnemang. Jag var mycket tveksam, men blev störtförälskad i dessa två humoristiska och sanslöst informativa faktaböcker. Här får man ett helhetsperspektiv såväl som fascinerande detaljer. Jag hade ingen aning om att australierna var tvungna att importera dyngbaggar för att ta hand om alla komockor som blev till efter de importerade korna, eftersom australiska dyngbaggar inte begriper sig på komockor. Eller att man kan köra ett svampdjur i en mixer och sedan hälla tillbaka den i havet där den sätter ihop sig till ett svampdjur igen. För att inte tala om allt man kan utsätta björndjur för utan att de dör…

Ve & Fasa: råttrutten av Tina Lundgren
Ve och Fasa är två råttor som bor på Glimmingehus. De träffar musikläraren Arne och tar med honom på en resa genom Skåne, där de samtalar med spöken på olika historiska platser. Boken är både en saga och ett praktiskt läromedel för skånsk lokalhistoria. Det finns också flera sånger med noter och allt. En modern Nils Holgersson i enklare tappning – men trots att den inte är så svår får barnen nog ut mest av boken om de har ledning av lärare.

(Snilleblixtarna berättar om) Världens viktigaste uppfinningar av Lisa Swerling, Ralph Lazar och Jilly MacLeod
Den här boken ser rätt bilderboksaktig ut men kräver en van läsare eller hjälp av lärare. På informationsrika uppslag får man fakta om olika uppfinningar, vanligtvis sammansatta till större historiska sammanhang som fordonens utveckling från hjulet till Concorde (med den globala uppvärmningen nämnd på ett hörn). Här finns också uppfinnare, inte bara de allra mest kända som Leonardo da Vinci, utan också Applekillarna Steve Wozniak och Steve Jobs och uppfinnaren av diskmaskinen, Josephine Cochran. Boken är spännande, men upplägget lite rörigt.

sagostund: Trollflöjten

Terminens första sagostund genomförde jag idag för fritidsbarnen, som fick höra Trollflöjten. Jag förklarade för dem att det varit en opera från början, att den också filmats flera gånger och gjorts om till böcker, och när sagan var färdig fick de titta dels i bilderboken, dels i librettot till Bergmans film, där det finns bilder ur filmen.

Många operaälskare klagar över att historien till Trollflöjten är tunn, men som saga betraktad är den inte alls tunn utan tvärtom mycket rik. Det finns spänning och sorg såväl som humor och lyckligt slut, och barnen hängde utan problem med. En av pojkarna pekade självmant ut Tamino och Papageno i librettot efteråt: ”Där är Papageno och Tamino. Papageno är rädd och Tamino bara sitter där.”

För den som missade sagostunden eller av andra orsaker vill låta barnen möta Trollflöjten i någon version följer en lista på diverse alternativ. Teater eller film har förstås den klara fördelen att man då får musiken också (jag spelade bara ett kort stycke ur ouvertyren på CD).

Ingmar Bergmans film från 1975 fungerar bra även för ganska små barn (men de bör helst vara i skolåldern). Den utspelar sig i en tydlig sagomiljö med starka inslag av teater – man kan till och med se bakom kulisserna vid flera tillfällen. Den är väl rollbesatt och genomförd på alla sätt, även om operapurister har hörts klaga över att Bergman slängt om vissa av scenerna.

LP-versionen av librettot har gott om bilder och sångarbiografier, vilket gör att det faktiskt fungerar som ”ljudbok” för den som vuxit ur de korta Disneyhistorierna med ”när du hör PIP är det dags att vända blad.” Tyvärr har CD-versionen mindre och färre bilder, men är å andra sidan lättare att ta med sig.

Kenneth Branaghs film från 2006 skiljer sig rätt mycket från Bergmans. Handlingen är förlagd till första världskriget och symboliken mer komplicerad, vilket gör att barnen nog helst bör vara lite äldre innan de ser den. Dessutom är språket naturligtvis engelska. För tonåringar och vuxna står den dock bra på egna ben, med tilltalande skådespelare och många rörande ögonblick.

Det finns förstås också en del mindre påkostade filmatiseringar. För den som verkligen vill barnanpassa innehållet finns en animerad version.

Vad gäller böcker har vi alltså en i biblioteket, Cecilia Sidenbladhs bilderboksversion. (Sidenbladh har också anpassat Shakespeare för barn i En midsommarnattsdröm.) Sidenbladh väljer att tona ner konflikterna: Pamina är hos Sarastro frivilligt, Nattens drottning överlever och Monostatos finns inte alls med. Annars följer historien i stort sett operan och har fina bilder av Tord Nygren.

För vuxna och äldre tonåringar finns flera romaner på temat som inte är översatta till svenska: Marion Zimmer Bradleys Night’s Daughter, Barbara Trapidos Temple of Delight och Cameron Dokeys Sunlight and Shadows (för något yngre läsare än de båda andra).

Men som sagt, det bästa är att låta barnen möta historien som den är, med musik och allt. Det näst bästa är att boka in en ny sagostund. J

Kampen om böckerna

Nu är sommarlovet över för min del och om ett par veckor är det även över för eleverna. Det är alltid spännande med de nya sexåringarna som kommer - jag har sett flera av dem när dagis besökt biblioteket, men nu får de egna lånekort och jag lär känna dem bättre.

Under min semester såg jag en väldigt intressant artikel i The New Yorker: The Lion and the Mouse: The battle that reshaped children's literature. Den handlar om USAs första barnbibliotekarie Anne Carroll Moore och hennes kamp mot att E.B. Whites bok (och blivande klassiker) Stuart Little skulle få finnas på biblioteken. Artikeln är fascinerande eftersom den tydligt tar ställning för att Moore gjorde en välgärning för utvecklandet av barnbibliotek, men lika tydligt tar ställning för att hon hade fel i fallet Stuart Little.

Problemet är klassiskt i bibliotekskretsar: Med makten att köpa in, hur mycket ska man styra över utbudets inriktning? Att Moore inte tyckte om Stuart Little är inte så mycket att orda om; alla kan inte tycka om alla böcker (inte ens klassiker). Men hade hon rätten att för den skull försöka motverka den?

Ännu svårare blir det för oss skolbibliotekarier. Vi ska främst ge läsarna tillgång till goda och utvecklande böcker, det är en del av vårt uppdrag. Samtidigt är en bok värdelös om den inte blir läst, medan en bok som blir läst kan vara god och utvecklande för läsaren även om både bibliotekarie och lärare tycker att den är torftig, stereotyp och allmänt urusel. Det kan inte heller vara meningen att vi ska uppfostra barnen till kopior av oss själva, med samma tycke och smak i allting.

Lyckligtvis ges det ut så många barnböcker att ett litet skolbibliotek som vårt sällan har råd att fundera för mycket: det allra mesta vi köper in får klart godkänt av både barn och vuxna.

systerblogg med barnens boktips

Idag har jag skapat en systerblogg till Holmabloggen. Barnen har under de senaste två åren skrivit så många boktips att jag inte längre får plats med dem i pärmen. Därför har jag börjat föra över dem till en egen boktipsblogg, som också har den fördelen framför pärmen att man kan söka på ämnesord (precis som man kan på den här bloggen).

bokpratsböcker, maj

Andra bokpratet för terminen var den 13 maj, och dessa var böckerna jag pratade om:

Quentin Blake: Mamma, pappa, monster
En underbar historia om ett ungt par som får ett litet skärt barn per paket, och sedan blir mycket förvånade när barnet förvandlas till diverse olika saker (en skrikig gam, en klumpig elefant, m.m.). Det fantasieggande upplägget fungerar dels som metafor för barns utveckling, dels kan det vara en inspiration för barn som leker fantasilekar.
Boken påminner en smula om Kim Fupz Aakesons Mannen, damen och nånting i magen, där det unga paret får en apa i stället för en baby. Den boken kan jag också varmt rekommendera.

Jörn Jensen: Ett FARligt spöke (Kalla kårar, paket 2)
Även nybörjarläsarna frågar ofta efter spännande och hemska böcker. Serien Kalla Kårar är där en guldgruva – mycket enkla historier om spöken och monster, där det farliga alltid har en naturlig förklaring. Jensen är också "pappa" till Kasper, Palle, Mia och Mette och Sofie, allihop mycket uppskattade av barnen.

Gull Åkerblom: Humleboet (Djurväktarna)
Gull Åkerblom är känd för böckerna om Samuel och Moa, Emily och Inez. Serien om Djurväktarna är tänkt för nybörjarläsaren, och första boken handlar om hur barnen Anton och Ella bygger ett humlebo av en gammal musfälla (tydligen tycker jordhumlor om doften av sork). Liksom Åkerbloms andra böcker är det en charmig historia som är lätt att tycka om.

Lotta Bergqvist & Annika Lundeberg (red): Lätt & Blandat
För den som vill ha en tjock bok men inte läsa så mycket i taget är Lätt & Blandat helt perfekt. Boken innehåller dikter, noveller, serier och utdrag ur kapitelböcker, trevligt skrivet och med roliga bilder.

Adéle Ciboul: Cirkus
En av våra nya popupböcker, där man får se akrobater, cyklister, lindansare och andra cirkusartister, som alltså dessutom går att röra på. Bra att kombinera med Paula & cirkusen, som har fotoillustrationer och mer text.

Emma Brownjohn: Så kan jag ta hand om Jorden
Det går att ha popupböcker om allting, inklusive miljöarbete! Boken går pedagogiskt igenom miljöproblem hemma, på gården och andra platser, samtidigt som man får reda på vad man kan göra åt problemen.

Laurie David och Cambria Gordon: Jordens framtid i dina händer
Teamet bakom filmen En obekväm sanning har gjort en miljöbok för barn. Boken är grundlig, med många exempel och även vissa liknelser som är rätt på kornet – problemet med de smältande polarisarna illustreras till exempel med en isglass: skillnaden mellan en isglass som är +-0 grader och en som är ett par plusgrader är rätt stor… Bokens största nackdel är att den är tydligt tänkt för amerikanska barn från början – det talas om "våra" nationalparker och så vidare. Det hade varit praktiskt om boken hade anpassats mer för svenska förhållanden i översättningen.

Paul Vaderlind: Su-do-ku för barn
Sudokubok där man använder bilder i stället för siffror, och där varje sudokupussel har något färre rutor än brukligt. På framsidan står det att den passar för barn från fem år, men den kan mycket väl vara rolig för långt större barn också. (Okay, okay, jag erkänner, den var rolig för mig också.)

Hiroyuki Takei: En shaman i Tokyo (Shaman King)
Trettonårige Yoh är shaman, vilket innebär att han kan framkalla de dödas andar och ta dem i sin egen kropp, för att lösa diverse uppdrag. Ofta tar han hjälp av samurajanden Admidamaru, men ibland är uppdragen av en annan sort, som när en frustrerad målares ande behöver hjälp att måla färdigt sin reklamskylt. Japanska mangaserier är ofta väldigt välgjorda och spännande, och det gäller den här också – den är både kul, actionfylld och rörande.

Choi Kyung-Ah: Snow Drop del ett
Snow Drop är manga av en helt annan sort än Shaman King – en kärlekshistoria i tonårsmiljö mellan den rika flickan So-Na och fotomodellen Hae-Gi. Båda har trasslig bakgrund, och intrigen nystar ut denna såväl som deras problem i nutid. Serien påminner lite om tonårsprogram på TV, men inte på ett negativt sätt – den är spännande berättad och har karaktärer man bryr sig om.

Berättelsen om Narnia: Häxan och lejonet (DVD)
Biblioteket har börjat köpa in lite spelfilmer, främst sådana som är baserade på böcker. Den första Narniafilmen har underbara specialeffekter, en engagerande historia och bra prestationer från både barnskådespelare och vuxna. DVD-versionen har dessutom massor av extramaterial, som är kul att titta på både om man har pratat om boken och om man vill prata om hur det går till att göra filmer (i synnerhet då fantasyfilmer med mycket vidunder).

Petter Lidbeck: Den döde sonen (Tre tjejer)
Lidbeck är en av mina favoriter bland svenska barnboksförfattare, och jag ser mycket fram emot det författarbesök Hyllie stadsdel ska få av honom i höst. Serien om Tre tjejer är rättframma deckarhistorier som ändå får plats med ovanligt mycket nyanser bland all spänning. Den döde sonen är mörkare än de tidigare delarna – den handlar om ett brutalt överfallsmord som beskrivs som precis så ruskigt och tragiskt som det är.

Kirsten Miller: Skuggornas stad (Kiki Strike)
Vill man ha spänning i mer lättsam form är Kiki Strike en trevlig ny bekantskap. Hennes gäng The Irregulars består främst av flickscouter, men de är definitivt inga dygdemönster. Var och en har sin egen specialitet: hackern Oona, kemisten DeeDee, uppfinnaren Luz, Betty som gör förklädnader, och berättaren Ananka som dels har massor av böcker, dels älskar detektivarbete. Tillsammans ska de kartlägga den "skuggstad" som sägs finnas under staden New York. Det underbara med denna bok, utom att den är väldigt spännande, är att alla inblandade är flickor utan att det är något tjatande om den saken – jag var faktiskt väldigt långt inne i boken innan jag upptäckte att det faktiskt knappt finns några manliga personer i den alls. Att flickorna i fråga är så kul att läsa om är en extra bonus!

Maria Parr: Våffelhjärtat
En norsk historia om den lilla pojken Trille och hans bästis Lena, som har diverse hyss och äventyr för sig under ett år. Boken är otroligt charmig, med framför allt roligheter men också ett och annat sorgligt kapitel. Att hitta ett favoritställe är svårt, eftersom mycket av humorn ligger i ögonblicksbilder, som när Trille förklarar för Lena vad man egentligen ska ha en pappa till (äta ens kokta kål).

Tony Manieri och åtta femteklasser i Västra innerstaden: Mysteriet med Elbogens hjärta
Häromåret skrev andraklassarna i flera stadsdelar boken Konrads och Milous hemliga uppdrag. Femmorna i Västra Innerstaden blev inspirerade och skrev denna spännande historia, där Tony Manieri knytit ihop berättelsen genom att skriva första och sista kapitlet. Det märks att huvuddelen av historien är skriven av femmor – presens och imperfekt blandas friskt och händelseföljden är inte alltid logiskt – men den är kul att läsa ändå. Dessutom är det roligt för våra elever att få en berättelse skriven av barn i deras egen ålder som till råga på allt utspelar sig i delar av Malmö som de själva känner till.

Tony Ross: Jag vill ha lampan tänd
Bilderböckerna om den lilla prinsessan tar upp olika småbarnsproblem på ett roligt sätt. Den här gången är det fråga om spökrädsla. Flera personer i slottet försöker trösta prinsessan, men det är inte förrän husan förklarar att om spöken finns är de pyttesmå som prinsessan blir lugnad. Det visar sig också att spöket är rädd för små flickor… Bilderna ger extra (mycket roliga) dimensioner till historien.

Fundering om kunskap, kreativitet och Fredrik Härén

En kompis visade mig Fredrik Häréns föredrag från Kunskapens Dag på YouTube. Jag blev så fascinerad att jag såg alla fem delarna (cirka en timme) – det blev s.a.s. kvällens TV-underhållning. Framför allt kände jag att detta var något som i högsta grad berörde SMiLE-gruppen och hela skolan. Vi vill utveckla våra elevers förmåga att reflektera och tänka själva, och som Härén visar är idéer det viktigaste kapitalet i världen idag.

Några huvudpunkter ur föredraget (men jag rekommenderar verkligen att ni ser hela):

• Utbildningsnivån i Asien stiger i rasande fart. Studenterna där har koll på sin egen världsdel och på vår, men hur bra koll har vi på Asien? (Frågor han ställer publiken är t.ex. vad Indiens och Kinas ledare heter, namnet på 10 indiska eller kinesiska företag, namnet på en asiatisk hitsång, o.s.v.)
• Alla idéer är kombinationer av två eller fler tidigare kända saker. Information och kunskap är därför väsentliga för att en person ska få idéer. Både informations- och kunskapsnivån går uppåt. Detsamma gäller antal personer – var tjugonde person som någonsin fötts lever fortfarande. Detta innebär att utvecklingen inom i princip alla branscher fullkomligt har exploderat.
• Ett stort problem med indelningen i ”developed nations” (I-länder) och ”developing nations” (U-länder) är att det signalerar åt I-länderna att vi redan är färdiga, ”developed”. Saker behöver inte bli bättre. Med den inställningen blir man lätt omsprungen – det är viktigt att alltid fortsätta utvecklas!

Härén kan naturligtvis ifrågasättas både i detalj och generellt – källkritik, people. :-) Men personligen tycker jag att han tar upp några viktiga och intressanta poänger. Hur ser vi till att våra elever inte lär sig bara hur saker är idag (eller ännu värre, hur de var igår!) utan hur de kan tänkas bli imorgon – hur de själva kan få saker att bli på ett visst sätt imorgon? Hur ser vi till att deras världsbild vidgas? Våra barn har en fantastisk tillgång i det att många av dem redan har kunskaper (i språk, musik, kulturella koder m.m.) som är en bristvara i det svenska samhället, men hur hjälper vi dem ta vara på denna tillgång och utvecklas ytterligare?

Ett litet exempel från mitt eget fält: som bibliotekarie, i synnerhet nu när vi tittar närmare på facklitteraturen, har jag märkt och beklagat hur patetiskt begränsad utgivningen av faktaböcker för barn är (utom när det gäller dinosaurier, riddare och andra särskilt populära ämnen) men det räcker ju inte att beklaga faktum, jag måste hitta något sätt att kompensera för problemet. Det är inte bara barnen som ska bli kreativa och tänka själva, utan vi. Vill vi att barnen ska få undervisning i något så ska det ske också!

Jag önskar att jag hade några briljanta idéer redan nu, men tyvärr är så inte fallet (ännu mindre något så galet underbart som att kombinera tandläkarmottagning och thailändskt spa). Jag ska be att få återkomma. Under tiden länkar jag till Häréns föredrag:

Del 1 (inbäddad):

Del 2 (länkad): http://youtube.com/watch?v=ohHNONAbheE

Del 3 (länkad): http://youtube.com/watch?v=aHy6JZdLzoM

Del 4 (länkad): http://youtube.com/watch?v=gpEe777O3tA

Del 5 (länkad): http://youtube.com/watch?v=1_xCwUhC7N8